Vårt hjärta kan vara poetiskt

Varför talas det i vissa sammanhang om vårt hjärta i singular trots att det syftar på flera personer?

Text: Maria Fremer, Språkrådet

Bild: Saga Bergebo

Fråga: I texten till schlagern ”Säg det i toner” hittar man följande: ”Ty säg det i toner, och inte i ord, vårt hjärta vill ha harmoni.” Det talas om ett hjärta, singularis, som de kallar för vårt hjärta.
I 1917 års översättning av ­Bibeln kan man läsa ”att om vårt hjärta fördömer oss, så är Gud större än vårt hjärta och vet allt”. Där talas det också om hjärta i singularis.
Jag tänker mig att det borde stå våra hjärtan. Vad syftar vårt hjärta på i dessa exempel? Är det ålderdomligt? I vilka sammanhang kan man skriva så?

Harry

Svar: Våra hjärtan är ungefär sex gånger vanligare än vårt hjärta i svenska texter. Det är alltså helt klart att plural­formen är vanligare och mera förväntad, men det finns också hundratals belägg på vårt hjärta.
Det kanske inte ­behöver ses som ålderdomligt utan ­snarare poetiskt eller högstämt: genom singularformen betonar man att vi i våra ­hjärtan känner så lika att det är som om vi alla har ett ­gemensamt. Det är också tydligt att det är en ­metaforisk användning av ordet hjärta, man ­syftar alltså inte på ­hjärtat som konkret organ.
När det gäller just sång­texter måste man därtill ­beakta rytmen: ­oftast går det inte att peta in en stavelse till utan att den blir lidande, och det är en förklaring till att man ofta ser oväntade former just i sångtexter och i annan bunden vers.