Bild: 
Om dagens föräldrar känner till sina rättigheter så är det troligen inte för att de har läst lagboken.

Stelnat lagspråk hindrar demokratin

 
av: Josefin Eriksson, Ingrid Herbert och Sofie Stenbäck

Alla vill ha mer begripliga lagar. Men det kostar tid och pengar. Dessutom ger det status att skriva krångligt.

Försök att begripa följande mening:

”Rätt till allmänt barnbidrag må ej överlåtas och kan för­ty icke tagas i mät för gäld.”

Det är paragraf 13 i lagen om allmänna barnbidrag. ”Är det svenska?”, utbrister en tjugotvåårig student som får läsa den, och reaktionen är kanske inte så konstig.

Hur kommer det sig att lagspråket är så svårt att förstå? En del kan nog förklaras med de skrivna lagarnas långa historia. De första lagarna skrevs på 1200-talet, och lag­boken, som den ser ut i dag, antogs 1734. Den har aldrig skrivits om helt, utan bara uppdaterats med förändringar och nya lagar. Uppskattningsvis nittio procent av lagarna är visserligen skrivna efter 1950, men språkligt motsvarar de inte det senare 1900-talets språk. Många gamla ord finns kvar och många av dem är juridiska termer som inte används i andra sammanhang.

När man väl har etablerat ett sätt att skriva är det förstås bekvämt att fortsätta som man alltid har gjort. Kenneth Larsson har tidigare under många år arbetat som språkexpert på Regeringskansliet. Han menar att de som skriver författningstext har vissa föreställningar om vad den sortens text kräver för stil, och därför konserveras ett svårbegripligt skrivsätt.

Ytterligare ett skäl till att lagspråket ser ut som det gör handlar om status.

– Att skriva på ett speciellt sätt stärker ens yrkesidentitet, säger Kenneth Larsson.

Det gäller framför allt yngre tjänstemän, som vill visa att de behärskar ämnet. Lars Bejstam, som är prefekt vid Juridiska institutionen, Umeå universitet, håller med:

– Jag tror att en juridikstudent snabbt ”blir jurist”, ungefär som en läkarstudent snabbt ”blir läkare”. De vill visa att de hör hemma här, säger han.

Lars Bejstam tycker att det är ett demokratiskt problem att inte vem som helst kan gå till biblioteket, slå upp i lag­boken och förstå vad som gäller. Eftersom alla medborgare i Sverige är skyldiga att känna till lagarna borde dessa vara skrivna så att alla kan läsa dem.

Men han menar samtidigt att det finns skäl till att vissa svåra ord finns kvar:

– I juridiken finns en rad fackuttryck som inte alltid så lätt kan göras om till modern svenska.

Han ger exemplet jäv, ett ord som stammar från fornnordiskan.

– Detta vackra ord vill jag nog inte ersätta med något annat, säger han, bland annat för att jag tror att en modernisering också skulle innebära en betydelseförskjutning.

Det är inte bara de ovanliga och ålderdomliga orden som utgör ett dilemma. Britt-Louise Gunnarsson, professor i modern svenska vid Uppsala universitet, har undersökt olika gruppers förståelse av medbestämmandelagen (MBL). Det som skapade mest förvirring i den var språkets ovanliga meningsbyggnad och disposition. Många tyckte också att det var svårt att få överblick när underrubriker saknades.

Än i dag innehåller lag­texterna ofta syftningar som en ovan läsare inte hänger med i. Vad sägs till exempel om följande utdrag ur jordabalkens tolfte kapitel, paragraf 31?

”Inträffar i fråga om en lokal konkursen efter tillträdet och har ej hyresvärden sådan säkerhet för att avtalet fullgörs att han skäligen kan nöja sig, får hyresvärden säga upp avtalet.”

Det skulle löna sig att förenkla juridiska texter som denna. En amerikansk bank satsade till exempel på en förenkling av språket så tidigt som 1973. Banken skrev om sina finstilta texter beträffande kundlån. Resultat? Banken fick större trovärdighet och växte på marknaden. Ford Motors i USA skrev 1987 om sina biluthyrningskontrakt till lättbegriplig engelska, och resultatet är talande. Kundernas klagomål och frågor minskade till hälften.

Men det kostar också. Det brittiska skatteverket, Inland revenue, inledde 1997 ett enormt projekt: att skriva om fem tusen sidor skattelagar till modern och lättbegriplig engelska. Det skulle egentligen ta fem år att slutföra men pågår fortfarande. Det tar tid att skriva om krångligt lagspråk, och kostnaderna skenar. I oktober 2006 var de uppe i över 300 000 kronor per sida!

I Sverige tar man tag i lag­texternas språk bara när innehållet ska ändras.

– Språket har man nog alltid arbetat med, men det började moderniseras på ett medvetet sätt först när språkvetare kom in i processen, säger Katarina Lindqvist, språkexpert på Regeringskansliet.

År 1976 anställdes den första språkexperten. I dag finns det fem språkvårdare och fem jurister som granskar författningsförslagen i nära samarbete med varandra. De går igenom både nya lagar och ändringar i gamla lagar innan regeringen lämnar förslagen till riksdagen.

Språkexperterna har tagit fram riktlinjer för hur lagtext ska vara skriven. Och tack vare språkvårdarna fick den nya aktiebolagslagen en mer logisk disposition, bättre överskådlighet och begripligare ord än den äldre versionen.

Men de gamla lagarna och paragraferna, där innehållet inte ändras, behåller sin svåra svenska. Det är därför som paragraf 13 i lagen om allmänna barnbidrag inte har moderniserats sedan den skrevs år 1947.

Ett av riksdagens språk­politiska mål är att offentlig svenska ska vara vårdad, enkel och begriplig. Den allmänna uppfattningen är att lagspråket måste bli lättare. Målet och viljan finns där, men tydligen inte tiden och pengarna.

Fast vem vet? I framtiden kommer man kanske att i en viss paragraf 13 kunna läsa:

”Rätten till allmänt barn­bidrag får inte överlåtas, och barnbidraget kan därför inte krävas in som ersättning för en skuld.”

Josefin Eriksson, Ingrid Herbert och Sofie Stenbäck är studenter på språkkonsult­programmet vid Umeå universitet.

Publicerad i nummer: 
4/2008