Vass och vitsig vinner

En bra kommunslogan är fyndig. Den är hellre blygsam än skrytsam. Och den är snarare rotad i kommunens historia än i politikernas visioner. Ungefär så skriver majoriteten av de läsare som har kommenterat artikeln om kommunsloganer i Språktidningen 6/2020.

En läsarfavorit är ”Sagolika Sunne”. Tommie Telander tycker att den är överlägset snitsigast i landet: ”Kort, mysig och spännande!”

Språklig lekfullhet i form av allitterationer, rim och ordlekar är stilistiska grepp som tjusar många läsare. Bengt Dagrin berättar att han till slut valde mellan två ordvitsiga sloganer: Lekebergs ”Lika trevligt som det låter” och den nu skrotade ”Makalösa Pajala”, som anspelade på att männen var i stor majoritet i kommunen: ”Dubbelmeningen i makalös är suverän, men eftersom jag har djupa rötter i Lekeberg – och deras slogan är direkt förståelig och tilltalande – så får ’Lika trevligt som det låter’ bli mitt val.”

Blygsamhet verkar vara något av en dygd. Men ibland kan den bli ofrivilligt ironisk. Med en ny slogan ville Nordmaling locka turister och putsa kommunens rykte. Hanna Widman berättar att sloganen – som nu har kasserats – kunde tolkas som så försynt att den nästan bad om ursäkt för sin existens: ”Runt 2013 när jag bodde i närheten av Nordmaling hade kommunen den något uppgivna sloganen ’Gör ett försök – gör ett besök’. Den syntes bland annat på en stor skylt vid kommungränsen, så det var svårt att missa.”

Ett annat exempel på lågmäldhet av det mer självironiska slaget skickades in av John Strandberg: ”Hade du bott i Stöde hade du varit hemma nu”. Eftersom Stöde tillhör Sundsvalls kommun var dock ortens slogan utom tävlan.

Men det går att vara lågmäld utan att samtidigt vara försynt. Ingela Wettergren saknade Uppsalas ”Välkommen hit, välkommen hem” i omröstningen: ”Så fin tycker jag!”

Receptet för en pr-katastrof består enligt Språktidningens läsare av rejäla nypor självgod skrytsamhet kryddad med onödig engelska. Lars Erik Morin Villouta är en av många som ogillar Stockholms ”Capital of Scandinavia”. Inte minst ifrågasätter han sanningshalten i påståendet. Och han underkänner sloganmakarnas argument om att det viktigaste med budskapet skulle vara att positionera Stockholm mot konkurrerande städer: ”I grannhuvudstäderna skrattade de lite generat åt eländet. Den lyste från en skylt vid E4 genom Botkyrka, men på senare tid har den alltid varit släckt när jag har passerat. Ett klart framsteg.”

”Let’s create Norrköping” är en annan slogan på engelska som verkar ha få förespråkare bland läsarna. Erik Hammarström recenserar den som ”svår att förstå och att identifiera sig med”.

Men med glimten i ögat så kan engelska fungera. Hjos klassiska ”I love Hjo” är en ordlek som ingen tycks ha tröttnat på. En annan charmig krock mellan svenska och engelska är ”Borås – of course”, som länge har fungerat som inofficiell slogan för kommunen. Örjan Nordlund berättar att den närmast av en slump fick draghjälp av Galenskaparna och After shave: ”När begreppet ’Borås – of course’ först kom i svang kring 1980 hade fabriksstaden nyss gått igenom textilkrisen och var absolut inte något populärt ’naturligt val’. Men bildekaler var aktuella och turistbyrån tryckte upp dekaler som på åkeribilar spred budskapet över landet. När Galenskaparna senare, på 1990-talet, skulle göra ett besök i staden, frågade en förväntansfull lokalreporter i P4 ’När ni skulle försvenska Frank Sinatras låt New York, New York, varför blev det Borås, Borås’? Varvid svaret blev: Betoningen på andra stavelsen!”