Våldtäkt är inte ömsesidigt

I toalettkön på krogen träffas en man och en kvinna under en utekväll tillsammans med sina respektive vänner. Mot slutet av kvällen väljer de att slå följe hem men kort efter att de skiljts åt ringer kvinnan polisen och anmäler mannen för våldtäkt.
I rätten berättar kvinnan att mannen drog av henne från cykeln och tvingade ner henne på mage i gräset bredvid trottoaren, att han med sin kroppstyngd höll ner henne så att hon inte kunde vända sig om, tog på henne under hennes klänning, drog ner sina byxor och penetrerade henne. Mannen berättar i stället att de båda föll ner i gräset när de kysste varandra, att hon smekte honom utanpå kläderna och att de därefter hade samlag med varandra som enligt mannen var helt ömsesidigt och frivilligt.
I domen konstaterar dom­stolen att ”det är klarlagt att parterna haft samlag med varandra” och att domstolens uppgift enligt gällande samtyckeslagstiftning därför är att svara på frågan om ”samlaget skett frivilligt” på den plats där ”samlaget ägde rum”. Ut­ifrån den bevisning som lagts fram i målet bedömer rätten att det inte finns tillräckligt stöd för att fastslå att kvinnan inte deltog frivilligt i samlaget varför mannen frikänns. Kvar är ekot från vad domstolen inledningsvis ansett bevisat: att parterna haft samlag med varandra.

I Svensk ordbok defi­nieras samlag som ’sexuellt umgänge, vanligen med direkt kontakt mellan könsorgan’. RFSU är något mer konkret i sin beskrivning av samlag som ’sex där en penis penetrerar eller omsluts av en slida eller anal’ och på frågan vad är ett samlag? svarar Chat GPT ”en sexuell handling där två personer engagerar sig i vaginal penetration genom penisen i kvinnans vagina”.
Chat GPT är kanske ingen vidare stilist men jag tror att de flesta skulle hålla med om definitionerna av samlag som ’sexuellt umgänge’ eller ’när en man penetrerar en kvinna vaginalt’ samtidigt som åtskilliga nog skulle kritisera definitionerna för att vara alltför heteronormativa.
Oavsett om samlag bör ses som mer än vaginal pene­tration eller inte tar emellertid ingen av definitionerna upp grad eller inslag av våld. Samlag verkar alltså överlag ses som en positiv upplevelse mellan människor som frivilligt ägnar sig åt sexuella aktiviteter. Varför konstaterar då rätten i en våldtäktsdom att en man och en kvinna haft samlag med varandra när hon anklagar honom för våldtäkt?

Våldtäkt är en allvarlig kränkning av en persons sexu­ella integ­ritet. Men för att rent juridiskt pröva straffansvar för våldtäkt krävs rekvisit, alltså brottsvillkor som beskriver vilka slags hand­lingar som ska ha utförts och på vilket sätt för att klassa gärningarna som brott. Verb är därför viktiga för att avgränsa brott från varandra. Mord är till exempel när en berövar annan livet, misshandel när en tillfogar annan kropps­skada och människorov när en för bort annan. Vid brott mot person som mord, misshandel och människorov drabbar handlingen alltid en annan människa men våldtäkt, som också klassas som brott mot person, definieras med ett verb som inte riktigt når fram till och drabbar en annan person, i alla fall inte rent språkligt.
Våldtäktsparagrafen säger att ”den som, med en person som inte deltar frivilligt, genomför ett vaginalt, analt eller oralt samlag eller en annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens allvar är jämförlig med samlag, döms för våldtäkt”.

