Så skriver du en bra rubrik

En rubrik ska locka till läsning samtidigt som den ska spegla innehållet i texten. Är rubrikmakaren extra snitsig får även en ordlek plats på det givna utrymmet.

Det är inte konstigt att viss ångest kan uppstå vid rubrikskrivande. Om rubriken inte lyckas fånga läsaren, kanske texten över huvud taget inte blir läst.

Vad finns det då för konkreta knep som kan dämpa ångesten?

Steg ett är att läsa igenom texten som ska rubriceras, gärna med ”rubrikblicken” påkopplad. Ofta har skribenten – någonstans i texten – sammanfattat sina tankar på ett sätt som går att formulera på ett slagfärdigt sätt. Sedan är det bara att släppa loss. Skriv gärna ner så många rubriker du kan komma på, tills du hittar något du gillar. Ibland kan det vara bra att skriva rubrikförslagen på ett separat papper, för att komma bort från den lilla uppfordrande rad eller ruta där rubriken ska in.

Det finns eviga rubrikråd:

”En rubrik är en enkel rak tanke, som är positiv och specifik, uttryckt med ett målande verb i aktiv form och med korta, enkla ord.”

Bakom den definitionen ligger den legendariske Expressenjournalisten Sigge Ågren, som brann för ett rakt och klart tidningsspråk. Under 1960-talet drillade han redigerare i att skriva rubriker så. Och många erfarna journalister har definitionen i ryggmärgen.

Rubriken ska alltså helst innehålla fler än ett ord. Leta efter nyckelorden i texten och formulera ett påstående, en fråga eller en uppmaning. Undvik svävande formuleringar, negationer, passiva, statiska verb eller långa, komplexa ord.

”Massiv rubrikångest potentiellt dämpbar”

Kan till exempel bli

”Sätt rubriken utan ångest!”

Oftast är det omöjligt att uppfylla alla rubrikkraven, men lyckas du pricka in något eller några av dem är mycket vunnet. På grund av platsbrist kan det till exempel vara svårt att få in ett ”målande verb” – och ibland känns en negation oundviklig:

”Inte lätt med rubriker”

Sigge Ågrens direktiv kan ändå tjäna som en ram hålla sig till.

Med rubriker är det också som med texter i allmänhet: de måste anpassas till läsaren. Man måste ha målgruppen i åtanke för att välja rätt stilnivå. Rubriken ska dessutom matcha textgenren.

Till en seriös nyhetsnotis passar krasst informativa rubriker:

”Rubrikmakare slog sönder tangentbord”

Är det däremot ett längre reportage eller porträtt som ska rubriksättas, kan man lägga ner mer kreativ energi:

”Så satte Sigge sina superrubriker”

Den här typen av allitteration, det vill säga uttryck där de betonade orden börjar på samma eller likartade ljud – är för övrigt en av de vanligaste ordlekarna i tidningsrubriker. Allitterationen kan vara ett roligt grepp, men ibland kan den kännas krystad. Gör ändå gärna ett försök att leka med orden; det sätter fart på skaparglädjen.

Det går inte att få in hela textens innehåll i en rubrik. Det är varken möjligt eller önskvärt. Rubriken är som ett vinklat smakprov. I bästa fall kan den fånga textens andemening.

Om allt låser sig – tänk på något annat en stund. Läs en annan text, ta en kopp kaffe, en tupplur eller gå en promenad. Då – plötsligt – uppenbarar sig den självklara rubriklösningen.

En annan beprövad metod är att släppa in fler hjärnor i rubriksättningen. Låt kollegan titta på texten och spåna sedan tillsammans.

”Ju fler kockar desto bättre rubriksoppa”

När man flugit högt med sina rubrikambitioner ett tag, är det skönt att sänka dem. Stora Rubrikpriset är ju faktiskt inte instiftat än.

”Rapp rubrik roar läsaren” Nej … ”Hitta rätt rubriksätt” Absolut inte ... ”Rafflande rubrik fångar sin publik”

Hallå, tagga ner!            

”Så skriver du en bra rubrik!”

Den får duga. Den beskriver innehållet – och förhoppningsvis har den väckt ditt intresse så pass att du har läst ända hit.

Maria Arnstad är redaktör på Språktidningen.