En förtjusande resa

I dag kan man köra mycket med verbet köra:
– Ska vi köra kort?
– Kör till! Kör igång du så kan vi köra på en timme.
– Kör inte så med mig.

Grundbetydelsen av köra är att driva något eller någon. Man kan köra iväg en hund. Att köra en bil har utvecklats ur betydelsen att köra – det vill säga driva eller fösa – kreatur, till exempel kor eller hästar, framför sig. Men i flera av exem­plen betyder köra närmast bara att göra något aktivt, nästan vad som helst. Några uttryck är svårförklarliga. Varför kör man upp för att ta körkort? Kanske för att man visar upp att man kan köra. Men man kanske ändå kör på teori­provet …

Verbet köra har ett oväntat ursprung. Det är besläktat med verbet tjusa som stavades kjusa i fornsvenskan och betydde att välja (liksom engelska choose som är samma ord och franska choisir som är lånat från ett germanskt språk). Att köra kreaturen betydde att få dom att välja väg. Även verbet kora är besläktat (fast lånat från tyskan). När man till exempel korar en ­vinnare så väljer man ju ut någon. Verbet tjusa har också gjort en spännande resa i betydelse: från att välja till att förtrolla (kanske: välja ut offer att förtrolla) och därifrån till att förtjusa och charma.

Staffan Fridell är professor emeritus i nordiska språk vid Uppsala universitet.