Fundamentalist

När fundamentalist började användas i svenskan, var det hämtat från en beteckning för bokstavstroende, bibeltrogna kristna i USA. År 1925 heter det i Svensk Tidskrift: ”’fundamentalisterna’ (= de ’bibeltrogna’) förfölja präster, som bestått sig med något litet i europeiska ögon skäligen oskyldigt kätteri”.

Bibeltrogna amerikaner började 1909 ge ut ett omfångsrikt bokverk med titeln The Fundamentals. Strax därefter myntades ordet fundamentalism om deras rörelse, som bekämpade kritisk-vetenskaplig teologi; sedan tillkom fundamentalist. Utgångsord är fundamental i betydelsen ’grundsanning, grundlära’, som går tillbaka på latinets funda­mentum, ’grundval’. Fundamentalister vill gå till grunden och hålla sig strikt till den ursprungliga läran. Enligt dem är den heliga skrift sann och felfri, bokstav för bokstav.

På 1960- eller 1970-talet blev funda­mentalist också en benämning på muslimer som vill att islam ska återvända till den sanna och rena läran så som den framställs i Koranen och framträder i profeten Muhammeds ord och gärningar.

Fundamentalist är numera också vanligt med utvidgad betydelse om en människa som är orubblig och kompromisslös i till exempel ideologiska frågor.

Fundamentalister har alltid funnits; de har genom tiderna kallats ortodoxa, gammaltroende, trosivrare, dogmtrogna, fanatiker med mera. De äger Sanningen.