Runans trovärdighet sattes främst
På de flesta runstenar kan man läsa en liten berättelse i form av en minnesinskrift. Men så finns det ett litet antal runor som bara tycks vara rappakalja. De går inte att läsa. Kanske kunde ristaren helt enkelt inte skriva.
Marco Bianchi, Institutionen för nordiska språk vid Uppsala universitet, har i sin avhandling bland annat studerat runskrifter utan uppenbar betydelse.
- Ju färre runstenar som finns i närheten, desto sämre skribenter är ristarna, säger Marco Bianchi.
Han menar att det viktiga inte tycks ha varit att förmedla ett läsbart budskap, utan att skapa en ristning som uppfattades som trovärdig av omgivningen. Ett slags skådebröd i runstensform, kan man säga.