Latin får liv med bläck och nål

En del tycker att det är konstigt. Andra tycker det är supersnyggt. Memento mori, ’kom ihåg att du ska dö’, på en underarm, i tung,  gotisk skrift. Eller alis volat  propriis, ’hon flyger med egna vingar’,  i nätt skrivstil på skulderbladen.

Få behärskar latin i någon större utsträckning i dag – ändå blir tatueringar på språket allt vanligare. Denise Kamzol är 18 år, och skaffade precis sin första tatuering. Det är en stor, svart ros på  ryggen, långt ner mot svanken. Under  rosen står på latin: dum vivimus vivamus, ’låt oss leva medan vi lever’.

– Jag har vetat i flera år att jag ville ha en ros, med ett citat till, och jag visste att jag inte ville ha det på svenska, säger hon.

Denise Kamzol letade på olika hem­sidor med latinska citat, och funderade på flera andra alternativ, som carpe diem, ’fånga dagen’, och dum spiro spero, ’så länge jag andas hoppas jag’. Men det var först när hon hittade dum vivimus vivamus som det kändes riktigt rätt. Hon googlade frasen flera gånger för att vara säker på att den blev rätt.

Dum vivimus vivamus är en välkänd fras, med ett par tusen år på nacken. Den kommer från den epikureiska filosofiska rörelsen, med anor från 300-talet f.Kr., och den förekommer ofta i samlingar med latinska citat.

Men ibland kanske man vill åt en egen, unik fras, eller en särskild mening, som inte finns med i sådana här citat­samlingar. Andreas Thor är doktorand i latin vid Uppsala universitet. Han får svara på ett antal mejl i månaden från människor som vill ha hjälp med att översätta en text till en tatuering.

– I stora drag kan man säga att det  oftast gäller meningar som på något sätt är familjerelaterade, säger han. De kan vara av typen ’jag älskar min familj’, ’älskade syster’ och så vidare.

En som fått hjälp av Andreas Thor  är Adam Sjöö, som är 19 år. Hans mamma är sedan en lång tid svårt sjuk, och Adam kände att han ville hedra henne med en tatuering. Han ville ha frasen ’borta men alltid i tanken’, något som Andreas Thor översatte med abita at semper in memoria. Frasen har nu förevigats med nål och bläck på insidan av Adams högra överarm.

Andra uttryck som Andreas Thor ofta hjälper till att översätta är sådana som har att göra med ord som kärlek och älska. ’Kärleken övervinner allt’, har han till exempel översatt ett antal gånger. Det blir på latin amor vincit omnia, ett citat som även råkar vara det som Carin Ledin,  27 år, fastnade för. Hennes tatuering, gjord för snart tre år sidan, sitter på in­sidan av vänster handled.

– Jag visste att jag ville ha en text,  ett livsmotto, och att kärleken övervinner allting annat är ju någonting jag gärna vill tro på.

Carin Ledin har känt till sitt citat  i flera år. Det kommer från en dikt av Vergilius (70–19 f.Kr.), och lyder i original omnia vincit amor et nos cedamus amori, ’kär­leken övervinner allt, så låt oss underordna oss kärleken’.

För inte alltför länge sedan var tatue­ringar någonting som utmärkte sjömän, fångar och luffare. I dag syns de överallt. Unga som gamla bär dem – på arm­bågar, smalben, fötter, handleder eller skulderblad. Numer är det nästan mer ovanligt att inte vara ”gaddad”, än att ha en dödskalle, ängel eller blomstergirlang någonstans på kroppen. Men de som  tatuerar sig i dag skippar ofta bilderna, och satsar på text. Och den ska alltså gärna vara på latin.

Även om Denise Kamzol, Adam Sjöö och Carin Ledin har nått fram till sina texter på olika vis, har de alla fastnat för denna trend, som avviker en del från det som är traditionellt med tatueringar. Samtidigt bygger den vidare på annat.

Tatueringskonsten som sådan är mycket gammal. Ötzi, den mer än 5 000 år gamla ismannen som hittades i en glaciär i Alperna, har ett femtiotal tatue­ringar på olika delar av kroppen. Man har också hittat tatueringar på egyptiska mumier. Dessa tatueringar tycks ha haft ett läkande syfte, gjorda på delar av  kroppen som kan ha gjort ont.

Men tatueringar har också länge använts som en markör för status och ställning inom gruppen, särskilt i Sydostasien och längre söderut, som Nya Guinea, Fiji, Tonga och Nya Zeeland. På 1700-­talet kom europeiska upptäckts­resande i kontakt med folk i dessa områden, och förde fenomenet att permanent rista in mönster och motiv på kroppen med sig hem. Ordet tatuering kommer från det polynesiska ordet tatau, ’tecken; målning’.

Till att börja med var det främst sjömän som lät tatuera sig. Då handlade det ofta om särskilda motiv, det som i dag kallas traditionell tatuering, som skepp, kors, ankare och hjärtan. Det här kunde kombineras med korta strängar av text, som namnet på en älskad person, eller ord som tro, hopp och kärlek.

– Korta bitar text har alltid funnits med i tatueringar, förklarar Björn Tufvesson på City tattoo i Göteborg.

Han har tatuerat i snart 30 år, och han gjort det mesta. Allt från traditionella sjömanstatueringar till pinuppor, japanska mönster, tribaler, änglar och blomsterkaskader. Men enbart text är ett relativt nytt fenomen. Tidigare handlade det främst om enstaka ord, så gott som alltid inneslutna i ett motiv. Nu har texten blivit det huvudsakliga, ofta helt utan bilder.

