Olika tryck på uttalet

Blåshalskörteln är en benämning som man numera rätt sällan hör eller ser på den körtel som i medicinskt språk och i allmänspråket kallas prostata. Prostatakörteln består av ett trettiotal sammanvuxna körtlar, som omger översta delen av urinröret och omsluter urinblåsans hals (avsmalnande del), därav det gamla namnet blåshalskörtel. Det definierade Carl Jonas Love Almqvist i sitt ordboksfragment från 1840-talet så här: ”I anatomien: En kägelformig körtel, belägen nära bakom blygselbenet, och hvaruti sädesblåsornas sprutgång slutar sig.”

Det medeltida latinska ordet prostata, som är belagt i svenskan åtminstone sedan 1800, brukar i många språk uttalas med trycket på första stavelsen, så på danska, norska, tyska, italienska, katalanska och spanska. Svenska språkvårdare har också rekommenderat det uttalet, men i sjukvården är det rätt vanligt att trycket läggs på andra stavelsen som i ragata. Det alternativuttalet förtecknas också i Norstedts svenska uttalslexikon från 1997.

Prostata går ytterst tillbaka på det grekiska prostátes ’som står, är placerad framför’ och, som substantiv, ’vakt; föreståndare’. Föreståndaren ingår i det tyska ordet för prostata: Vorsteherdrüse (ordagrant ’föreståndarkörtel’).

Bo Bergman är författare och medarbetare i Sydsvenskan.