Kroppens tecken fungerar alltid

Koreanska skrivtecken ska vara bland de lättaste i världen att lära sig. Det var åtminstone tanken när de utformades på 1400-talet, under kejserligt överinseende. Fram till dess hade koreanskan skrivits med kinesiska tecken. Men den koreanske kejsaren Sejong den store ville sprida läskunnigheten till fler, och till det krävdes ett enklare skriftspråk.

Jag hade nyligen förmånen att besöka Sydkorea, och på plats i Seoul gjorde jag några försök att memorera tecknen. Det var roligt, även om jag inte kom så långt.

Nästan alla gatuskyltar i huvudstaden har både koreanska och latinska skrivtecken, så jag kunde kontrollera mina nyvunna kunskaper. Ändå gick jag fel flera gånger. Om en gata eller en plats har ett namn som ter sig betydelselöst, som det gjorde för mig, blir det mycket svårare att komma ihåg. Tecknen är inte hindret; det är bristen på associationer som gör att namnen blir svåra att lägga på minnet.

Men koreanerna som jag mötte när jag tappat bort mig var hjälpsamma och glada. Min förvirring visade sig leda till roliga samtal – eller i alla fall försök till samtal. För om den jag mötte inte kunde engelska, så fungerade kroppsspråket nästan lika bra. Det består av tecken som de flesta kan tolka.

Journalisten Torbjörn Tenfält och fotografen Magnus Hartman besökte också Sydkorea nyligen. Läs deras reportage här.