Rosen är beröm
Uttrycket ris och ros har ett oväntat ursprung, skriver Staffan Fridell.
Bild: Istockphoto
Om man inte totalt vill sabla ner en bok eller film kan man ge den både ris och ros, det vill säga både beröm och kritik. Som i många uttryck funderar man kanske inte så djupt på ursprunget. Om man gör det har man antagligen fel.
Ris är i och för sig en begriplig metafor men med olustig bakgrund: spöstraff. Man har som straff piskat människor med hopbundna riskvistar. I 1600-talets domböcker läser man att den kvinna som saknade pengar att betala böter med fick ”slita ris” (männen fick i stället löpa gatlopp).
Den andra delen i uttrycket, alltså ros, tror nog de flesta syftar på att man överlämnar en ros som ett bevis på uppskattning. Men det stämmer inte. Att ge ros eller att rosa någon har inget att göra med den taggiga och doftande växten. Detta ros är ett nordiskt ord som helt enkelt betyder bara ’beröm’. Det är besläktat med själva ordet beröm som kommer från tyskan (tänk bort be så blir röm kvar där betydelsen sitter). Det är också släkt med ett germanskt ord hroþuz ’ära, berömmelse’ som döljer sig i personnamn: Rolf (för 2 000 år sedan sa man Hroþuwulfaz), Robert, Roger med flera.
Staffan Fridell är professor emeritus i nordiska språk vid Uppsala universitet.
Innehållet på denna webbplats är upphovsrättsligt skyddat.
Om man inte totalt vill sabla ner en bok eller film kan man ge den både ris och ros, det vill säga både beröm och kritik. Som i många uttryck funderar man kanske inte så djupt på ursprunget. Om man gör det har man antagligen fel.
Ris är i och för sig en begriplig metafor men med olustig bakgrund: spöstraff. Man har som straff piskat människor med hopbundna riskvistar. I 1600-talets domböcker läser man att den kvinna som saknade pengar att betala böter med fick ”slita ris” (männen fick i stället löpa gatlopp).
Den andra delen i uttrycket, alltså ros, tror nog de flesta syftar på att man överlämnar en ros som ett bevis på uppskattning. Men det stämmer inte. Att ge ros eller att rosa någon har inget att göra med den taggiga och doftande växten. Detta ros är ett nordiskt ord som helt enkelt betyder bara ’beröm’. Det är besläktat med själva ordet beröm som kommer från tyskan (tänk bort be så blir röm kvar där betydelsen sitter). Det är också släkt med ett germanskt ord hroþuz ’ära, berömmelse’ som döljer sig i personnamn: Rolf (för 2 000 år sedan sa man Hroþuwulfaz), Robert, Roger med flera.
Staffan Fridell är professor emeritus i nordiska språk vid Uppsala universitet.
Innehållet på denna webbplats är upphovsrättsligt skyddat.
