Myten om svordomar som fattiga
Myten om att den som svär har ett fattigt språk är utbredd. Men det finns gott om forskning som pekar på att den som använder svordomar faktiskt har ett rikt ordförråd.
Bild: Kajsa Göransson
Ett av mina tidigaste språkminnen är när jag sa fan första gången. Förundrat konstaterade jag att vuxna reagerade på ett helt annat sätt på detta ord än på något annat jag sagt tidigare. Jag var för liten för att förstå hur eller varför – men det var uppenbart att fan inte var vilket ord som helst.
När jag blev lite äldre lärde jag mig att det ansågs fult att svära. Som ett bångstyrigt barn var detta närmast en bonus i vissa sammanhang. Vuxna i min närhet försökte därför få tyst på svordomarna med andra argument. Det påstods att svordomar var ett tecken på ett fattigt ordförråd, på bristande bildning och på dålig uppfostran.
Myten om att den som svär har en påver vokabulär är inte bara utbredd i Sverige utan har stor spridning över världen. Men det är just en myt. Det finns gott om forskning som pekar på att den som svär tvärtom har ett rikt ordförråd. I rätt ögonblick kan dessutom svordomar bidra till att minska upplevelsen av smärta. En brittisk studie visar till exempel att den som samtidigt får svära är bättre på att härda ut när händerna är nedsänkta i iskallt vatten.
Fan är fortfarande ett laddat ord för mig och många andra. Jag reserverar det åt tillfällen när jag behöver ta hjälp av språket för att avreagera mig. Hade jag använt det för ofta hade det mist sin känslostyrka. När jag slentriansvär tyst för mig själv blir det i regel jävlar, skit eller helvete – ord som jag inte ransonerar lika strängt och som därför inte har samma kraft. Trots att fan är belagt i svenskan sedan 1400-talet har laddningen alltså inte gått förlorad genom århundradena.
Men känslan av vilket ord som är värst eller fulast är personlig. I samarbete med Novus har vi undersökt hur svenskar ser på svordomar, skällsord och andra kraftuttryck. Här berättar vi om orden som får oss att reagera mest. Det visar sig att traditionella svordomar i regel betraktas som förhållandevis milda jämfört med vissa skällsord. Resultatet illustrerar också hur förändrade attityder i samhället i praktiken kan göra ett ord till tabu och andra till mindre känsliga.
Jag vill redan här flagga för att många av orden är grova. Vissa är så laddade att jag inte skulle använda dom i andra sammanhang än i just en diskussion om deras laddning och historia.
Anders Svensson är chefredaktör på Språktidningen.
Läs mer: Här är svenskans fulaste ord
