Ofullständigt kan fylla en funktion

I ett samtal är det naturligt att svara tio över fem när någon frågar efter tiden, eller Ingrid som svar på frågan om vem som kallar till möte. I skrift däremot gäller generellt att vi uttrycker oss i fullständiga meningar, det vill säga huvud-
satser med subjekt och tidsböjt verb som obligatoriska delar.

Men även i skrift finns det sammanhang då ofullständiga meningar kan fungera:

”Nästa ämne är den marksända digitalteven. Ett lika kostsamt som svåröverskådligt projekt.” ”Syftet var att klarlägga kvinnliga forskares arbetsvillkor och karriärutveckling. Detta för att få reda på varför så få kvinnor är professorer.” ”Så långt kommentarer till statistiken. Därmed kan vi gå över till den viktiga frågan varför priserna inte ökat mer när räntorna fallit.”

Sammanhanget och genren har betydelse för hur läsaren uppfattar ofullständiga meningar. I vissa texter kan de fylla en särskild funktion. Skribenten kan använda dem som ett stilgrepp för att skapa dynamik och rytm i texten. Det gäller till exempel vissa nyhets- och reklamtexter och dialogen i skönlitteratur. Man bör däremot inte överanvända det här stilgreppet.

Johanna Ledin, Språkrådet