Kring en retsam prepositionsjoker

"Det finns många andra hål som vi ska stoppa pengarna kring", säger en politiker i Rapport i september 2008. "Vi har ännu inte satt ner foten kring den frågan", säger en annan. En högaktad kollega säger sig föreläsa kring en forskare som skrivit en bok runtomkring barns språkutveckling.

En del förändringar i språket kommer smygande, i processer som ibland kan ta bortåt hundra år. Det kan då vara fråga om grammatiska förändringar eller om ord som glider i betydelse. Dessa förändringar märks kanske inte förrän någon språkiakttagare har riktat uppmärksamhet mot dem.

Men när en insmygande språkskiftning väl gjorts synlig, kan reaktionen bli kraftig. Plötsligt ser och hör man nyheten överallt, och en irritation kanske växer fram. Särskilt hos dem som minns hur det var före förändringen. Men så småningom blir nymodigheten så etablerad att vi inte lägger märke till den längre.

Jag har lagt märke till att ordet kring dykt upp allt oftare, och gärna i stället för andra ord, som om, av och för. Som språkmänniska blev jag också lite fascinerad av förändringen och bestämde mig för att utreda saken en smula. Stämmer det att kring ökar, och finns det något skäl att irriteras?

I Svenska Akademiens ordbok (SAOB), bandet som trycktes 1939, kan man läsa om prepositionen och adverbet kring. Där sägs att ordet har fått en "ny" bildlig användning "i boktitlar, tidningsrubriker o.d. för att angiva en framställning såsom sysslande med förhållanden l. problem o.d. av intresse i samband med ngt." Ett av exempel ur ordboken är en nu nittio år gammal boktitel: "Kring jägarbataljonen: Minnen och anteckningar från krigsåren i Berlin". Ett annat exempel är en underrubrik från 1938: Kring psalmboksrevisionens arbete.

År 1939 utkom också första utgåvan av Riktig svenska: En handledning i svenska språkets vård, en bok på åttahundra sidor, författad av 1900-talets dominerande språkvårdare, Erik Wellander. Liksom SAOB-redaktionen hade han observerat att orden kring och omkring "på senare tider blivit på modet, särskilt i boktitlar och tidningsrubriker". Hans kommentar är att detta bruk "kan vara berättigat om meningen är att framhålla, att den följande framställningen så att säga kretsar omkring ämnet utan att gå in på dess egentliga kärnpunkt". Men han tillägger att kring, liksom den längre varianten omkring, också används i sammanhang där det inte föreligger någon sådan mening. I sådana fall "är om, i, rörande eller andra prepositioner på sin plats", tyckte Wellander. I den sista, omarbetade och förkortade upplagan av Riktig svenska från 1973 finns det ingen kommentar om ordet (om)kring.

Vid en sökning i de romaner och dramer av August Strindberg som finns inlagda i Språkbankens arkiv fann jag tre exempel på ännu tidigare icke-konkret användning av kring: "ett samtal rörande sig kring försäljningen av lotsens gård", "blott kring fåfäng lek och skämt den ynglingen sin håg nu vänder" och ett exempel där en kvinna ser "i sin kärlek den enda punkt kring vilken hennes liv skall kunna koncentrera sig". De här exemplen finns i texter av den unge Strindberg.

Här används alltså kring i stället för "om, i, rörande eller andra prepositioner", de ord som Erik Wellander rekommenderar i sådana här sammanhang.

I det sista exemplet ovan skriver Strindberg om kvinnan att hon ska koncentrera sig kring en punkt. Drygt hundra år senare är sådana uttryckssätt ganska vanliga, och kring förekommer då också vid orden fokus och fokusera.

I boken Språkbladet från 1997 ger Catharina Grünbaum ett exempel: "fokusera mötet kring miljöfrågorna", med kommentaren att fokusera kring "är en omöjlighet, betydelserna av brännpunkt och kring går inte att förena".

