Tre generationer rätt i krysset

Kvinnorna i familjen Argiroudaki/Sätherberg tycker om ord.

– Vi är egentligen ganska tystlåtna och blyga personer var för sig. Men när vi är tillsammans pratar vi i munnen på varandra. Det blir väldigt mycket korsordsprat, säger Maria Argiroudaki.

– Ja, och så spelar vi Alfapet, säger Margit Sätherberg.

De är fyra kvinnor och tre generationer korsordskonstruktörer: mormor Margit Sätherberg, mamma Maria Argiroudaki och döttrarna Eleni och Alexandra Argiroudaki.

Tvärtemot vad man kanske skulle kunna tro är det inte skapandet av själva ordflätan som är det svåraste för en konstruktör. Det klurigaste momentet, enligt de fyra kvinnorna, är att hitta korta, kärnfulla och helst roliga formuleringar som beskriver det eftersökta ordet. De så kallade nycklarna.

– Det får max plats fyra ord i den lilla rutan, och man vill ju helst att det ska vara roligt samtidigt som man vill variera sig så mycket som möjligt, så att inte korsordslösaren känner igen sig alltför mycket, säger Maria Argiroudaki.

En beskrivning som hon själv är rätt nöjd över att ha gjort på sistone är ”början på brottets bana” där rätta ordet skulle vara tjuvstart.

De är alla överens om att det är Maria som kommer på de fyndigaste formuleringarna.

– När jag kör fast är det absolut mamma jag först ringer till för att få hjälp, säger Eleni Argiroudaki.

– Ja, fast du kom ju själv på en väldigt bra nyligen, ”djurisk hastighet” som skulle bli snigelfart, säger Maria.

Precis som för de flesta korsordslösare låser det sig även för konstruktörerna ibland, när de har suttit för länge. Då funkar oftast samma åtgärd som de flesta korsordslösare tar till: att lägga korsordet åt sidan ett tag och ägna hjärnan åt något helt annat.

Allt började i mitten av 1980-talet med en tävling som uppmanade till att tillverka sitt eget korsord och skicka in till tidningen Lyckokryss. Maria Argirou­daki var då i 25-årsåldern och bodde med sin grekiske man några mil utanför Aten. Hon skickade in ett bidrag, mest på skoj.

Men det blev ett lyckokast, för hon vann tävlingen. Då gjorde hon ytterligare ett korsord och skickade till en vecko­tidning, som antog det. Snart hade hon en fast kund, och sedan rullade det på.

– Jag hade aldrig tänkt på att något så roligt som att hålla på med korsord skulle kunna vara ett levebröd. Jag har alltid älskat språk och är väldigt glad att jag halkade in på den här banan, säger Maria Argiroudaki.

Hon är en språkbegåvning som kan engelska och grekiska samt har hyfsad koll på tyska, franska och italienska men det blev aldrig av att hon läste vidare efter grundskolan. Det är inget hon sörjer över. I stället är hon tacksam för att hon hamnade där hon gjorde, för hade hon läst vidare hade det ju kanske blivit något helt annat.

Nu för tiden ritar Maria Argiroudaki korsorden i datorn, med programmet Illustrator. Men då, i Grekland, var det för hand med linjal, penna och ett enda svenskt uppslagsverk som hjälpmedel, som gällde.

– Det där uppslagsverket var inte direkt nytt, för det var från 1951. Det var ju inte så lätt för dig att få med dig så mycket sådant till Grekland, minns mamma Margit Sätherberg.

Stor skillnad är det nu, med tillgång till internet.

– Nu har man ju så många fler ställen att leta ord på. Jag är till exempel väldigt mycket inne på Nationalencyklopedins webbplats – ne.se – och på Wordfinder. På det sättet är det mer lättjobbat nu, säger Maria.

För döttrarna Eleni och Alexandra Argiroudaki, nu 27 och 23 år gamla, blev det helt naturligt att deras mamma alltid arbetade hemma och ständigt med ett rutmönster med bokstäver framför sig. När Eleni skulle börja skolan flyttade hela familjen tillbaka till Sverige. Då tog Marias korsordskonstruktion ordentlig fart, och hon blev den som främst försörjde familjen.

I den vevan blev även mormor Margit Sätherberg biten på allvar, och började tillverka och sälja korsord till olika tidningar hon med. Hon har arbetat på bibliotek nästan hela sitt yrkesliv men sade upp sig när hon var 62 år och blev korsordskonstruktör på heltid.

– Arbeta på bibliotek var min dröm och jag fick möjlighet att göra det under många år. Men när chansen dök upp att göra korsord på heltid tog jag den. Det är ju så roligt! Dessutom upplever jag det som en lyx att få lägga upp mitt arbete och dagarna som jag vill, säger Margit Sätherberg.

Sedan två år tillbaka försörjer sig även äldsta dottern Eleni Argiroudaki på korsordskonstruktion, och Alexandra är på god väg även hon, eftersom hon har tagit över några av mormoderns kunder.