Det finns, anser jag, flera språkliga problem med hur våldtäkt definieras i lagen. För det första försvinner offret i handlingen genomföra ett samlag som blir brottsligt först när samlaget genomförs ”med en person som inte deltar frivilligt” men inte heller denna precisering beskriver offret som ett faktiskt offer. Prepositionen med beskriver snarare offret som delaktigt. Alternativet mot skulle i stället få offret att framstå som utsatt för handlingen. För det andra innebär bisatsen ”som inte deltar frivilligt” – som ska skilja frivilligt genomförda samlag från ofrivilliga – en motsättning i relation till handlingen genomföra ett samlag. Om man ska se samlag som ett uttryck för ömsesidighet går det inte att inte delta frivilligt i ett samlag. Ändå anser domstolen det bevisat att ”målsäganden ofri­villigt medverkat i sam­lag”.
Den här språkliga otyd­lig­heten i vem som egentligen utsätts för våldtäkt smittar av sig i domar på ett sätt som döljer det faktiska våld som våldtäkter innebär. Samlag antingen bara genomförs eller sker med – inte mot – personer ofta till synes utan inblandning från ansvariga gärningspersoner eller beskrivs som ömsesidiga i yttranden som ”samlag med varandra”. Valet att i en friande dom benämna händelsen ”det frivilliga samlaget” är dessutom problematiskt när en person anser sig ha utsatts för våld. Det kan aldrig vara klarlagt att ett frivilligt samlag ägt rum när en person anklagar en annan för våldtäkt.
För en rättssäker prövning av straffansvar för våldtäkt måste domstolen förhålla sig till gällande lag. Men som våldtäkt definieras i lagen i dag ges inget språkligt stöd för domstolen att beskriva upplevelser av eller bevisat sexualiserat våld på sätt som bekräftar brottsoffrets upplevelser. Snarare förser lagtexten domstolen med språkliga resurser som liknar misstänktas berättelser om frivilliga sexuella umgängen och samlag. Efter att ha undersökt relationen mellan lag och dom inom ramarna för min doktorsavhandling, Gränser mellan frivillighet och ofrivillighet – språk­veten­skapliga studier av sexual­brottsdomar från svensk tingsrätt, anser jag därför att våldtäktsparagrafens definition av våldtäkt behöver skrivas om på ett sätt som får brottet att framstå som ensidigt, inte ömsesidigt.

För ett bättre be­mötande av sexual­brotts­offer i skrift behöver först och främst den brottsliga gärningen beskrivas med ett mer precist verb. Jämför definitionen av våldtäkt med den för mord. Vad är mer våldsamt, att beröva annan livet eller att genomföra ett samlag? Vem drabbas av ett genomfört samlag när samlaget dess­utom genomförs med en person?
Om nu samlagsbegreppet i sexualbrottslagstiftningen ska beskriva den allvarligaste formen av kränkning och om den allvarligaste formen av kränkning av en persons sexuella integritet utgörs av penetration – varför inte ersätta genom­föra med det mer precisa verbet penetrera? Det går inte att genomföra annan men det går däremot att penetrera annan utan uttryckligt samtycke. En alternativ våldtäktsparagraf skulle därför kunna stadga att den som – vaginalt, analt eller oralt med kroppsdelar eller föremål – penetrerar, eller genom andra jämförliga sexualiserade handlingar kränker, en annan utan deras frivilliga samtycke döms för våldtäkt. På så vis likställs inte våldtäkt med samlag utan beskrivs som en faktisk och ensidig kränkning av den sexuella integriteten.

Vad kan då sådana språk­­­liga korrig­eringar av lag­­stiftningen få för konse­kvenser? Vad spelar det egentligen för roll om samlags­begreppet stryks ur våldtäkts­paragrafen och ersätts med ett mer precist verb som penetrera?
Låt oss återgå till domen där rätten konstaterar att parterna haft samlag med varandra. I stället för beskrivningen av gärningen som ömsesidig genom benämningen samlag och det reciproka pronomenet varandra hade domstolen i stället kunnat se det som klarlagt att mannen penetrerat kvinnan vaginalt.
Gärningen skulle då vara ensidigt riktad mot en person som utsatts för handlingen. Konstaterandet skulle också spegla vad kvinnan enligt domen berättat om att ­mannen drog ned sina byxor och penetrerade henne.
Domstolen hade därefter behövt ta ställning till om kvinnan frivilligt gett sitt sam­tycke till vaginal pene­tration varför mannen tro­ligtvis ändå skulle ha frikänts eftersom domstolen inte kunnat avgöra om kvinnan samtyckt eller inte. Skillnaden ligger dock i att domstolens språkbruk inte skulle sammanfalla med hur den åtalade i sitt försvar beskrivit situationen som ömsesidig.

Språkbruket i våldtäkts­paragrafen får alltså konsekvenser för språkbruket i våldtäktsdomar där nuvarande lagstiftning resulterar i domar som förminskar brottsoffers upplevelser av sexualiserat våld. Alternativet att i lagstiftningen definiera våldtäkt som ofrivillig penetration skulle i stället ge domstolen språkliga resurser att bekräfta upplevelser av våld. Våldtäkt är ensidigt, inte ömsesidigt. Våldtäkt kränker ens sexuella integritet. Våldtäkt är inte lika med samlag. Det kan aldrig vara klarlagt att ett samlag ägt rum när en person anser sig utsatt för våld.

Sofia Orrbén är doktorand i nordiska språk vid Uppsala universitet.