Vi som älskar svenska

Svenska språket är fantastiskt, och det säger jag förstås för att det är mitt språk. Jag älskar ingenting med Sverige, men jag älskar faktiskt svenska språket. Jag tycker inte att man ska älska ett land, men ett språk kan man nog få älska.

Orden är inte mina, utan författaren Lena Anderssons. I nästa nummer av Språktidningen kommer du att få läsa ett porträtt av henne.

Lena Andersson uttalade sin kärlek till svenskan på Språktidningens årliga konferens Språkforum. Hon var sista talare, och ägnade nära en timme åt att beskriva hur noga hon är med språket. Det formade sig till ett underbart manifest för språkets exakthet.

Jag delar helt Lena Anderssons kärlek till svenskan. Möjligen har jag lite svårare att kategoriskt säga nej till Sverige. Men det har mest att göra med att jag ibland inte klarar att skilja på språk och nation.

Dessutom rymmer förstås Sverige så mycket mer än svenska. Den språkliga mångfalden är också något att gilla. Den kostar visserligen resurser att upprätthålla, men den betalar tillbaka med råge genom kulturell rikedom och troligen också ekonomisk.

Denna halsbrytande koppling vore nog inte främmande för Ernst Wigforss. Han var språkvetaren och dialektforskaren, som blev politiker och folkhemsbyggare. Läs porträttet av honom här.