”Vi kommer alltid vara som syskon”
Efter Tjeckoslovakiens upplösning minskade utbytet mellan tjeckiska och slovakiska. ”Men vi har en gemensam historia och kommer alltid att vara som syskon”, säger Marcella Schatzl.
Bild: Staffan Eng
När slovakiskan Marcella Schatzl växte upp i Tjeckoslovakien på 1950- och 60-talen fick hon läsa tjeckiska författare i skolan och studerade på en tjeckisk högskola. Men själv har hon alltid pratat slovakiska.
– Jag kan sjunga tjeckiska sånger och recitera tjeckiska dikter, men det skulle aldrig falla mig in att börja prata tjeckiska, säger hon.
Eftersom språken, som förhåller sig till varandra ungefär som svenska och norska, är inbördes begripliga var det normalt att slovaker frågade på slovakiska och tjecker svarade på tjeckiska – och vice versa.
– Folk är stolta över sina egna traditioner. Det har lett till att tjeckiskan och slovakiskan, trots kontakten, inte har påverkat varandra så mycket och att det fortfarande finns stora dialektala skillnader.
Efter Tjeckoslovakiens upplösning 1992 minskade utbytet mellan de båda språken i bland annat medierna, vilket har gjort att yngre generationers slovaker och tjecker inte har lika lätt att förstå varandra.
Men på senare år menar Marcella Schatzl att det har ökat igen – till exempel genom samproducerade tv-program där den ena programledaren pratar tjeckiska och den andra slovakiska.
– Det är så det ska vara: vi är slovaker och tjecker, men vi har en gemensam historia och kommer alltid att vara som syskon.
6 fakta om slovakiska
Antal talare: Slovakiskan har mellan 5 000 000 och 7 000 000 talare. Den är officiellt språk i Slovakien och serbiska Vojvodina och är sedan 2004 även officiellt EU-språk. Dessutom är den erkänt minoritetsspråk i Tjeckien, Polen, Ungern, Kroatien och Rumänien samt talas av drygt en miljon utvandrade slovaker i Nordamerika. I Sverige finns omkring 3 000 talare.
Historia: Slovakiskan är ett västslaviskt språk som är nära besläktat med tjeckiska och polska. Spår av slovakiska dialekter finns i latinska dokument från 1000-talet, och från 1600-talet gjordes försök att utveckla en egen skrift. Tjeckiskan dominerade dock som skriftspråk till mitten av 1800-talet, när slovakiskan standardiserades av politikern och författaren Ľudovít Štúr.
Grammatik: Grammatiken har stora likheter med andra slaviska språk och omfattar en rik substantivböjning med sju kasus och tre genus. Eftersom skriftspråket skapades så pass sent är den dock förhållandevis regelbunden och modern. Till exempel förekommer den ålderdomliga vokativformen av substantiv, som används vid tilltal, bara i några fasta uttryck.
Uttal: Slovakiskan har en jämnare satsmelodi och framstår som mjukare än tjeckiskan, bland annat för att fler konsonanter följs av ett svagt j-ljud – så kallad palatisering. Två långa stavelser får inte följa på varandra. ”Vacker” skrivs därför krásny, med långt a och kort y, på slovakiska, men krásný på tjeckiska. Tjeckiskans ökänt svåruttalade tonlösa r-ljud saknas.
Diakritiska tecken: Slovakiskan har en flitig användning av diakritiska tecken. Haken ˇ används för att palatisera eller mjuka upp konsonanter som i skriňa, ”skrinja”, ’skåp; fodral’ och šaty, ”shati”, ’kläder; klänning’. Akut accent ´, som i á, anger lång vokal. Trema ¨ och cirkumflex ^ betecknar ä-ljud respektive diftong i bokstäverna ä och ô, ”uå”.
Liten ordlista:
Ahoj!/Maj sa! = ’Hej!’/’Hej då!’, bokstavligen ’Ha det!’
zmrzlina = ’glass’ – slovakiskan väjer inte för konsonantkluster
farba = ’färg’, av tyskans Farbe – tyska lånord är vanliga
pery = ’läppar’ på slovakiska, ’med fjädrar’ på tjeckiska – lika ord kan leda till roliga missförstånd
Kol’ko jazykov ovládaš tolko razy si človekom = ungefär ’Säg mig hur många språk du kan och jag ska säga dig hur många gånger du är människa’
Staffan Eng är frilansjournalist.