Maria Argiroudaki säger att intresset för korsord verkar ha varit konstant under de dryga tjugo år hon har varit i branschen. Och själva korsorden har inte heller förändrats så mycket vad gäller upplägg och utseende.

– Folk som gillar korsord är nog ganska traditionella. Det verkar till exempel inte som att sudokuns inträde i Sverige har hotat korsordens popularitet det minsta. Det kanske hänger ihop med att många som gillar ord och bokstäver samtidigt har en skräck för siffror. Sudoku handlar ju mer om logik. Det är också en sorts hjärngympa, men på ett annat sätt.

Det faktum att de är korsordskonstruktörer ur olika generationer tror de resulterar i att de väljer lite olika typer av ord i sina korsord.

– De två yngre tjejerna tar in fler moderna ord än vi som är äldre. Det är helt naturligt, eftersom de kommer från en yngre generation. Själv är jag väldigt förtjust i att ha med lite ålderdomliga ord, som ehuru och eho, säger Margit Sätherberg.

Ganska många ord undviks helt i korsord, till exempel svärord och ord som har med droger och grov kriminalitet att göra. Samtidigt säger de att mord är okej, medan våldtäkt absolut inte är det.

– Det ska ju helt enkelt vara lite mysigt att lösa korsord, och då väljer man ord utifrån det, säger Margit Sätherberg.  

Det vedertagna kravet på orden i korsord är att de ska finnas med i Svenska Akademiens ordlista. Ifall de inte är egennamn, vill säga. Men eho, ett av Margits ålderdomliga favoritord, är struket ur senaste upplagan av Svenska Akademiens ordlista. Det betyder ’vem som helst som’.

Alla fyra är på ständig jakt efter ord som de inte har haft med förut i något korsord – nya eller gamla.

– Främst för att det ska bli variation för dem som löser korsordet. Men i alla fall för mig handlar det också om att vara folkbildande och få folk att upptäcka ord som de kanske inte känner till eller annars brukar använda. Därför använder jag också gärna aforismer, ordspråk och talesätt, säger Margit Sätherberg.

Varje korsordskonstruktion börjar med att själva ordflätan skapas. Detta gör de allihop fortfarande med blyertspenna på rutat papper. Steg ett blir att komma på orden som utgår från de bilder som ska vara med. Ibland har korsordet ett särskilt ämne, exempelvis ”sommar”, ”mat” eller ”London”. Då är det också de orden som utgör grunden i ordflätan. Därefter gäller det att få ihop väven genom att fylla på med ord som passar in i rutorna däremellan.

Inspiration till allt sitt ordletande hämtar de bland annat i litteraturen. Men även ett vanligt samtal – inte minst mellan barn – kan, liksom tv-program eller musiklyssnande, ge upphov till ord som de inte har använt tidigare.

– Ofta får jag inspiration bara genom att sitta och jobba. Jag upptäcker gång på gång hur roligt det är och det ger mig lust att fortsätta, säger Maria Argiroudaki.

Veckotidningar och rena korsords­tidningar är familjens huvudsakliga kunder. Kontakten med korsordsredaktörerna blir tät och personlig. Redaktörerna löser och kontrollerar alltid korsorden noga och nästan alltid kommer det påpekanden om sådant som bör ändras.

– Ibland är det kommentarer som man blir förvånad över. Jag hade en gång ”stort träd” som skulle bli ”ek”, men då invände redaktören att även stora träd är ju små i början. Så efter det vågar jag inte påstå att något som växer är stort över huvud taget, säger Eleni Argiroudaki.

Bilderna i korsorden får de i de allra flesta fall välja själva, men Maria blev förvånad en gång när hon upptäckte att tidningen bytt ut hennes bild och därmed tagit bort hennes roliga poäng.

– Bilden jag valt föreställde en skål med hjortron och jag ville att ordet skulle vara krusbär, eftersom det var ett krus med bär. Men de bytte ut bilden till en skål med krusbär och då blev det ju inte lika kul längre, säger hon.

Noggrannhet är en dygd i det här petnoga arbetet, menar de. Därmed är en svart ruta mitt i korsordet, en ruta där ingen bokstav passade, ett misslyckande som de alla undviker i det längsta.

– Så långt det är möjligt försöker vi också undvika de där allra vanligaste orden som ofta förekommer i korsord, men det blir nästan alltid ett måste att ha med några av dem för att få ihop det, säger Margit Sätherberg.

För dessa fyra entusiaster är det så klart ofattbart att korsord inte används i fler sammanhang, till exempel i skolan.

Ingen av dem har ännu gett sig på att tillverka korsord för datorbruk, men det har mest praktiska orsaker, som att andra dataprogram då krävs. Och de tror att intresset för korsord kommer att fortsätta, men att korsordslösarna – precis som alla andra – kommer att byta papperstidningen mot datorn, om än i långsam takt.