F-ordet

– Feminism handlar för mig om att kvinnor och män ska räknas lika mycket. Språk är viktigt, oerhört symboliskt viktigt. Då kan man inte negligera halva mänsklighetens erfarenheter – kvinnan får inte försvinna.

Ebba Witt-Brattström, litteraturprofessor och feminist, irriterar sig på definitionen av ordet feminism i senaste utgåvan av Svenska Akademiens ordlista, SAOL. Den lyder: ”rörelse för kvinnors jämställdhet med män.”

– Det blir ju helt fel. Det borde stå ”social rörelse för jämställdhet mellan kvinnor och män”. Annars låter det ju som om kvinnor ska sträva efter att uppnå mäns rättigheter och bli som män. Det är värt att notera, säger hon.

Ebba Witt-Brattström tycker att kvinnan kommer bort i SAOL:s definition. Av samma anledning har hon svårt att känna sig hemma i delar av dagens feminism, som är en bred och spretig rörelse. Den omfattar allt från diskussioner om pappamånader till debatter om ordet hen och queerfrågor.

På 1970-talet var Ebba Witt-Brattström aktiv i Grupp 8, ett feministiskt nätverk som bland annat kämpade för kvinnors rätt till heltidsarbete, utbildning och dagisplats för barnen. Hon var också med och bildade nätverket Stödstrumporna inför riksdagsvalet 1994. Med parollen ”hela lönen, halva makten”, ville Stödstrumporna lyfta fram kvinnor och kvinnofrågor i politiken.

Ebba Witt-Brattström kommer ihåg när hon och de andra kvinnosakskvinnorna började använda orden feminism och feminist för en anhängare av denna.

– Vi började använda ”F-ordet” en bit in på 1970-talet, säger hon. Från början associerades det med den amerikanska radikalfeminismen, som uppfattades som alltför manshatisk. Men så småningom kom ordet feminism i betydelsen ’uppnå jämställdhet’, in i språket.

Trots att Ebba Witt-Brattström tycker att feminismen drar åt olika håll i dag, håller hon med om att det finns ett slags grunddefinition av feminism, som de allra flesta är överens om. Den skulle se ut ungefär så här:

”Det finns en strukturell ojämställdhet och maktobalans mellan kvinnor och män, och feminismen vill förändra det asymmetriska förhållandet.”

Den här grunddefinitionen verkar, i alla fall i ett svenskt akademiskt sammanhang, vara någorlunda vedertagen. Vad som sedan är orsaken till maktobalansen, hur den tar sig uttryck och vad som ska göras åt den kan skilja sig enormt feminister emellan.

Gudrun Schyman, partiledare för Feministiskt initiativ och tidigare partiledare för Vänsterpartiet, tvekar inte inför ordet feminist:

– Har man tagit till sig kunskapen om att feminismen behandlar frågan om kön och makt – alltså att det är en strukturell fråga – och vill arbeta med att förändra samhället mot målet jämställdhet, då är man feminist, säger Gudrun Schyman.

Hon menar att feminismen kan jämföras med andra ideologiska utgångspunkter, till exempel liberalism och konservatism.

– De ideologierna har sin bas i kunskapen om klassamhällets struktur och konflikter, säger hon. På samma sätt har feminismen sin bas i kunskapen om könsmaktsordningens struktur och konflikter.

Men långt ifrån alla har en lika glasklar bild som Gudrun Schyman av vad ordet feminism innebär. Många verkar ändå ha en åsikt, eller i alla fall en känsla för ordet. Det är laddat.

Anna Vogel är lektor i svenska vid Stockholms universitet, och har forskat om just laddade ord. Hon pekar på några anledningar till laddningen i ordet feminism:

– Dels är ord som har med kön att göra alltid laddade, dels är ordet feminism associerat till hierarkier och handlar om politik och makt, vilket gör det extra känsligt, säger hon.

Kawa Zolfagary är feministisk debattör. Han är mest känd för att ha drivit den humoristiska sajten Vita kränkta män, där han synliggjorde rasistiska och antifeministiska åsikter på nätet. Nu driver han bloggen Genusfolket, och är en aktiv debattör på sociala medier. Han håller med om grunddefinitionen, och jämför ordet feminism med ordet demokrati:

– Många är överens om att vi vill ha demokrati, men inte exakt hur den ska tillämpas. Likadant är det med feminismen. Många är överens om grunddefinitionen, att det finns en könsmaktsordning, men när vi sedan diskuterar frågor och hur vi ska lösa dem, då tycker vi olika, säger Kawa Zolfagary.

Själv kallar han sig feminist, fast det har han inte alltid gjort.

