Otydlig bakgrund till ord för berusad

Både blarig, bladig och blaskig är vanliga slanguttryck för att vara berusad. För mig är blarig det normala valet, och en teori är att det är en talspråksform för blaskig, som väl närmast har med en persons utseende och blick att göra. Blaskig kan enligt Svenska Akademiens ­ordbok ha just betydelser som slapp, haltlös, kraftlös (om person, utseende, sätt). Kopplingen till formen bladig är för mig mer otydlig.
Nästan alla slangord för att vara berusad har hittats på i stunden av någon och sedan spridit sig till andra männi­skor som gillat uttrycket. Så bakgrunden till orden är ­sällan särskilt tydlig.
Men många av orden ­handlar om att den ­berusade har svårt att gå rakt. Som i ­uttrycket dragen (som ­kommit från den rätta ­kursen), ett ursprungligen lite finare ord för berusad. Andra sådana ord är slirig, på sniskan och på ­dojan. Är man radiostyrd är man så berusad att man ­vandrar omkring okontrollerat och planlöst. Och ibland har man rentav svårt att stå upp, vilket uttryck som på arselet och på örat vittnar om. På lyset (på ansiktet) hör möjligen ­också dit, men kan även ha med personens ­utseende och blick att göra. Detsamma gäller på picka­lurven, där pickalurv kan referera både till huvudet eller en oborstad hårkalufs, eller till ett ohyfsat, ”lurvigt” beteende. Andra ord för utseendet är till exempel mosig (dåsig, slö) och just ­blaskig/blarig.

Ola Karlsson, Språkrådet