Upprop mot engelska lånord
Välkomna och please come in, Birgit Häggkvist (Natur & kultur)
Är engelskan ett reellt hot mot svenskan? Eller är inlånade ord och fraser bara språkliga skrytfenor som visar att engelskan i dag har samma status som tyskan, franskan och latinet tidigare har haft i Sverige? Och betyder det att vi överger engelskan så snart det dyker upp något som känns lite (ursäkta) coolare? Kan det kanske bli kinesiska, spanska, japanska eller arabiska som knackar på dörren nästa gång?
Det är många som just nu funderar på om engelskans inflytande i dag bara är en tillfällig förälskelse eller de första stegen mot svenskans undergång. Författaren Birgit Häggkvist befarar att den digra floran av engelska lånord är ett tecken på en genomgripande förändring. Välkomna och please come in är närmast en stridsskrift. Hon hävdar att en överslätande attityd gentemot engelska lån innebär att fullgoda svenska ord och uttryck trängs undan. I boken listar hon mängder av exempel på vad hon beskriver som onödig engelska.
Journalister pekas av Birgit Häggkvist ut som en yrkesgrupp som i praktiken fungerar som dörröppnare åt engelskan. Och hon anklagar forskare och språkvårdare för att försöka tysta all debatt i frågan.
Birgit Häggkvist anser inte att problemet är så enkelt som att den som ogillar engelska lån kan låta bli att använda dem. Eftersom lånorden är så många måste alla förhålla sig till dem. Därför rör det sig, enligt Birgit Häggkvist, om förändringar som tvingas på samtliga svensktalande.
Visst är det engelska inflytandet påtagligt i dagens svenska. Men boken hade mått bra av ett vidgat historiskt perspektiv. En bit in på 1940-talet var det fortfarande många som oroade sig för inflödet av tyska lån i svenskan. När krigslyckan vände och Tyskland förlorade andra världskriget tog engelskan över som det mest inflytelserika språket i vår del av världen.
Svenskan gick inte under på grund av tyskan. Alla de där orden och uttrycken som lånades in från den tidens modespråk försvenskades eller försvann. Inte heller kollapsade danskan, norskan, nederländskan eller de andra språk som talades i länder där tyskan hade hög status. Där är det nu – precis som i Sverige – engelska lån som dominerar.
Är läget annorlunda i dag? Är hotet från engelskan – på grund av språkets utbredning över världen – större än vad det var från tyskan? Det är frågor som Birgit Häggkvist gärna hade fått diskutera.