Ulf i Borresta blev rik på engelska kungar
En av runstenarna till minne av Ulf i Skålhamra (se Språktidningen 8/12) på Vallentunasjöns västra sida är ristad av Ulf i Borresta. Denne andre Ulf kan vi lära känna närmare genom flera runinskrifter i Orkesta socken i Vallentuna där Borresta ligger.
I Rannsakningarna från 1660-talet gällande Orkesta socken kan man läsa att där fanns en runsten i en källardörr på gården Yttergärde, då benämnd Yttergården. Stenen ritades av av runforskaren Johan Peringskiöld, som var verksam under slutet av 1600-talet och början av 1700-talet. Han blev riksantikvarie 1693. Han tecknade stenen som fritt stående, men den låg sannolikt kvar i källaringången. Därefter har stenen betecknats som förkommen. Trots flitig efterforskning har den inte kunnat återfinnas.
En av de runforskare som förgäves sökt stenen är den kände fornforskaren Richard Dybeck. I en reseberättelse från 1868 berättar han att han hittade en ristad sten i grundmuren till en byggnad på den aktuella gården. Men det visade sig vara en annan runsten. Texten på den nyfunna stenen börjar mycket abrupt. Snart förstod man att inskriften på den sten som Dybeck hittat innehöll fortsättningen på texten på den försvunna stenen, som Peringskiöld ritat av.
Den försvunna stenen:
Karse och …-björn de lät resa denna sten efter Ulf, sin far. Gud och Guds moder hjälpe hans …
Stenen Dybeck hittade:
Men Ulf har i England tagit tre gälder. Det var den första som Toste gäldade, sedan gäldade Torkel, sedan gäldade Knut.
De tre gälder som Ulf tagit i England hade säkert gjort honom till en förmögen man. Gälder var, skulle man kunna säga, ett slags lösensumma som kungarna på de brittiska öarna betalade till de främsta vikingahövdingarna för att köpa sig fria från plundring. Gälderna använde vikingahövdingarna sedan bland annat för att betala dem som deltog i vikingafärderna. Den Toste som nämns kan möjligen vara den svenske härmannen Skoglar-Toste som nämns i Snorres Heimskringla. Torkel avser sannolikt jomsvikingarnas hövding Torkel den höge, som vid 1000-talets början pressade gälder av den engelske kungen Ethelred. Knut, slutligen, syftar på den danske kungen Knut den store, som efter erövringen av England använde gälden till lön åt sina skandinaviska trupper, som hemförlovades 1018.
De båda Yttergärdestenarna är säkerligen utförda av runmästaren Åsmund (se Språktidningen 6/12). Hela inskriften på den bevarade stenen, som i dag står rest utanför Orkesta kyrka, är ristad med spegelvända runor. Varför är omöjligt att veta.
Marit Åhlén är intendent vid Kungliga Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur.