– Jag har nog gjort samma resa som många andra, framför allt killar. Jag tänkte att jag är för jämställdhet, men att jag inte är feminist. Som om det inte var samma sak, vilket jag senare insåg att det är. Om man vill ha jämställdhet mellan könen, så kan man utan problem kalla sig feminist.

Det låter inte så komplicerat: om man håller med om att kvinnor och män inte är jämställda, och tycker att det är ett problem, så kan man använda ordet feminist om sig själv.

Men riktigt så enkelt är det inte. Det finns många som håller med om grunddefinitionen, och vill göra något åt ojämställdheten, men som ändå inte vill kalla sig feminister. Detta eftersom de tycker att ordet feminist är negativt – det associeras fortfarande ofta till manshat snarare än till jämställdhet. Isabella ”Blondinbella” Löwengrip, en av Sveriges populäraste bloggare, vill till exempel inte kalla sig feminist:

– Ordet feminism står i dag inte för jämlikhet, utan mer för mansförakt. Därför ställer jag inte upp på att vara feminist. Feminism säger att samhället inte är jämställt och ordet är negativt laddat. Feminismen betonar allt som är dåligt, och man kommer ingenstans om man bara fokuserar på det negativa.

Ebba Witt-Brattström är dock noga med att betona att feminism inte innefattar någon nedvärdering av män:

– Det är viktigt att förstå är att feminism inte är manshat. Feminism betyder att vara för kvinnor, inte att vara emot män.

Kawa Zolfagary instämmer. Han anser att feminismen är den enda rörelse som tillåter män att bryta med klassiska könsroller.

– Antifeminister talar ofta om traditionella könsroller, och det tilltalar inte mig. Rätten till mina känslor som man är till exempel viktig för mig. Det är bara feminismen som har sagt att jag har rätt att känna det jag känner och bygga min identitet som jag vill, säger han.

Gudrun Schyman tror att kopplingen mellan feminism och manshat är ett resultat av att många under lång tid har velat få människor att tro att feminism betyder just ’manshat’ – med målet att förhindra en förändring av samhället.

– Människor som är motståndare till de förändringar som krävs för att vi ska uppnå jämställdhet har spridit förvirring och fördomar om vad feminism betyder. Om man får människor att associera ordet feminism till manshat och extrema yttringar av olika slag, så blir det ju många som drar sig för att använda ordet.

Och på grund av den här negativa laddningen undviker många att kalla sig feminister. Vissa väljer att kalla sig för annat i stället, till exempel jämställdister. Debattören Pär Ström var en av dem som först använde uttrycket jämställdist, och han kallas ofta för antifeminist. Han menar att vi har fått en ”omvänd diskriminering”, där mäns problem inte tas på allvar.

Gudrun Schyman slår ifrån sig ordet jämställdist:

– Att man över huvud taget kan komma på tanken att kalla sig för jämställdist visar vilken totalförvirring som råder. Jämställdhet är ett samhällspolitiskt mål. Det är inget man kan vara. För att nå målet jämställdhet måste man göra en analys av hur maktförhållandena ser ut och titta på kön. Där kommer feminismen in. Analysen är den feministiska, målet är jämställdhet.

Feminist används alltså både som hyllningsord och som skällsord. Det har vitt skilda betydelser beroende på vem som använder det.

Men vem bestämmer vad ordet betyder? Definitionen av feminism i SAOL har ju flera svårt att acceptera.

Anna Vogel har forskat om ord som uttrycker minoriteter, som rom och hbt. Dessa ord har förankring i den egna gruppen. Det var alltså romer och hbt-personer som själva ville att orden skulle bli vanliga i svenskan (se Språktidningen 4/11).

Ordet feminism har en annan karaktär, men man kan göra en jämförelse om man tittar på vilken innebörd som läggs i ordet. De flesta som kallar sig feminister menar att den minsta gemensamma nämnaren är att man vill ha jämställdhet mellan könen. Att feminism skulle betyda ’manshat’ verkar inte särskilt utbrett hos dem som själva kallar sig feminister. Däremot hörs den tolkningen av ordet desto oftare hos motståndare till feminismen. Skulle man låta gruppen som faktiskt kallar sig för feminister bestämma vad ordet betyder, landar man i den minsta gemensamma nämnaren – ’en rörelse för jämställdhet’.

Anna Vogel påpekar också att ord som betecknar människor brukar vara mer laddade än andra ord, eftersom de ligger närmare vår identitet. Människor vill ogärna bli placerade i fack, och ju närmare oss själva vi kommer, desto noggrannare är vi med vad vi kallar oss. Det borde innebära att ordet feminist nog är ännu mer laddat än ordet feminism, vilket kanske också gör att man drar sig för att kalla sig feminist.

