Kugga är ett verb som är i förändring
Jag ser att ordet kugga har fått en ny betydelse. Man säger att den som inte klarar sitt körkortsprov kuggar. Förut blev den som inte klarade sitt prov kuggad, och jag trodde att det var trafikinspektören som kuggade. Hur är det?
Lisbeth
Det var en intressant spaning. Jag ser i en databas över tidningsspråk att verbet kugga i dag ofta används i betydelsen ’misslyckas (på)’, snarare än i betydelsen ’underkänna (någon)’. Samtidigt är det bara den senare betydelsen som tas upp i exempelvis Svensk ordbok. Det tyder på att vi kan ha hittat en betydelseutveckling som pågår just nu.
Det är samma händelse som beskrivs i båda varianterna: en elev (eller motsvarande) har avlagt ett prov och fått ett underkänt resultat. Men är det eleven som kuggar provet, eller testledaren som kuggar eleven?
Jag har tittat igenom några hundra språkbruksexempel i tidningsdatabasen, från 1980-talet och framåt. Det äldsta exemplet jag har hittat där kugga används i betydelsen ’misslyckas’ är från 1998, där Aftonbladet skrev om en bilskola som erbjuder en garanti: ”Kuggar du uppkörningen trots skolans godkännande bjuder de på lektioner fram till nästa uppkörning”. Under 00-talet dyker det sedan upp åtminstone ett par exempel per år, och med tiden verkar det bli allt vanligare.
När jag undersöker hur verbet kugga har använts de senaste tre månaderna hittar jag tjugo unika exempel på betydelsen ’misslyckas’ och bara två unika exempel på betydelsen ’underkänna’.
Linnea Hanell, Språkrådet
