Var försiktig när du talar om handikapp

När fackförbundet Vision för en tid sedan lanserade ett jargongtest dröjde det inte länge innan kritiken blev så hård att det togs bort från nätet. I testet mötte deltagarna elva ord som används om personer. Fjolla, handikappad, efterbliven, dagisfröken, transa, blatte, lebb, gamling och kärring stämplades som fel. Transvestit och frikyrklig ansågs vara rätt. Skälet till att exempelvis fjolla dömdes ut var att det rörde sig om ”en felaktig benämning av en homosexuell man”. Den uppfattningen går också att förankra i ordböckerna. I Svensk ordbok beskrivs det här bruket av fjolla – i betydelsen ’man med feminin framtoning’ – som ”nedsättande”.

Ett annat ord som dömdes ut som fel i  testet var handikappad: ”Säg att någon har en funktionsnedsättning istället, vilket är den term som används i diskrimineringslagen. Du kan också säga att någon har en funktionsvariation.” Här ställer Svensk ordbok diagnosen ”något ålderdomligt” om handikappad. Och sedan Sverige 2008 antog FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning så har myndigheterna avrått från handikappad. Vid samma tid började även Socialstyrelsen rekommendera just person med  funktionsnedsättning. Anledningen var att handikappad i breda  kretsar ansågs negativt laddat.

Vision satte alltså inte utan skäl etiketten ”inte okej” på handikappad. Ändå var det här som tanken bakom jargongtestet havererade.

En av kritikerna var översättaren och debattören Jesper Sandström. På Twitter – där han har användarnamnet CPJesper – sågade han Visions uppdelning i vattentäta skott  mellan bra och dåligt: ”Eftersom jag ÄR handikappad så är jag väldigt glad att jag slipper vara med i ett förbund som ger uttryck för en så korkad språksyn. … Jag har aldrig känt mig förminskad av folk som använt ’fel’ ord men behandlat mig som en helt vanlig människa – men däremot av folk som använt helt rätt ord och samtidigt talat till mig med debil och osunt omhändertagande soctant-stämma.” Han skrev vidare att det viktigaste var att inte bara tänka på ”stela värdegrundsdokument” utan att främja ”mångfald och inkludering i praktiken”.

Att välja lämpliga benämningar kan vara en betydelsefull del av ett sådant arbete. Men ett exkluderande beteende blir inte inkluderande bara för att det  förpackas i ett respektfullt språkbruk.

Jesper Sandström var långt ifrån ensam om sin uppfattning. I kommentarerna fick han bland annat medhåll av en twittrare som har reumatism: ”Min RA är kronisk, ibland är jag jävligt handikappad, inte fasen haltar jag omkring och känner mig ’funktionsvarierad’.”

Grundprincipen att undvika benämningar som kan vara nedsättande eller stigmatiserande är förstås god. Många av orden i Visions test kan också användas för att kränka. Men det handlar även om vem som säger vad till vem – och inte minst i vilket syfte. Och det är på den punkten som jargongtester och listor över lämpliga respektive olämpliga ord ofta är så förenklade och kategoriska att dom invaggar skribenter i en falsk trygghet.

En annan grundläggande princip är att så långt som möjligt ta hänsyn till individens val av benämning. Det vore märkligt att hävda att Jesper Sandström och andra som föredrar handikappad om sig själva har fel. Det finns även en hel del självutnämnda fjollor. Det vore lika underligt att påstå att dom använde en ”felaktig benämning” om sig själva. Fjolla kan men måste inte vara ett skällsord.

Det här gör det knepigt för den som skriver. Ord listas ju inte som ”nedsättande” i ordböckerna utan anledning. Den som använder handikappad eller fjolla bör vara medveten om att det i många sammanhang är ord som ses som fördomsfulla eller förlegade – och ungefär samma omdömen klistras inte sällan på den som använder sådana ord.

Det finns alltså all anledning att vara försiktig med ord som kan kränka och stigmatisera. Men det är oklokt att försöka utfärda något slags förbud mot ord som personer använder om sig själva genom att hävda att  exempelvis handikappad skulle vara olämpligt i alla situationer. Det allra bästa är att faktiskt ta reda på vad dom berörda föredrar. Om inte det är möjligt är det ändå säkrast att avstå från ord som i ordböcker eller av språkvårdare stämplas som ”nedsättande”, ”stötande” eller på annat sätt har blivit föråldrade. I ett formellt sammanhang när mottagaren är okänd är det bättre att skriva person med funktionsnedsättning. Visst, det kan kanske kännas lite byråkratiskt men det är mindre riskabelt än att tassa ut på nattgammal is och chansa på att ett laddat ord som handikappad ska uppfattas på rätt sätt.

Språk i allmänhet och ord som beskriver människor i synnerhet är – på gott och ont – aldrig särskilt enkelt. Men var försiktig med benämningar. Och var försiktig med listor som gör anspråk på att veta exakt vad som gäller oavsett situation.

Anders Svensson är chefredaktör på Språktidningen.