Så kan du gissa dig till ordens rötter

Varifrån kommer ordet kalufs?”

Frågan kommer från en åhörare vid en av mina språkföreläsningar, och är en typisk detaljfråga som man inte förbereds för i sina språkstudier på universitetet. Jag har, trots min språkvetartitel, inte memorerat samtliga ords etymologi. Ändå brukar jag med obligatorisk brasklapp kunna leverera ett troligt svar som vid närmare granskning ofta stämmer. Det kan egentligen alla göra, med några enkla trick. Hur då? Här kommer det, ditt startkit för att göra bättre etymologiska gissningar!

1. Hur stavas ordet? Ser stavningen utländsk ut, med bokstäver som c, w, q och z, har ordet troligen kommit in i svenska språket efter 1801. Då fastställdes den svenska stavningen i Afhandling om Svenska stafsättet, och lånord som tractamente och billet fick de svenskare stavningarna traktamente och biljett. De ord som då fick sin stavning hängde sedan med i stavningsreformerna som följde. Ord som kommit in i svenska språket senare har ibland efter en tid fått svensk stavning, som tejp och avokado, men ibland behållit stavningen från ursprungsspråket, som guacamole och queer.

2. Hur betonas ordet? I franskan kommer betoningen vanligen på den sista stavelsen, vilket i flerstaviga ord inte var kutym i äldre svenska. Butelj och fåtölj kommer från franskan och betonas på sista stavelsen, men i ordet kanalje uttalas däremot e:et på slutet, vilket ger en hint om att vi fått ordet någon annanstans ifrån. I det här fallet italienska!

3. Hur har ljud förändrats genom tiderna? Exempelvis förvandlades alltid latinets p till ett f på sin väg in i svenskan, och vet man det är det lättare att gissa att latinets pater är besläktat med fader. Det finns många liknande uttalsresor i historien, och ju fler man känner till desto bättre gissar man.

4. Vad heter saker på andra språk? Ju mer tyska man kan, desto lättare blir det förstås att gissa huruvida ord kan tänkas komma från tyskan. Men även om man inte behärskar andra språk, kan man lära sig några grundregler i de vanligaste språken som svenskan lånat ord från. Börjar ordet på ps- eller slutar på -logi kommer det sannolikt från grekiskan. Slutar det på -tion lär det ha sitt ursprung i latinet men togs antagligen in i svenskan via franskan (därav betoningen!) eller senare engelskan (men vi behåller av tradition vår franska slutbetoning ändå). Tyska ord börjar ofta på ett obetonat be- eller för- och ord som slutar på -era har sannolikt latinskt ursprung.

5. Vad handlar ordet om? Är det ett etablerat ord som har med handel att göra, är chansen stor att ordet via Hansan kom in i svenskan med tyska köpmän på 1500- eller 1600-talet. Handlar det däremot om konst och flärd tar man sig en extra titt på sista stavelsen: är den betonad kan man i princip slå fast att ordet lånades in från franskan på 1700-talet. Handlar det om datorer är ordet förstås nytt och kommer troligen från engelskan, och rör det sig om pasta är det läge att snegla mot italienskan.

Så får man frågan om kalufs. Det tvåstaviga ordet slutar på en betonad stavelse, vilket för tankarna till franska. Om det är utländskt kom det troligen in i svenskan före 1801, med tanke på stavningen. Men -ufs är ingen typiskt fransk ändelse, utan liknar mer svenska ord som lufs, tofs och tafs. Kan det vara som med vissa ord som uppstod på 1700- och 1800-talet, att de influerades av franskans betoning utan att vara franska? Jag svarar att ordet nog inte är äldre än 1700-talet men inte yngre än 1800-talet, och att det eventuellt finns en koppling till franska utan att vara ett renodlat franskt lånord.

Efteråt slår jag upp ordet i Svenska Akademiens ordbok, SAOB. Där står det att kalufs är en variant av kaluv och kaluff, besläktat med luv, lufs och lufsig, och sannolikt en ombildning av det från tyskan hämtade franska lånordet kalott. För att parafrasera Ingemar Stenmark: Ju mer jag vet desto bättre gissar jag.

Det är förresten mitt bästa tips, för den som nu vill besvara frågor om ord med hedern i behåll.

Att slå upp dem i SAOB, alltså.

Sara Lövestam är författare och föreläsare.