Var varsam i valet mellan var och vart

"Vart går bussen?" Svaret på den frågan skulle kunna vara ”Till Valdemarsvik”. Men svaret skulle också kunna vara ”Där borta”. Frågan är alltså potentiellt tvetydig – men det har den inte alltid varit. Åtminstone inte i rikssvenskan.

Tidigare har svaret på frågor som börjar med vart alltid angett riktning. Vart går bussen? har man frågat när man undrat åt vilket håll bussen kör eller vilken slutstationen är.

Frågor som börjar med var, däremot, har fått ett svar som anger befintlighet. Var går bussen? har man frågat när man velat veta vid vilken plats bussen stannar. Och det gäller fortfarande.

Det är alltså det lilla frågeordet vart som har börjat utöka sin betydelse. Det konkurrerar nu med var, när frågeställaren vill veta på vilken plats någon eller något befinner sig.

Många retar sig på denna betydelseförändring, och menar att man fortfarande bör skilja mellan var och vart.

Och det kan ju verka enkelt. Men talspråket kommer in och rör till det. I en del svenska dialekter har alltid samma ord använts för var och vart. En del säger både Vart for han? och Vart bor han? Ibland uttalas det vars: Vars bor han?

I talspråk är det dock oftast lätt att avgöra vilken information som frågeställaren söker med sitt vart? Om någon står på busshållplatsen och frågar Vart går bussen? är det inte svårt att förstå att personen undrar om bussens riktning eller slutstation. Ställs frågan på en helt annan plats, är det sannolikt att vederbörande undrar var någonstans bussen avgår. Sammanhanget brukar reda ut det mesta i en konversation.

Språkrådet är ändå bestämt när det gäller rekommendationen för hur man bör skriva: upprätthåll skillnaden mellan var och vart!

I få språkfrågor får vi ett lika tydligt svar. Här finns inget ”det beror på” eller ”bruket av vart när det gäller befintlighet är nu så utbrett att båda alternativen får anses korrekta även i skrift”. Nej: ”Skriv var om befintlighet och vart om riktning!”

Ändå bryter så många mot den tydliga uppmaningen. När ska Språkrådet ge upp?

Vän av ordning brukar anföra att om vi ger efter, så försvinner språkliga nyanser. Språkets uttrycksförmåga minskar. Men vilka nyanser i den rika språkliga färgpaletten försvinner om just vart används i stället för var?

Somliga tycker att språket bli otydligare. Var går bussen? och Vart går bussen? betyder faktiskt olika saker. Svaret på frågan är ju helt beroende av om frågeordet är var eller vart.

Den som vill upprätthålla skillnaden mellan var och vart kan också lägga fram kulturella argument. Ett sådant argument är till exempel att det är viktigt att hålla fast vid ett gemensamt riksspråk, även om det finns dialektala variationer.

De kulturella argumenten brukar till slut egentligen handla om att man bör rätta in sig i ledet, oavsett om det är praktiskt, snyggt, historiskt korrekt eller inte.

Men varför skulle man vilja rätta in sig i ledet? Ofta är det för att man vill visa tillhörighet, inte verka obildad eller respektlös.

Ja, du kan förstås vända på de argumenten. Du kanske vill protestera mot dem som tror sig ha makten över språket och därför trotsa konventionerna genom att skriva och tala som du vill. Vart ligger makten? Problemet med att bryta mot en så enkel språklig rekommendation som den att skilja mellan var och vart, är att protesten blir så svag att den riskerar att bli löjlig. Samtidigt är fallet stort, när du ertappas med att inte kunna något som kan uppfattas som så enkelt.

Så är det inte med alla språkregler. Ju komplexare och osäkrare reglerna är, desto mindre är den sociala risken när du bryter mot dem. Och motsatsen gäller alltså, ett så till synes enkelt val som mellan var och vart – det borde väl alla klara? Och därmed följa.

Dina protester mot makten och härligheten får du demonstrera på annat sätt.

Patrik Hadenius är chefredaktör på Språktidningen.