Propaganda

Andliga anor kan man säga att ordet propaganda har. Det utgör egentligen en del av namnet på en organisation, ett kardinalskollegium, som grundades av påven Gregorius XV år 1622: Congregatio de propaganda fide, ’sammanslutning för utbredande av [den katolska] tron’. Denna kongregation skulle bedriva mission bland hedningar, främja kristendomens segertåg genom världen och bekämpa kätteri. Propaganda är en femininform av ett så kallat verbaladjektiv – ett adjektiv bildat av ett verb. Det hör ihop med det latinska propagare, ’fortplanta, utbreda, sprida’.

Under franska revolutionen kallade sig ett hemligt jakobinsällskap till en början club de la propagande, med uppgift att utbreda revolutionära grundsatser och idéer.

Propaganda kunde sedan i många språk beteckna inte bara propagandasällskap, utan också verksamheten att utbreda idéer eller åsikter, som i frasen göra propaganda för något. Nästa steg blev att propaganda även kunde ha kommersiell koppling, med betydelsen ’reklam’. Ordet har numera ofta konkret, negativ betydelse: ’falsk eller snedvriden upplysning, desinformation’, inte minst sedan propaganda med lögner, slagord och skymford började användas ohämmat i psykologisk krigföring under första världskriget. Men man kan fortfarande göra propaganda för nykterhet, motion och näringsriktig mat.

Bo Bergman är medarbetare i Sydsvenskan och författare.