Yngre tror mest på kinesiska. Den som har fyllt 56 år anser däremot att tyska gör större nytta. Men det viktigaste språket i yrkeslivet är engelska. Det visar en undersökning gjord av språkföretaget EF.

Hela 95 procent väljer engelska som ett av de två viktigaste språken att behärska i yrkeslivet. I åldersgruppen 56 till 80 år rankar 97 procent engelska som ett viktigt språk. Den lägsta andelen, 91 procent, finns bland 15- till 22-åringar.

Tyska hamnar på andra plats med 42 procent. Intresset för språket är störst hos dem som har fyllt 56 år, där 51 procent uppger att det tillhör de två viktigaste språken. Samma åsikt har bara 28 procent i gruppen 15 till 22 år.

Trea är spanska med 19 procent följt av franska med 11 procent och kinesiska med 10 procent. Det är framför allt yngre som tror på ökad betydelse för i synnerhet spanska och kinesiska. I gruppen 15 till 22 år väljer 24 procent kinesiska, 23 procent spanska och 14 procent franska. Intresset för kinesiska är lägst hos 36- till 55-åringar. Där rankar bara 5 procent språket som ett av de två viktigaste i yrkeslivet.

Anders

0 kommentarer

Den kommande upplagan av den mest prestigefyllda spanska ordboken innehåller den så kallade Espanglish som talas i USA såväl som United-Statesisms, ord skapade av spansktalande i Nordamerika. Men den konservativa kungliga akademin som står bakom ordboken passar samtidigt på att öronmärka Espanglish som en avart.

År 2014 kommer nästa upplaga av Diccionario de la lengua española de la Real Academia Española, DRAE, den ordbok som traditionellt har fungerat som normgivare. Ordboken kommer att innehålla flera nyheter. En av dem är uppslagsordet Espanglish.

Espanglish, som ibland även kallas Spanglish, är namnet på det blandspråk som är vanligt förekommande i USA. Det används i regel mellan talare som behärskar både engelska och spanska, och består av ord och grammatik hämtade från bägge språken. Fenomenet har mycket gemensamt med kodväxling, där talare byter språk eller kastar in ord eller fraser från andra språk i samtalet.

DRAE kommer enligt Latin American Herald Tribune att definiera Espanglish som en språklig avart där deformerad engelska och spanska möts.

United-Statesisms är benämningen på spanska ord som myntats av amerikanska talare. Gerardo Piña-Rosales, som leder den nordamerikanska akademin för det spanska språket, Academia Norteamericana de la Lengua Española, anser att steget är en stor framgång som visar att det finns goda skäl att tala om den spanska som används i USA som en egen varietet.

Ilan Stavans, professor vid Amherst college och författare av boken Spanglish, The Making of a New American Language, säger i NPR att det finns en avgörande skillnad mellan spansktalande och andra etniska grupper. Italienska och polska invandrare har exempelvis så småningom slutat tala förfädernas språk i det nya landet. De spansktalande släpper däremot inte spanskan, även om språket präglas av att det talas i USA.

Anders

1 kommentarer

När jag började nian för tio år sedan var vi fyra stycken i min spanskgrupp. Sedan dess har spanskan fått ett rejält uppsving och år 2009 lästes det av 16 procent av eleverna i svenska grundskolor och hela 43 procent av gymnasieeleverna, vilket gjorde det till det mest studerade språket efter engelskan. Detta kan utläsas av den statistik som EU:s statistikmyndighet Eurostat släppte i samband med den internationella Språkdagen.

Statistiken visar att engelska föga förvånande är det mest studerade främmande språket i alla EU-länder utom tre (Storbritannien och Irland, där franska är störst, och Luxemburg, där tyskan ligger i topp).

Det näst mest studerade språket i EU som helhet är i grundskolan franska (16 procent av eleverna), och på gymnasiet tyska (27 procent) tätt följt av franska (26 procent). När det gäller gymnasiet kniper något av dessa två språk andraplatsen i 22 av 30 länder.