Under 1980-talet började jag själv iaktta att prepositionen kring ökade i användning och fick en vidgad, icke-konkret betydelse. Enligt mina observationer har detta vidgande av betydelsen naturligt nog skett främst på bekostnad av prepositionen om, som ju har samma konkreta betydelse som kring. Man kan säga och skriva ett bälte om midjan likaväl som ett bälte kring/runt/omkring/runtomkring midjan. Så förändringen har kanske från början bottnat i en strävan att skapa språklig variation. Därför har vi tidigare dansat kring granen, men pratat om den. Numera kan en del av oss prata både kring och om den.

Jag har samlat på mig en hel mängd exempel där jag tycker mig se denna betydelseglidning.

Jag har också gjort en sökning i ett talspråksmaterial från slutet av 1960-talet och början av 1970-talet. Det består av intervjuer med akademiker och industriarbetare, och av samtal och debatter med akademiker. Bland de cirka 115 000 orden där finns det ett enda kring. Det är en läkare som i en debatt säger: "ett mänskligt resonemang kring detta".

Ett skriftspråksmaterial med cirka 175 000 ord från ungefär samma tid utgörs av så kallade bruksprosatexter av professionella skribenter och uppsatser av gymnasister. Där finns det i proffsens texter tio kring i icke-konkret betydelse, varav åtta motsvarar den konventionella, bildliga användningen av om, till exempel "föreställningar kring äktenskapet". De andra två fallen är "har byggt upp sin äktenskapsuppfattning kring TV" och "alla måsten kring ett äktenskaps ingående". Gymnasisterna har skrivit av eller citerat en och samma formulering i en av sina stimulanstexter elva gånger: "Löftet skulle vara ett skydd kring kärleken."

En gymnasist tycks göra en distinktion mellan om och kring i den här formuleringen: "debatter om och kring familjen och äktenskapet". Hon tycks här antyda en nyansskillnad mellan en sorts centrum, om, och en periferi, kring, i debatterna.

Därutöver finns i gymnasisternas uppsatser följande exempel på kring i icke-konkret betydelse: "frågorna kring familjen", "debatt som förs kring ämnet familjen" (två gånger) och "koncentrerad kring frågeställningar gällande former för samlevnad".

Mycket tyder alltså på att kring först fick en ökad användning, främst i skrift och i akademikers tal, under 1960- och 70-talen. Därefter har användningen ökat än mer, och kring används numera som ett slags prepositionsjoker, som i abstrakta sammanhang kan stå för flera andra prepositioner.

Men varför sker en sådan här förändring? En förklaring skulle kunna vara att talare och skribenter vill vara lite försiktiga i sina formuleringar, och ungefär som Erik Wellander påpekade, inte vill gå in på ämnets "egentliga kärnpunkt". Men oftast är det nog helt enkelt fråga om ett språkligt mode, som började för ungefär åttio år sedan. Skribenterna och talarna tyckte kanske att kring ställde lägre krav på att ämnet skulle behandlas uttömmande och detaljerat. Eller så tyckte de bara att det bildliga kring var en bra synonym till det bildliga om, eftersom den konkreta betydelsen är densamma. Så småningom har kring blivit vanligare i fler olika fraser, åtminstone i de språkliga miljöer som jag här har behandlat.

Är det då en god eller dålig förändring? För dem som har svårt att hantera svenskans prepositionsbruk är förändringen nog av godo. Det är kanske därför ändamålsenligt att förenkla och låta kring bli en preposition som kan användas i stället för andra, och i allt fler sammanhang.

Man ska nog vara en ganska hård språkpedant för att lyckas missförstå vad som avses. Några innehållsligt eller stilistiskt värdefulla nyanser går antagligen heller inte förlorade.

När halvgamla eller unga börjar uttrycka sig på ett sätt som avviker från äldres språkkänsla, så är det ett tecken på att någon form av språkförändring är på gång. Avvikelserna behöver dock inte alltid leda till irritation, de kan också leda till fascination. Eller bådadera. Så när allt kommer omkring, är detta kanske bara en förändring att stilla fundera över och acceptera.