Här stinker texterna AI lång väg
Tankstreck är ett typiskt kännetecken för AI-genererade texter på Linkedin.
Bild: Istockphoto
Många språkpolisers mest frekventa uttryck är ”mina ögon blöder!” eller ”jag får eksem!”, som yttras i samband med att de stöter på olika språkliga fel i omvärlden. Jag brukar ligga ganska lågt med liknande utbrott, för jag är faktiskt inte så benägen att få hudutslag när vanliga människor inte har perfekt koll på de och dem eller stavar fel på abborre.
Men på senare tid har jag allt oftare känt en tendens av blödande ögon och en vilja att berätta om det. Det händer när jag läser texter med en alltför bombastisk och högtravande ton. Texter som både är uppblåsta och tomma på samma gång. Som saknar en personlig ton och är sirligt formella och artiga på ett sätt som få svenskar brukar uttrycka sig på. Jag pratar om skrivna alster med en speciell doft – nämligen den av AI-generering.
I avslutningen av föregående mening la jag in en annan tydlig AI-markör – nämligen tankstrecket. Jag vågar nog garantera att användandet av detta tecken har fått en rekordartad ökning det senaste året. Om det fanns ett pris för Årets skiljeteckensraket så skulle tankstrecket garanterat stå på prispallen. AI älskar nämligen att strössla sina textgenereringar med strecket som är aningen längre än bindestrecket. Ibland även det betydligt längre — ett tecken som tidigare inte setts i svenska sammanhang utan endast i engelskspråkiga publikationer.
Med det kommer vi till en av syndabockarna i dramat; nämligen (det engelskspråkiga) USA. Och då pratar jag varken om avdemokratisering eller om nyckfulla tullsatser. Nej, jag syftar på att AI är tränad på amerikanska texter och i och med det lagt sig till med deras tonalitet. Ett tonläge som är långt ifrån vårt svenska, betydligt kargare kynne och sätt att uttrycka oss.
Ett ställe där man gärna anammar allt från over there, och gladeligen uttrycker sig som exalterade och skrävlande jänkare, är Linkedin. Mycket riktigt är det här de AI-genererade (skryt-)posterna tagits emot med öppna armar. Åtminstone av de som lägger upp dem. Här ser man också ideliga exempel på att AI har en fäbless för att inleda varje stycke med en överpedagogisk emoji. En glödlampa när en poäng ska förklaras, en varningstriangel när risker avhandlas och en glad smiley när det är dags att avrunda i positiv anda. Om nu någon skulle ha missat avsändarens intentioner.
På Linkedin känner man inte doften av AI, det snarare stinker på lång väg.
Att vi skribenter blir extra kränkta av att tvingas ta till oss texter skapade av artificiell intelligens handlar inte bara om att vi känner att våra inkomster är hotade. I en krönika i Fast Company skriver journalisten Mark Wilson: ”Det som är så förolämpande för mig med de där AI-skrivna alstren är att de tar mindre tid och omtanke i anspråk att producera än att konsumera. Genom att du delar dessa automatiserade ord signalerar du till mig att du bryr dig mindre om min tid och uppmärksamhet än din egen.”
Till det skulle jag bara vilja lägga en pedagogisk tumme-upp-emoji.
Många språkpolisers mest frekventa uttryck är ”mina ögon blöder!” eller ”jag får eksem!”, som yttras i samband med att de stöter på olika språkliga fel i omvärlden. Jag brukar ligga ganska lågt med liknande utbrott, för jag är faktiskt inte så benägen att få hudutslag när vanliga människor inte har perfekt koll på de och dem eller stavar fel på abborre.
Men på senare tid har jag allt oftare känt en tendens av blödande ögon och en vilja att berätta om det. Det händer när jag läser texter med en alltför bombastisk och högtravande ton. Texter som både är uppblåsta och tomma på samma gång. Som saknar en personlig ton och är sirligt formella och artiga på ett sätt som få svenskar brukar uttrycka sig på. Jag pratar om skrivna alster med en speciell doft – nämligen den av AI-generering.
I avslutningen av föregående mening la jag in en annan tydlig AI-markör – nämligen tankstrecket. Jag vågar nog garantera att användandet av detta tecken har fått en rekordartad ökning det senaste året. Om det fanns ett pris för Årets skiljeteckensraket så skulle tankstrecket garanterat stå på prispallen. AI älskar nämligen att strössla sina textgenereringar med strecket som är aningen längre än bindestrecket. Ibland även det betydligt längre — ett tecken som tidigare inte setts i svenska sammanhang utan endast i engelskspråkiga publikationer.
Med det kommer vi till en av syndabockarna i dramat; nämligen (det engelskspråkiga) USA. Och då pratar jag varken om avdemokratisering eller om nyckfulla tullsatser. Nej, jag syftar på att AI är tränad på amerikanska texter och i och med det lagt sig till med deras tonalitet. Ett tonläge som är långt ifrån vårt svenska, betydligt kargare kynne och sätt att uttrycka oss.
Ett ställe där man gärna anammar allt från over there, och gladeligen uttrycker sig som exalterade och skrävlande jänkare, är Linkedin. Mycket riktigt är det här de AI-genererade (skryt-)posterna tagits emot med öppna armar. Åtminstone av de som lägger upp dem. Här ser man också ideliga exempel på att AI har en fäbless för att inleda varje stycke med en överpedagogisk emoji. En glödlampa när en poäng ska förklaras, en varningstriangel när risker avhandlas och en glad smiley när det är dags att avrunda i positiv anda. Om nu någon skulle ha missat avsändarens intentioner.
På Linkedin känner man inte doften av AI, det snarare stinker på lång väg.
Att vi skribenter blir extra kränkta av att tvingas ta till oss texter skapade av artificiell intelligens handlar inte bara om att vi känner att våra inkomster är hotade. I en krönika i Fast Company skriver journalisten Mark Wilson: ”Det som är så förolämpande för mig med de där AI-skrivna alstren är att de tar mindre tid och omtanke i anspråk att producera än att konsumera. Genom att du delar dessa automatiserade ord signalerar du till mig att du bryr dig mindre om min tid och uppmärksamhet än din egen.”
Till det skulle jag bara vilja lägga en pedagogisk tumme-upp-emoji.
