Både kändast och mest känd går bra

Känd böjs kändare, kändast enligt Svenska Akademiens ordlista. Man kan också använda mer och mest för att komparera, så som du föreslår. Båda varianterna går bra!
Det intressanta med ord av typen känd är att de balanserar mellan två ordklasstyper, adjektiv och ­perfektparticip. Ordet är till formen ett perfekt­particip och till funk­tionen ett adjektiv. Att känd är ett adjektiv öppnar för möjlig­heten att komparera ordet med ändelser.
Det finns en gammal tum­regel för när det är lämpligt att komparera med ändelser och när det är lämpligt att komparera med mera och mest formulerad av Erik Wellander i Riktig svenska från 1939: ”Vid komparation med adjektiv och adverb äro i regel formerna med ändelser att föredraga; endast då dessa former blir alltför tunga och oviga, böra de komparerande adverben mera och mest anlitas”.
Tumregeln visar på stor generositet mellan de två ­sätten att komparera ord, trots att både årtalet och språkformerna avslöjar att det är länge sedan den skrevs. Den här generositeten gäller än i dag. Därför går det bra med kändare och kändast.
Att man i läroböckerna haft strikta regler för hur adjektiv ska kompareras beror på att man i grammatiken behöver få fram regler som visar på språksystemet. Man kan säga att de ordformer som man i grammatiken anser ska kompareras med mera och mest är de ordformer som ­Wellander beskriver som ”tunga och oviga”. I all undervisning behöver man riktlinjer. Verkligheten utan­för undervisningen är ofta inte så rigid. Men man behöver först lära sig reglerna innan man vågar gå utanför dem.

Gabriella Sandström, Språkrådet