Ibland kan du vända biffen

– Jo, jag sa att man ska inte sätta satsadverbialet efter det finita verbet i en bisats.

– Varför gör du det då?

I förra numret av Språktidningen hade jag en kort genomgång av biff-
regeln, alltså den regel som säger att ”i bisats kommer inte före det finita verbet”. Inte bara inte, om man ska vara noga, utan alla satsadverbial, såsom nog, väl, ju, bara och faktiskt. Det är den regeln som gör att man inte säger:

Trots att han hade inte något hår kvar, fortsatte han att gå till frisören för den sociala samvaron.

utan snarare:

Trots att han inte hade något hår kvar, fortsatte han att gå till frisören för den sociala samvaron.

Så långt allt väl! Vartenda (infött) språköra i detta land hör att man ska säga ”om du bara ska ha de där gurkorna” och inte ”om du ska bara ha de där gurkorna”. Men så kommer vi till den så kallade hävdade bisatsen!

Morfar hälsar förresten att han vill inte höra talas om Facebook eller något annat tekniskt.

Vi noterar genast att ovanstående mening innehåller en bisats: att han vill inte höra talas om Facebook eller något annat tekniskt. Men hade den följt biff-regeln hade negationen hamnat före det finita verbet (vill), så här: att han inte vill höra talas om Facebook eller något annat tekniskt. Kanske känns formuleringen att han vill inte höra talas om fel för någon, men kanske inte lika fel som i bisatsen med gurkorna eller den om håret. Det är för att vi har att göra med en hävdad bisats.

För att en bisats ska kunna betraktas som hävdad, krävs att avsändaren antar att bisatsens innehåll är okänt för mottagaren. För att den ska kunna få huvudsatsordföljd krävs dessutom att den framhävs som om den nästan vore en huvudsats. Ofta händer det när man refererar till något som sagts, tyckts eller påståtts, som i meningen om morfar.

Svenska Akademiens grammatik uttrycker det så här poetiskt: ”I många narrativa bisatser är den deklarativa huvudsatsens ordföljd möjlig”. Och min före detta sfi-elev uttrycker det så här: ”Ibland kan inte ens svenskarna sätta orden rätt i bisats.”

Sara Lövestam är författare och föreläsare.