Myndigheter verkar främst prata med sig själva

På Myndighetens webbplats får jag veta att verksamheten inte bara styrs av lagar, förordningar och regeringens instruktion, utan också av Myndighetens egna mål och visioner. Här arbetar man lean och håller koll på processer och flöden med hjälp av styrkort. Här når man framgång genom att skapa största möjliga värde för medborgarna.

Språkbruket ger intryck av att det handlar om slimmad affärsverksamhet. Texten är lättläst, trots att abstraktionsnivån är hög. Det klassiska kanslispråket är långt borta. Intressant nog finns det inte ett enda ord som röjer vad Myndigheten sysslar med. Texten, eller snarare Myndigheten, är med andra ord utbytbar.

Företag som vill vara moderna ägnar sig åt storytelling; de skapar berättelser om sig själva som ska stärka deras varumärke. När myndigheter berättar om sig själva vill de uppenbarligen framstå som strategiska. När jag surfar runt på myndigheters webbplatser stöter jag ideligen på ordet strategisk, i alla möjliga kombinationer. Verksamhetens mål och inriktning är strategisk, liksom planering och informationshantering. Kommunikation är ett honnörsord, men att bara kommunicera räcker inte. En myndighet med självaktning kommunicerar strategiskt med medborgarna.

Mig ger strategisk kommunikation associationer till makt, konflikter och finter. Det är förstås den militära betydelsen som spökar. Jag antar att avsändaren inte vill att jag ska tänka i sådana banor.

Men vad är egentligen syftet med texten? Att imponera på läsaren? Eller att inge förtroende? Själv blir jag snarast misstänksam. Varför är det så viktigt att framhålla hur strategisk och professionell man är? Min gissning är att myndigheterna pratar med sig själva – och med varandra – snarare än med medborgarna, när de berättar om sina mål och visioner. De skryter lite helt enkelt. Orden är (med vissa undantag!) försåtligt välbekanta, men deras betydelse har blivit så utspädd av frekvent användning att de kan stå för nästan vad som helst. Ord som strategisk och professionell har blivit signalord snarare än innehållsord.

Webbplatsen är myndighetens ansikte utåt. Lite skryt skadar kanske inte. Men att ha ett medborgarperspektiv borde vara lika viktigt­ som att kommunicera inåt och uppåt. Är webb-­­besökaren intresserad av myndighetens visioner eller den högsta ledningens sätt att styra verksamheten? Kanske, kanske inte. Abstrakta slagord skymmer hur som helst sikten för innehållet.