– I dag är det traditionella symbol­språket, sjömanstatueringarna, inte längre lika tydligt eller känt, och därför vill allt fler hellre ha text.

Vanan att tatuera in text inleddes troligtvis med asiatiska skrivtecken. Det hela började med att amerikanska sjömän och soldater som gjorde tjänst i Asien lät tatuera sig innan de återvände hem, som ett särskilt minne. Med tiden blev det en trend även för dem som aldrig varit där, och under några år på 1990-talet skulle alla ha sådana symboler – tecknen för kvinna, kärlek, trohet och så vidare, främst de kinesiska. Därifrån är steget till att skriva rena ord på kroppen inte särskilt långt, tycker Björn Tufvesson.

Varken Denise, Adam eller Carin hade någon särskild relation till latin när de bestämde sig för sina tatueringar, men  av olika anledningar fastnade de ändå alla tre för språket.

Adam Sjöö har vänner med tatueringar på andra språk, som engelska, spanska, franska och ryska, och ville ha någonting lite annorlunda.

– Latin är ”heligt”. Och så ville jag att ingen skulle veta vad det betyder, utom jag, berättar Adam Sjöö.

Denise Kamzol fick inspirationen att välja något på latin när hon såg sin brors kompis tatuering, memento mori.

– Det är inte så många som kan latin, och jag ville ha något helt eget, säger hon.

För Carin Ledins del handlade det däremot inte om att vara hemlig eller mystisk. Tvärtom trodde hon att hennes fras, amor vincit omnia, var så vanlig att alla skulle veta vad det betydde. Det var inte latinet i sig som avgjorde hennes val, utan själva innebörden i citatet, och att hon ville ha det på originalspråket.

– Det har nog i stället blivit så att jag känt det hemlighetsfulla i efterhand,  när jag insett att alla inte vet vad det betyder.

Och då blir det lite pinsamt, tycker hon, att säga att det handlar om kärlek. Men hon berättar ändå alltid när någon frågar.

Tatueringar med enbart text blev vanligt i Sverige i början av 2000-talet. Svenska och engelska är vanligast, men kunder efterfrågar också fraser på en lång rad andra språk – arabiska, hindi, kilskrift, klassisk grekiska och så vidare. I den kategorin är latin det absolut vanligaste.

Vad gäller valet av just latin handlar det nog mycket om hemlighetsfullhet, tror Björn Tufvesson.

– Det finns en tradition att en tatue­ring, vare sig det är fråga om en bild, ett tecken eller en fras, gör någonting särskilt för varje enskild bärare. Berättar man vad den egna tatueringen står för tappar den sin ’magiska kraft’.

Latin är ett språk som bär på många historiska, religiösa och kulturella betydelser. Björn Tufvesson tycker därför inte att det är så konstigt att många väljer det till en tatuering. Och det skrivs med vårt eget alfabet, det latinska, så att alla kan läsa själva orden, även om de inte förstår vad det står.

Till viss del får man nog också se det som ett kändisfenomen. Flera världs­stjärnor, bland andra skådespelaren Angelina Jolie och fotbollsspelaren David Beckham, har tatueringar på latin på kroppen. På magen har Angelina Jolie frasen quid me nutrit me destruit, ’det som gagnar mig förstör mig’, och på David Beckhams vänstra underarm står det ut amem et foveam, ’på det att jag må älska och omfamna (henne)’.

Men funderar man på att skaffa en tatuering på ett språk som man själv inte behärskar, bör man se till att få det så rätt som möjligt. Adam Sjöö skrev till en  forskare i latin och bad om hjälp, medan  Denise Kamzol och Carin Ledin kollade på internet. Carin frågade också kompisar som läst latin på gymnasiet. Hon studerar till lärare, och har under våren läst en termin latin, introduktionskursen. Hon tycker att hon fått en ännu djupare känsla för sin tatuering nu, när hon verkligen förstår vad den betyder, och hon uppskattar den mer och mer. Hon är särskilt nöjd med att den faktiskt blev helt rätt. För även om latin är ett språk som inte alla förstår, finns det fortfarande många som behärskar det tillräckligt väl för att en felaktig tatuering – vare sig det gäller ordval, stavning eller grammatik – skulle kunna bli en pinsam tabbe.

Man kan till exempel inte alls lita på  maskinöversättningar på nätet, något som den brittiska glamourmodellen Danielle Lloyd fick erfara. När hon skaffade tatueringen quis attero mihi tantum planto mihi validus var hon troligtvis ute efter den latinska motsvarigheten till ’det som inte dödar dig gör dig starkare’. Men Danielle Lloyd tänkte inte på att fråga någon till råds. Det som nu för evigt står präntat på hennes vänstra skulderblad kan bara beskrivas som ett rejält misslyckande, för hur man än vänder och vrider på det kan det bara översättas ’den som, jag nöter bort för mig själv, så mycket sätter jag ner för mig, stark man’. Det vill säga ren goja. Andreas Thor har vid ett flertal tillfällen blivit ombedd att översätta det ordspråk som Danielle Lloyd egentligen ville ha på skuldran:

– Quod non occidit, te fortiorem reddit, säger han utan att tveka.

Andreas Thors version pryder redan ett antal svenska skinn, och flera av hans andra översättningar är spridda på samma sätt. Unga och gamla, med skiftande intressen och bakgrunder, väljer att låta tatuera sig på latin. Och vare sig innehavaren av en latinsk tatuering har lockats av innebörden, av orden eller bara av det hemlighetsfulla i att ha någonting som inte alla kan förstå, förblir latin en kulturbärare, i ständigt nya former, och väldigt mycket vid liv.