Svara rätt och  vinn kärleken

Det mesta du gör med språket går på rutin. Du hälsar, pratar strunt och skvallrar runt. Och på jobbet skriver vi ungefär samma pm och drar ungefär samma ärende gång på gång. Språket rullar på. Någon enstaka gång, som när man ska skriva i gästboken eller hålla tal till våren, känns det lite motigt, men ytterst sällan ställs vi inför riktigt tuffa utmaningar. Språk är ganska enkelt, faktiskt.

När det är riktigt viktigt är det dock ofta språket som ska ta oss över svåra hinder. Alla vet det: för att vinna prinsessan och halva kungariket måste man kunna svara rätt på tre frågor. Det är ett språktest!

Tiderna förändras, men det finns alltid ett språktest. Nu är det visserligen inte kungen som ställer frågorna, men frågorna ställs, och vi måste kunna svara och svara rätt för att få vår prinsessa eller prins. Dessutom har ribban höjts: nu är det inte bara tre friare som får frågan utan en dryg miljon svenska nätdejtare, som är kunder hos E-kontakt, Love, Meetic, Parship, Spraydate och allt vad de heter. Frågorna ställs av dem, och potten är mindre: prinsessan eller prinsen kan vi få, men det där med halva kungariket gäller inte längre.

Skulle du klara testet? Häng med och kolla!

Fråga 1: Du vet vad du heter, men vad ska du kalla dig?

Du heter till exempel Lena eller Leffe, men det är nät nu, inte IRL (in real life - i det verkliga livet). Du måste skaffa dig en ny identitet. Det är bara de riktigt fantasilösa som klampar in utan att byta om först. Och de kommer snart bli varse att det finns flera hundra lika fantasilösa figurer där ute, så de får hålla till godo med Lena_419 eller Leffe299. Det kan duga som e-postadress, men är föga attraktivt på nätet. Alltså är första frågan: Vad ska du heta?

Har man väl förstått att det är nätets regler som gäller, så är nästa steg att ockupera attraktiva varumärken. Hur vore det med Betty Boop eller 007? Eller en mjukisidentitet som Peter Pan? Eller en lite tuffare som Lilla My? Sorry, det finns en miljon nätdejtare i cyberrymden. De har redan tänkt alla tankar du kan tänka. Där finns redan Foreverblingbling, Glittertjej, Westernhorseman, Heman och Brightsparkling. Till och med felstavningar är upptagna, till exempel Sexxy.

Det är trångt på World Wide Web. Det inser man när man möter Singel1703.

Nå, kära nätfriare! Hur var namnet? Det är första frågan.

Fråga 2: Du vet vem du är, men hur ska du  presentera dig?

Var fråga 1 för svår? Okej, du slipper. Några nätdejtingföretag kodar alla sina medlemmar så att de får finna sig i att framträda som YXXXBQ19. Det har inte alls samma klang som Westernhorseman, men kunderna kan utan problem gå vidare till nästa steg: att presentera sig i en kort, säljande text.

Du har alltså fått fråga 2: Hur ska du presentera dig? Man kan ju tycka att ingen känner någon lika bra som sig själv, men det vimlar av tröga startmeningar som hmm, det är svårt det här eller jahapp, vad ska jag säga? Frågan är förrädiskt enkel, för det är ju inte du utan ditt bättre jag som ska presenteras.

De flesta är lite blyga, och måste hälsa först med ett tjena eller hejsan. Sedan kommer nästan alltid en liten krusidull:

Om jag skulle beskriva mig  själv ...

Definitionen av mig är nog ...

Hur kommer det sig att alla andra har så fyndiga presentationer?

Några tar till och med ett byråkratiskt avstånd till uppgiften:

Ansöker härmed om att få ...

Orsaken till alla slingriga ingångar är förstås presentationerna som får alla andra att känna sig små:

Känner du en virvelvind storma förbi är det bara jag som ...

Nedtryckt? Visst, men det här var bara fråga 2. Det kommer mer innan prinsessan eller prinsen är din.

Fråga 3: Du vet hur du är, men vilka egenskaper har du?

Om du klarat dig så här långt så är det en klen tröst, för det är den tredje frågan som är avgörande. Du ska matchas ihop med Den rätta eller rätte, och det kan inte bara göras genom länsbokstav och ögonfärg. Du måste leverera rätt sökkriterier.

Här närmar vi oss inte bara ditt innersta utan också själva datorsystemets själsliv. Du måste lista ut hur datorn tänker för att få den att leverera rätt partner. Det är inte lätt.

Det finns i princip två strategier för datorn att hantera egenskaper. Båda innebär problem. Hur ska datorn till exempel hantera alla kramgoa? Enligt en strategi matchas kramgo alltid med kramgo, så har de något att pyssla med. Enligt en annan matchas kramgo tjej med rivig kille och kramgo kille med tjej med klös, så får vi en mer utjämnad värld.

Ibland har datorn knappast något val, för flertalet nätdejtare är glada och positiva, de har nära till skratt och de har glimten i ögat. Datorn måste matcha glada med glada så att de blir ännu gladare. Den sinnrikare algoritmen - att använda den glättiga humanresursen till att muntra upp gruppen ledsna och negativa - är inte möjlig, eftersom det inte går att hitta de sorgsna i systemet. De går under kodnamn som seriösa och fått många törnar i livet. Och - ännu värre - de döljer sin dystra läggning. Likaså finns det inte någon annan lösning för de varmhjärtade. Det tycks inte finnas några kallhamrade att matcha mot.

Sanningen är att vi inte vet hur datorn tänker. Ska vi tro att de många vanliga tjejerna/killarna kommer att sorteras för sig och att den  lilla gruppen drömtjejen/toppenkillen hålls för sig? Och alla andra egenskaper? Du vet vilka alternativ datorn har, men du får ta en kalkylerad risk. Eller varför inte börja om med en ny identitet?

Men om nätdejtingen, trots alla svåra frågor, svar och procedurer, skulle leda till en fullträff - glöm inte att det var med språket ni fick till det!