Dialekt för släkt är inget påhitt
Jag är uppvuxen i Roslagen och har sedan barndomen lärt mig att personer som är barn till sysslingar kallas kolbränd (jämför brylling, fyrmänning). Min kusin från Stockholm har retat mig och sagt att det är ett påhittat ord. Nyligen träffade hon en bekant, som också är uppvuxen i Roslagen, som använde kolbränd på samma sätt som mig. Det vore kul att få lite information om ordets ursprung med mera. Är det dialektalt?
Annika
Ordet kolbrand (i plural: kolbränder – förleden uttalas ofta kôL- med tjockt l i slutet och ett vokalljud mellan å och ö) är i allra högsta grad dialektalt. Ordet finns belagt på andra håll i Sverige, men har då en egentlig betydelse ’ofullständig kolad ved (vedstycke) i en kolmila’.
Men i Uppland, och då främst Roslagen, åsyftar ordet en ’släkting som är så avlägsen att det inte kan räknas som släkt’. En del har dragit gränsen vid ’brylling’ (Singö, Uppland). Men annars är släktledet i Uppland: syskon, kusiner, sysslungâr (sysslingar), förstfränder (bryllingar), systfränder å kôLbränder …
Det är alltså inte ett påhittat ord! Var du och dina fränder drar gränsen för släktskap lämnar jag dock åt er …
Annika Karlholm, Dialekt- och folkminnesarkivet i Uppsala
