Andra vägen till vänster ska få ett namn

När vi passerat den övergivna kiosken i Nedre Soppero, och med stelfrusna händer befriat den blå ”Lannavaara 9”-skylten från lössnö, ringer jag Thore Johansson för att få en vägbeskrivning.

- När ni kommer fram till byn så tar ni andra vägen till vänster uppför en kulle, säger han.

Den andra vägen till vänster och de övriga sexton vägarna i Lannavaara har inga namn. Ännu. Men snart ska det bli ändring. Thore Johansson är sammankallande i en lokal arbetsgrupp vars uppgift är att ta fram namnförslag. Det slutgiltiga beslutet fattas av Kiruna kommun längre fram i vår.

Att namngivningen sker just nu är ingen slump. Riksdagen har nämligen beslutat att samtliga fastigheter i Sverige ska ha en så kallad belägenhetsadress senast den 1 januari 2015. En sådan adress anger var en geografisk plats finns, till skillnad från en postadress som bara visar vart posten ska skickas. Uppgifterna ska ingå i ett rikstäckande lägenhetsregister som Lantmäteriet håller på att upprätta. Det nya registret ska ersätta de traditionella folk- och bostadsräkningarna.  

Efter nio kilometers körning syns ett hus på vänster sida vägen. Sedan ett till. Vi är i Lannavaara. Thore Johanssons gård ligger på en höjd med milsvid utsikt över skogar, sjöar och fjäll. Innan vi beger oss till hembygdsgården där eftermiddagens namnmöte ska hållas tar vi en tur genom Lannavaara. Thore Johansson pekar ut Sveriges minsta Konsumbutik, Laestadius Kött & Vilt, den nedlagda sameskolan och den gemensamma bytvättstugan. Och, förstås, de sjutton vägarna som ska få namn. Thore Johansson berättar att han tidigt engagerade sig när han fick vetskap om det nya systemet med belägenhetsadresser.

- För mig handlar det om att påverka, tycka till och sätta avtryck. Det här är verkligen gräsrotsdemokrati, säger han.

Mörkret har för länge sedan fallit över Lannavaara när Thore Johansson och de övriga ledamöterna träffas i hembygdsgården. De plockar fram kopierade kartor fullklottrade med namnförslag. Diskussionen börjar med den längsta vägen som skär genom byn. Thore Johansson läser upp de förslag som blivit kvar efter den hårda gallringen på förra mötet.

- Storvägen?

- Stryk, svarar ledamöterna unisont.

- Kyrkvägen?

- Stryk.

- Då är det bara Byvägen och Kyrkbyvägen kvar. Jag är inte känd för att vara speciellt religiös. Så jag röstar på Byvägen. Någon föreslog Kungsgatan, men det passar inte så bra, säger Thore Johansson.

- Jag tycker att vi måste få in kyrkan eftersom det här alltid varit en sakral trakt. Jag är kyrklig, säger Vera Skarin.

Att döpa vägar är komplicerat. Det blev uppenbart när gatorna i närbelägna Kurravaara skulle namnsättas häromåret. Processen brakade ihop totalt eftersom byborna inte kom överens, vare sig med varandra eller med Kiruna kommun. Arbetsgruppen i Lannavaara försöker vara lyhörd och ta hänsyn till allas intressen. Men sedan år 2000 finns det också en lag om hur namngivningen ska gå till. Det är ett tillägg i kulturminneslagen om ”god ortnamnssed”.  

Staffan Nyström, professor i nordiska språk vid Uppsala universitet, vet exakt vad som gäller. I praktiken innebär lagen att man måste ta hänsyn till hävdvunna namn och följa svensk språkriktighet. I flerspråkiga områden ska svenska, samiska och finska användas på kartor och skyltar. Påverkan på hävdvunna namn ska också beaktas vid nybildningar så att de nya namnen inte blir alltför avvikande och går ut över det gamla namnskicket.

- Man får vara försiktig med att stoppa in alltför främmande saker i namnförrådet. Det har blivit populärt med engelska namn. Men om man döper sitt hus till Diamond Hill mitt i den uppländska kulturbygden så riskerar de gamla hävdvunna namnen att försvagas, säger Staffan Nyström.

Våren 1870 kom de första nybyggarna till Lannavaara. De flottade timmer på Lainioälven och slog upp sina bosättningar vid stränderna. Under många år har det tvistats om vem som ska räknas som byns grundare.

- Därför har vi föreslagit namnet Nybyggarvägen. Då slipper vi diskussioner om vem som var först, säger Thore Johansson.

På träpanelväggarna i hembygdsgården hänger historiska bilder från Lannavaara. Ett fotografi föreställer en samisk man som sitter med ansiktet djupt begravt i högerhanden. Enligt Thore Johansson har Lannavaaras samer ingen anledning att deppa på grund av de nya vägnamnen.

- Den samiska traditionen förs vidare med Renstigen och Raidvägen. Dessutom har vi enats om några vägnamn på finska, säger han.

Nästa väg på dagordningen har arbetsnamnet August Lundbergsplan. Uppkallad efter väckelsepredikanten och ödemarksprofeten August Lundberg, den kanske mest kända profil som verkat i Lannavaara. Men 21-årige Tommy Pettersson som är yngst i namngruppen gillar inte förslaget.

- August Lundbergsplan låter alldeles för mycket som Stureplan. Jag tycker att vägen ska uppkallas efter arbetarna som bott där, inte efter prästerna eller de rika, säger han.

Att invånare i mindre samhällen tar initiativ till namngivning av tidigare anonyma vägar är inte helt ovanligt. Det berättar Annette Torensjö, chef för ortnamnssektionen på Lantmäteriet.

- Jag har märkt att intresset blivit större under de senaste åren, mycket tack vare reformen med belägenhetsadresser. De här frågorna ligger nära människornas identitet och känslor, säger hon.

Mötet i hembygdsgården är slut. Alla namn utom två är spikade. Men det blir fler möten. Ledamöterna tar sina sparkar och beger sig hemåt längs de namnlösa vägarna. Thore Johansson hoppas att de övriga 120 byborna i Lannavaara kommer att godta arbetsgruppens förslag så att det inte blir lynchning i samband med att skyltarna sätts upp.  

- Det finns alltid en viss risk att vi kommer att vara osams med byborna i resten av vårt liv, säger Thore Johansson.

Men hans egen väg då? Den andra till vänster? Vad har namngruppen kommit fram till?

- Utsikten. Utsikten hade passat bra, svarar Thore Johansson och ler.