Hej. Det här kan verka lite stelt.

Att hitta rätt ton i språket är knepigt. Det går inte ens att skriva ett litet hej utan att fundera på hur det kommer att uppfattas av mottagaren.

Hej är i dag den vanligaste hälsningsfrasen i svenskt skriftspråk. Svensktalande har hejat åtminstone sedan 1500-talet. Men vilket skiljetecken som ska följa ordet får ofta skribenter att klia sig i huvudet.

I höstas tog tidigare statsministern Fredrik Reinfeldt klivet ut på Facebook. Amatörmässig och tråkig var omdömet från pr-konsulter om debutmeningen: ”Hej och välkommen till min Facebooksida.” På affischer inför valet 2010 bjöd Fredrik Reinfeldt in väljarna till dialog: ”Hej. Kan jag ringa dig imorgon?”

Den som följer honom på Facebook upptäcker snart att Fredrik Reinfeldt inte strösslar med utropstecknen. Det skiljetecken som dominerar hans inlägg är punkt. Det gör att han uppfattas som korrekt men formell: Hej. Det är valet för den som vill hälsa utan att framstå som uppsluppen eller tjenis med sina läsare.

Ett Hej! med utropstecken kan framstå som hurtigt. Det signalerar inte alls samma distans som punkten. Att inleda ett brev eller ett mejl med Hej! är informellt, utan att för den skull vara olämpligt att använda utanför den egna bekantskapskretsen.

När det gäller att välja skiljetecken efter sitt Hej är det klokast att låta sammanhanget avgöra. Hej! Du har vunnit på lotto! fungerar bättre än Hej! Tyvärr råkade jag backa in i din bil i morse! Utropstecknet kan signalera att något oväntat inträffat, men det kan uppfattas som okänsligt av någon som nyss fått veta att nästa resa med bilen går till verkstaden.

På senare tid har ett kommatecken efter hejet börjat etablera sig, som ett slags kompromissalternativ till punkt och utropstecken: Hej, hur är läget? Här hamnar tonen i hälsningsfrasen någonstans mitt emellan utropstecknets informalitet och punktens allvarstyngd.

Den som använder Hej med kommatecken i ett brev bör börja på ny rad. Och kommat ska följas av liten bokstav:

Hej,
synd att det inte var du som vann på lotto i helgen.

Den som skriver Hej med utropstecken eller punkt efter, kan antingen fortsätta på samma rad eller börja på en ny. Det senare alternativet är vanligast i traditionella brev.

Om valet mellan utropstecken, punkt och komma blir för svårt, går det att runda problemet genom att skriva Hej utan något efterföljande skiljetecken. Här är det också bra att börja på ny rad, men helst med stor bokstav efter hälsningen:

Hej
I morse råkade jag tyvärr backa in i din bil.

Det går också att strunta i Hej och välja någon annan hälsningsfras. Ju bättre skribenten känner adressaten, desto större blir möjligheterna att variera den. I personliga brev går det till exempel utmärkt att skriva Kära Ulrika! och Kära vänner! Då är tonen ganska formell (eller kanske lite skämtsam).

Tjena!, Tja!, Yo!, Hejsan! och andra informella alternativ är bara för de allra närmaste, och när brevets ämne är fritt från bekymmer. Yo! Jag backade in i din bil! riskerar att uppfattas som respektlöst, medan Yo! Du vann på lotto! fungerar utmärkt.

I formella brev riktade till en viss person eller grupp är Bästa ett bra val för den som vill hålla lagom distans: Bästa hyresgäst! och Bästa partikamrater. Liksom i Kära-fallet behöver hälsningen fyllas ut med det namn eller den grupp som adjektivet bestämmer (Ulrika, hyresgäst, partikamrater). Det undviks med ett enkelt Hej! även om det också går att skriva ut den som hälsningen är riktad till: Hej Maria!

Men problemet med vilket skiljetecken som ska följa hälsningsfrasen försvinner inte.

Titlar används numera sällan i hälsningsfraser. Varken akademiska titlar, som professor, tjänstetitlar, som redaktör, eller civila titlar, som herr, fru och fröken, förekommer särskilt ofta. I vissa brev, eller kanske i studentikosa sammanhang, förekommer titlar, till exempel i kombination med adressatens namn och ett annat tilltalsord som hälsningsfras. Oftast används bara efternamnet: Bästa lantmätare Lagerstedt! Då kan tonen kännas högtravande – eller rent av sarkastisk. Däremot är det vanligare att brev undertecknas med titlar. Titeln ska då skrivas med liten bokstav:

Ulrika Gustavsson
professor

I vissa sammanhang behöver skribenten inte fundera över någon hälsningsfras. I ett brev som inte är riktat till en särskild person, utan exempelvis till en myndighet, räcker det med en ärenderubrik. En sådan ska vara informativ, så att den som läser brevet snabbt kan avgöra vem som är den lämpligaste mottagaren: Överklagande av detaljplanen 2015/32 för Torsby centrum.

Den som vänder sig till en person som har en viss befattning kan skriva Till ekonomichefen. Med en ärenderubrik är det inte nödvändigt att ange adressat. Inte heller finns det någon poäng med att skriva Till vederbörande. Vem som är vederbörande står ändå inte klart förrän någon läst ärenderubriken.

Den som vill använda ett skiljetecken efter en sådan rubrik behöver inte klia sig i huvudet. Den knastertorra punkten hamnar där nästan av sig själv.

Anders Svensson är redaktör på Språktidningen.