Sköna ord med djup

”Du är jätteoskön”, utbrast den ymnigt tatuerade Paradise Hotel-mannen som i april vållade en rejäl tv-skandal. Mediebolaget Nent pausade då dokusåpan, eftersom företaget ”fått veta” att en av de manliga deltagarna misstänks ha begått en våldtäkt framför tv-kamerorna på lyxhotellet i Mexiko, där programmet utspelas. Jag ingår inte i målgruppen för Paradise Hotel, och förstår varken språket eller etiken i programmet. Men skön är ett ord med många djup. Det kan uttalas mer eller mindre skönt också. Själv föredrar jag det ”rikssvenska” ö:et och ett mjukt, verserat sje-ljud.

Har ni stött på ordet sköning, förresten? Vilken sköning! Betydelsen är väl inte glasklar, men kanske finns det ett visst avståndstagande inbyggt i ordet. Eller så ser vi i sköningen den som inte är bunden av konvenans, utan som sätter sig obekymrat på uteserveringen i polkagrisrandig kostym och cylinderhatt.

Skönstaxerad kan du bli om en korrekt ifylld inkomstdeklaration saknas; då gör Skatteverket en uppskattning av hur mycket skatt eller moms som du är skyldig. Alltmer sällan hör jag någon använda frasen efter eget skön. Det förklaras i Svenska Akademiens ordlista, SAOL, med ett annat kärnfullt ord: gottfinnande.

Ni använder väl Svenska Akademiens finfina webbtjänst på svenska.se? Här länkas man smidigt till såväl ordlistan som Svensk ordbok, SO, och Svenska Akademiens ordbok, SAOB. En finess i sökrutan är att när du skrivit in de första bokstäverna i ett ord uppstår en rad andra tänkbara ord att söka på. Det kan vara början på en lång och ibland vindlande ordfärd.

När jag skrev in ”skön” fick jag upp alternativet skönanklad. Åh, det var nytt, tänkte jag och klickade förväntansfullt på ordet. Nej, SAOL saknar detta ord och frågar om jag i stället kan ha menat skänklad, skrynklad, jordmantlar, skenanfallet, sjumannalag, genomkylda, själaglad, köttmarknad, johannesnycklar, köpenickiad, göknycklar eller könsmognad. SAOB vet emellertid att berätta att skönanklad är ett adjektiv med betydelsen ’som har (fulländat) vackra anklar’.

Och köpenickiad bringar mig än i dag stor förtjusning. Ni har väl hört talas om den legendariska diktsamlingen Camera obscura med halsbrytande modernistiska dikter? Den framställdes en sen kväll i mitten av 1940-talet av två unga medicinare: Lars Gyllensten och Torgny Greitz (av vilka den förra sedermera blev ständig sekreterare i Svenska Akademien). Deras alster beskrevs i Göteborgs-Posten just som ”en köpenickiad” – ett bedrägeri som genomförts under falskt namn, i detta fall pseudonymen Jan Wictor. Diktsamlingen sålde snabbt slut när den litterära bluffen hade avslöjats. De medicine poeterna ansågs av många ha dragit ner byxorna på en och annan kulturell viktigpetter bland de tongivande 40-talisterna. Fem timmar hade det tagit att plita ner 40 dikter, och samlingen utgavs av självaste Albert Bonniers förlag. ”Om vi inte hade inmundigat smörgåsar och pilsner hade det gått fortare.”

Köpenickiad är kanske inte lika sprakande som skönanklad, men utgör ett exempel på hur smidigt vi kan skapa nya ord. Ursprunget är en sedelärande historia om vad som kan hända om en skomakare inte förblir vid sin läst.

Staffan Dopping är journalist och podd­redaktör på nät­tid­skriften Kvartal.
Foto: Peter Knutsson