Alfabet blev en bokstavlig succé

Karin Milles om den språkliga irritationens goda verkan.

Text: Karin Milles

Förra hösten lanserades ett nytt bokstaveringsalfabet. Ni vet det där alfabetet där bokstäverna är utbytta mot ord, så det blir möjligt att exempelvis över en dålig telefonlinje läsa upp en räcka bokstäver utan att det blir missförstånd.

En släkting behövde använda den engelska varianten en gång när hon blivit strandad på Hongkongs flygplats i ett dygn. Ett oväder gjorde att flight efter flight ställdes in. Min släkting hade bråttom hem: hennes son skulle ta studenten. Nu ville den vänliga mannen från flygbolaget som hon pratade med på mobilen ha hennes bokningsreferens. Den började med en räcka siffror som hon räknade upp, men avslutades med ett F. Vad var nu F i det engelska bokstaveringsalfabetet? Jetlaggad och stressad glömde hon totalt bort Foxtrot, trots de otaliga amerikanska actionfilmer hon sett.

Just detta anförs ofta som den allvarligaste kritiken mot det nya bokstaveringsalfabetet. Det gamla är väl inarbetat och just automatiken­ är viktig i situationer när rätt information måste överföras snabbt. Misstag kan ställa till det.

Det hindrade inte Fredrika Bremer-­förbundet, där jag själv är medlem och även sitter i styrelsen, och Rättviseförmedlingen att med hjälp av två reklambyråer lansera ett nytt mer jämställt och inkluderande bokstaveringsalfabet. Förslaget rullade ut brett med radiosändningar, en hemsida, filmer i tunnelbanan och planscher att sätta på väggen.

Det gamla bokstaveringsalfabetet skapades 1891. Då satt bara välbeställda män i riksdagen och på gatorna rullade hästspårvagnar. Kvinnorna hade trettio år av hårt arbete framför sig innan de skulle få rösträtt. Mycket har hänt sedan dess och kanske var det dags för ett bokstaveringsalfabet rotat i dagens samhälle.

Det gamla alfabetet börjar med Adam Bertil, och så kommer dryga tjugo mansnamn till. Ett under av konsekvens och tydlighet. Och naturligtvis en lätt måltavla om en tycker att rättvisa och inkludering är viktiga värden i ett samhälle.

Faktum är att även om Sverige­ överlag brukar vara bra på jämställdhet hindrar det inte att vi nästan är sämst i klassen när det kommer till bokstaveringsalfabet. För kvinnonamn är inte alls ovanliga om vi går till andra språks varianter. Där finns Mary, Suzanne och Zoé, Ida, Irma och Yvonne. Liksom orden Queen och Mother.

Inte alla bokstaveringsalfabet håller sig till namn heller. Många tar till allt från grekiska bokstavsnamn till mer festliga ord som Whiskey, Yankee och Übermut (tyska för ’övermod’). Geografiska namn är vanliga. Ett fun fact är att Uppsala använts för U i ett par internationella varianter.

Men det var inte första gången det svenska bokstaveringsalfabetet fått konkurrens. Under 1980-talet försökte den feministiska Grupp 8 introducera en variant som endast bestod av kvinnonamn: Anna Barbro – etcetera. Frågan har också legat och pyrt så smått hos såväl Mediespråksgruppen som Språkrådet.

Det nya förslaget från Fredrika Bremer-förbundet och Rättviseförmedlingen håller sig till principen om förnamn, men inkluderar nu närapå hälften kvinnonamn. Och så det könsneutrala Robin. De nya namnen är inte bara västerländska utan innefattar såväl Emir, Khaled och Xena som Zelda. En del lite yngre namn, som Pippi och Ängel, har tagits med. Men också tradition och fullvuxenhet finns representerad med Berit och Östen.

Reaktionerna lät inte vänta på sig – många var entusiastiska men de flesta blev ursinniga.­ Under några dagar fylldes såväl traditionella­ som sociala medier av mer eller mindre konstruktiva diskussioner och ilskna påhopp. Många sköt in sig på namnet Khaled, som kan uttalas såväl med ett skarpt k som med ch.

Kampanjen blev mycket lyckad för mitt förbund. Både vi och Rättviseförmedlingen fick ovanligt mycket uppmärksamhet i pressen under lanseringen. De två reklambyråerna har överösts med priser under året som gått. En veritabel succé alltså.

Så jag undrar om inte Khaled togs med just för att det inte var helt rätt. Inget sätter igång folk så mycket som lite språkligt baserad irritation. Irritation driver diskussion, som i sin tur ger medialt genomslag.

Nu återstår att se om det nya, inkluderande bokstaveringsalfabetet får fäste eller om det kommer gå till historien precis som det helkvinnliga från 1980-talet, som ju få minns och ännu färre använder. Hur som så satte det frågor om jämställdhet och inkludering på den mediala agendan under några dagar förra året. Ett litet, litet steg på den steniga och smala vägen mot ett samhälle där alla får plats?

Och hur det gick för min släkting, hon som försökte komma hem från Hongkong men hade glömt det engelska bokstaveringsalfabetets ord för F? Förtvivlad skrek hon det som just då låg närmast till hands: FUCK! Mannen på andra sidan linjen hade skrattat åt hennes utbrott, hittat biljetten och genast bokat om henne på en närliggande flight. Hon hann hem till sonens student.

Karin Milles är docent i svenska vid Södertörns högskola.

Mer om jämställt språk med Karin Milles i Språktidningens podd! Lyssna på spraktidningen.se/podd.