Feminismen kräver dessutom att man gör en analys, på det sätt som Gudrun Schyman framhåller. Man måste teoretisera kring det som kallas könsmaktsordningen. Det bidrar troligen också till att feminismen blir otillgänglig.

Olika former av feministiska studier utformades när kvinnosakskvinnor började läsa vid universitet under 1960- och 70-talen. Kanske var den tidens akademiska feminism svårbegriplig för många. Men Kawa Zolfagary menar att det med tiden har kommit vad man skulle kunna kalla för tolkar, som har tagit den akademiska feminismen, ”översatt” den och gjort den mer lättbegriplig.

– Det är den feminismen vi har i dag och den är inte det minsta obegriplig, utan lätt att ta till sig. Man måste ha lite mer tillit till oss korkade människor. Jag klarade själv knappt gymnasiet, och har inte ett enda högskolepoäng. Ingen i min familj har någonsin utbildat sig, men jag förstår vad ordet feminism innebär och det gör mina vänner som kommer från samma bakgrund också, säger han.

Anna Vogel, å sin sida, tror att dagens debattklimat kan bidra till att människor känner sig exkluderade från feminismen. Ofta har hon en känsla av att de som inte tillhör gruppen inte får uttala sig, även om de står för de feministiska värderingarna.

– Om vi underkänner röster på grund av att de inte tillhör gruppen vars problem vi pratar om, så underkänner vi också språkets viktiga empatiska funktion, att kunna sätta oss in i någon annans situation: ”Om jag var du”, ”Jag känner med dig” och så vidare, säger hon.

Hon oroar sig lite över hur människor då ska kunna mötas.

Men i sitt jobb på universitetet märker hon också hur många unga aktivt väljer att använda språket för att ta ställning för feminismen. Vissa genom att försöka jobba in det könsneutrala pronomenet hen, andra genom att helt enkelt kalla sig för feminister.

Fler än någonsin studerar också ämnet genusvetenskap, och Gudrun Schyman talar om ett feministiskt uppsving, som bärs av unga som ser ordet feminism som något självklart. Kawa Zolfagary säger att på nätet är de unga polariserade. Många sprider aktivt rasistisk och antifeministisk propaganda, men det finns också en stor grupp som är väldigt feministisk.

– De är också antirasistiska, men framför allt feministiska, och består väl till 80 procent av unga tjejer. De har tagit det så långt att de skämtar om det själva och kallar sig feminazister, för att antifeminister ibland kallar dem för det, och då tar de ordet ur händerna på sina motståndare. De lite nördigare kan skämtsamt kalla sig för feminazgûl – nazgûl är de odödliga, onda ringvålnaderna i Sagan om ringen.

Även makthavare kallar sig i allt större utsträckning för feminister. Tidningen Metro gjorde i februari i år en undersökning där de frågade höjdarna på de största svenska börsbolagen, alla partiledare samt ordförandena för LO, Saco och TCO, om de kallade sig feminister. Av 31 personer sade sig 17 vara feminister, medan bara fyra sade att de inte var det. Fem av de åtta riksdagspartierna hävdar i sina partiprogram att de är ”feministiska” partier. Feminism har blivit lite av ett modeord inom politiken, och frågan är om begreppet riskerar att bli urvattnat.

– Jag är glad att folk vill kalla sig feminister, men sedan får det visa sig om de kan stå för vad det innebär. Ibland är det mer intressant att se till handlingar än vad man kallar sig själv, säger Kawa Zolfagary.

Men om det viktiga är att uppnå förändring snarare än att kamma hem verbala poänger, kan vi inte bara strunta i ordet feminism med all sin laddning?

Svaret blir trots allt nej. Alla de tillfrågade håller med om att det är viktigt att behålla den teoretiska och historiska bakgrunden i ordet feminism. Det är den utsatta gruppen – kvinnorna – som har gett namn år rörelsen. Och den komplexa beskrivningen av hela ideologin och av den patriarkala strukturen ligger i ordet.

– Visst finns det delar av dagens feminism som jag inte skriver under på, men det är klart att vi ska hålla fast vid ordet feminism. Fast det har blivit mer av en paraplyterm, och kanske skulle det behövas preciseringar för de olika typerna av feminism som finns i dag, säger Ebba Witt-Brattström.

– Jag tycker att feminism är ett bra ord och det är oerhört viktigt att det förklaras, eftersom det råder en sådan förvirring när det gäller begreppen feminism och jämställdhet, säger Gudrun Schyman.

Karin Skagerberg är frilansjournalist.