Av naturliga skäl är danska och svenska de näst mest studerade språken för Island respektive Finland, och i Estland, Lettland och Litauen är det ryska som gäller. Det är bara i Sverige, Norge och Frankrike som spanska är det populäraste språket näst efter engelskan.

Danmark är det enda nordiska landet där tyska kommer på andra plats. Det läses av 29 procent av grundskoleeleverna och 35 procent av gymnasieeleverna. Danskarnas närhet till Tyskland spelar säkert en stor roll i deras intresse för det tyska språket.

Här uppe i Sverige blir tyskstudenterna allt färre, men kanske är den språkliga pendeln i gungning. I Språktidningen nr 5/2011 vädras i en artikel teorin att det nyhippa Berlin kan bli räddningen för den numera så impopulära tyskan.

Det blir intressant att se hur siffrorna ser ut om några år. Kommer spanskan behålla sin höga ställning? Kommer tyskan locka fler studenter? Eller är det ryska, kinesiska eller japanska som blir det nya innespråket?

Camilla

2 kommentarer

På internet finns en lista med titeln You know you lived in Spain when ... Igenkänningsfaktorn är hög för oss ”hispanofiler”. En del punkter är även intressanta ur språklig synvinkel, som till exempel denna: ”Du vet att ahora egentligen inte betyder nu”. För en sak som man inser när man bor utomlands är att det man lärde sig i skolan inte alltid stämmer överens med verkligheten. Och just så är det med användningen av spanskans ahora.

De flesta skulle spontant översätta ahora till nu, och i många sammanhang är det korrekt. Men ofta, och särskilt när man talar om något man själv ska göra, så motsvarar det snarare strax. Folk säger ahora voy! och menar att de ska gå om en liten stund. När man ber om något i en affär svarar expediten ahora te lo doy ('du ska få den nu'), trots att det är två andra före i kön. Att ett vanligt uttryck som hasta ahora! används med betydelsen vi ses snart! tyder också på att nuet liksom har skjutits på framtiden.

Nästa punkt på listan över typiskt spanska fenomen lyder: ”När du stämmer träff med kompisarna klockan tre dyker den första personen upp kvart över tre – om du har tur.” Och med risk för att späda på gamla dammiga fördomar: ja, den berömda mañana-mentaliteten lever och frodas hos en stor del av den spanska befolkningen. Tiden tycks helt enkelt inte ha lika stor betydelse där som den har här uppe i Norden. Busstidtabellen visar hur ofta bussen går, men inte vilken tid. Barer öppnar när ägaren kommer och stänger när gästerna har gått hem. På universitetets föreläsningar kommer till och med lärarna försent. Att tiden är lite mer elastisk i Spanien syns också i språket. Det faktum att just nu har skjutits upp till om en stund speglar en något osvensk syn på tid och punktlighet.

Ett annat mångfacetterat tidsord är ya. I skolan lär man sig att ya betyder redan, som i ya lo sé ('det vet jag redan') och att ya no betyder inte längre, som i ya no quiero ('jag vill inte längre'). Men det här är ett lurigt litet ord. Det kan nämligen lika gärna användas som ett uttryck för nu. Ya viene el tren betyder att nu kommer tåget. Om man ropar åt någon att komma svarar ofta denne: ya voy! ('jag kommer!'). På affischer och flygblad kan man se budskap som ¡Que se acabe la crisis ya! ('Slut på krisen, nu!') Förvirrande nog kan ya också syfta på framtid, som i ya lo haré – jag gör det snart.

Om man vill säga att något sker just nu går det alltså att använda ya, eller ett uttryck som en este momento ('i detta ögonblick'). Ett annat sätt är att lägga till mismo till det numera inte så exakta ahora. Men det är inte heller så okomplicerat som det låter. Jag har ett antal gånger varit med om att butiksexpediter, servitörer och andra har sagt ahora mismo te ayudo ('jag hjälper dig nu') och sedan ändå låtit mig vänta. Tiden tycks skjutas upp ännu lite till. Kanske för att den helt enkelt inte är lika viktig där nere i sherryns och skinkans förlovande land.

Camilla

3 kommentarer

Sidor

Prenumerera på RSS - spanska