Dialekt förtöjd vid Hallands klippor

Carl-Erik Lundbladh (Dialogos)

Text: Cecilia Christner Riad

Företaget som tillhandahåller dna-test för släktforskning meddelar, efter inskickad topsning, att mitt skandinaviska påbrå är 72 procentigt. Närmare bestämt västsvenskt. Den halländska myllan är tydlig, trots uppväxten i Stockholmstrakten. Inte minst fanns ett språkligt arvegods i barndomshemmet. Mycket var hialöst och många var ännaklämda.

I Halland talar etnologerna om Tvååkersgränsen. Tvååkers socken ligger i Varbergs kommun, och delar landskapet – språkligt och kulturellt – i ett nordligt västsvenskt och ett sydsvenskt område.

I den klippiga skärgården i norr landade man till exempel sin eka vid en brygga, medan man i söder grävde en båtkås – dialektens baòdakaos – i flygsanden. Det var förtöjningsplatser i form av rännor, med stenar som förstärkning längs sidorna. Sådana kåsar finns längs hela sydkusten, som i Abbekås och Kåseberga i Skåne.

I Dialekt- och ortnamnsarkivet i Lund, saligt i åminnelse, fanns både skriftliga nedteckningar och ljudinspelningar från södra Sverige. För tre år sedan lade Institutet för språk och folkminnen ner arkivet. Samlingarna förvaras nu på Arkivcentrum Syd i Lund, men är inte tillgängliga på samma sätt som förr.

Arkivets tidigare chef, Carl-Erik Lundbladh, har dock på löpande band gett ut dialektordböcker från södra Sverige. Först kom en om blekingskan, sedan en om skånskan och nu Halländska dialektord och äldre uttryck.

I dag handlar dialekter mer om ett slags rikssvenska med regional färg. Men detta är en ordbok över äldre halländska, som kan väcka minnen för somliga och förklara underligheter för alla som har hört uttrycken utan att förstå.

Det var när det gamla bondesamhället upplöstes vid förra sekelskiftet som arkivarierna började samla både seder och bruk, föremål och sätt att uttrycka sig. En del av det material som ordboken grundar sig på är insamlat av Ernst Wigforss, känd socialdemokrat och en av folkhemsbyggets förgrundsgestalter. Men han var också docent i nordiska språk och hallänning – och skrev sin avhandling om Hallands folkmål.

I dag talas det mycket om att värderingar styrs av hur du definierar dig: utifrån en särskild plats eller vilken plats som helst. Är du en somewhere eller en anywhere? Men kanske går det att vara allt i ett: hallänning, svensk, europé – och världsmedborgare, för att travestera Carl Bildt.