Ättlingar håller fast vid svenskan som arv

Jag är helt svensk – I’m a full-blooded Swede – är en vanlig kommentar från svenskamerikaner, även från dem som inte kan ett ord svenska. Det säger Maia Andréasson som, tillsammans med fyra forskarkolleger vid Göteborgs universitet, har rest till Minnesota i USA för att samla in språkmaterial från tre generationer svenskättlingar.

Vad är idén med projektet?

– Första generationen svenskättlingar börjar bli lite till åren, så vi ville åka dit medan de finns kvar. Den senaste större studien av amerika­svenskan gjordes för femtio år sedan, så vi vill undersöka hur den har för­ändrats. Målet är att bygga upp en databas som är tillgänglig för forskare världen över med intresse för svenskan.

Vad är typiskt för amerikasvenskan?

– Vi kan skilja mellan två grupper av talare: dels de som är födda under tidigt 1900-tal och växte upp i svenskspråkiga enklaver med svenska som modersmål, dels den yngre generationen, som snarare har svenska som andraspråk. De riktigt gamla har ofta lånat in engelska ord och gett dem svenska ändelser som travla för ’resa’ och stoven för ’spisen’. De yngre har större kontaktyta med svenskan via nätet, men använder ofta engelsk ordföljd, som I dag jag gick till skolan.

Kommer amerikasvenskan att leva vidare?

– Den äldre typen av amerikasvenska kommer att försvinna, eftersom det i dag inte finns några svenskspråkiga enklaver, där samhällsfunktioner finns att tillgå på svenska. Intresset för svenska som heritage, ’kultur­arv’, ser däremot ut att hålla i sig. Många yngre svensk­ättlingar, vars föräldrar aldrig lärt sig svenska, känner att det finns en lucka att fylla. Många av dem åker på språk­läger och besöker Sverige.