”Vi går mot en allmän västsvenska”
Feskekörka är ett av Göteborgs landmärken. Men namnet fångar också flera av göteborgskans egenheter. Det som i standardsvenskan är ett kort i-ljud i fisk uttalas som ett kort e. Det korta y-ljudet i kyrka blir ett kort ö. Och den bestämda formen körka slutar på a och inte på an som i standardsvenskan. Att det heter Feskekörka i stället för Fiskekyrkan är ett exempel på hur det gamla systemet med tre genus – femininum, maskulinum och neutrum – lever vidare i göteborgskan.
– De feminina formerna finns kvar i vissa uttryck, som stäng dörra och släng dig i vägga, säger Lars-Gunnar Andersson.
I sin nyutkomna bok Göteborgsgrammatik konstaterar han att göteborgskan har spritt sig till orter som Kungsbacka, Kungälv, Floda och Lerum. Han kallar det skämtsamt för dialektimperialism. Men det är inte forna tiders arbetarklassdialekt som vinner mark.
– Dialekten tunnas ut samtidigt som dialektområdet blir större, säger han.
Lars-Gunnar Andersson tror att dialekterna har framtiden för sig. I Västsverige förutspår han att de kommer att bli mer lika varandra.
– Vi kommer att gå mot en allmän västsvenska, såväl göteborgare som boråsare, och så kommer vi att mötas någonstans på mitten. Människor i Sverige vill att det ska höras om man befinner sig i Malmö, Göteborg, Stockholm eller Kiruna. Det vore väldigt konstigt om de här skillnaderna skulle försvinna helt och hållet.
