Ish har funnits i tal i typ minst 20 år
Typ och ish är ganska onödiga fyllnadsord, men ibland vill man ju ändå använda dem. När började man använda ish i stället för typ?
Kristina
Ändelsen -ish dök upp för ett tag sedan, troligen ett par decennier, och betyder ungefär ’typ’. Förmodligen kommer den från engelskan, jämför till exempel reddish, foolish.
Ändelsen användes först för att göra ord mer svårbegripliga, speciellt ord inom tabuområden som narkotikamissbruk, stöld och sex: kranish (förvrängning av kran, som är slang för langare), gonrish (gonorré), haffish (haffa).
I dagens vardagsspråk kan ändelsen sättas på nästan vilken sorts ord som helst, för att göra betydelsen lite vagare. Dessutom kan ish användas som ett eget ord, med samma betydelse (typ, ungefär): Kommer du klockan sex? Ja, ish. (Det vill säga jag kommer någon gång vid sextiden.)
Professor Olle Josephson skrev 2018 i en språkspalt i Svenska Dagbladet: ”I talad svenska har ish nog funnits i minst 20 år, och i (informell) skrift kommer etableringen i början på 2010-talet. Ish-talare är företrädesvis 45-ish eller yngre.”
Anna Antonsson, Språkrådet
