Trump säger det igen, igen och igen

I know words. I have the best words. Så lät det när Donald Trump för drygt ett år sedan kampanjtalade på Hilton Head Island, South Carolina, USA. Under valrörelsen inför det amerikanska presidentvalet var en av Donald Trumps huvudpoänger att han inte var som andra amerikanska politiker. Huruvida det är sant, och vad det i så fall innebär, återstår att se under hans kommande fyra år som USA:s president. Men hans sätt att tala var likafullt annorlunda än hans huvudmotståndare Hillary Clintons under valkampanjen: hans vokabulär var mindre varierad, och han upprepade sig betydligt oftare. Och just repetitionerna kan faktiskt ha varit hans retoriska framgångsknep.

Ligger det då något i påståendet om att Donald Trump skulle ha de bästa och retoriskt mest verkningsfulla orden? För att ta reda på hur det ligger till har vi undersökt offentliga framträdanden av Donald Trump och Hillary Clinton under valkampanjen 2016. Vi har räknat hur många ord de använde och hur många av dessa ord som var unika, så kallade ordtyper.

Meningarna I know words. I have the best words. består av totalt åtta ord – tre i den första och fem i den andra – men innehåller bara sex ordtyper – I, know, words, have, the och best – eftersom I och words förekommer två gånger. En talare som varierar ordvalet använder alltså fler ordtyper än en som upprepar sig.

Donald Trump var den som i de tre direktsända tv-debatterna sprutade ur sig ord. Trots att talartiden fördelades jämnt mellan de två, hann Donald Trump säga 23 000 ord på samma tid som Hillary Clinton använde 19 800 ord. Hon yttrade alltså betydligt färre ord, men använde 2 579 ordtyper jämfört med Donald Trumps 2 165. Det var alltså han som upprepade sig och hon som varierade sitt ordval.

I vardagligt tal mellan vuxna är upprepningar sällsynta, och när de förekommer handlar det främst om förtydliganden som görs för att talaren vill vara säker på att motparten har förstått. Annat är det när presidentkandidaterna står i talarstolen; då handlar upprepningarna främst om retorik. Repetition kan i samband med viss variation vara ett kraftfullt retoriskt verktyg. Sällan handlar det om exakta repetitioner. Vanligare är att delar av yttranden upprepas medan andra byts ut. Så här kunde det låta under ett av Hillary Clintons kampanjtal (repetitioner i fetstil, variationer i kursiv stil):

"Their strategy is: get women to stay home, get young people to stay home, and get people of color to stay home."

Samma retoriska grepp använde Hillary Clinton när hon talade till anhängarna när det stod klart att hon hade förlorat valet:

"Let us not grow weary, let us not lose heart, for there are more seasons to come and there is more work to do."

Dessa mönster av repetition och variation är till största delen resultatet av skickliga talskrivares arbete, men repetitioner kan förstås även vara spontana. Donald Trump lämnade ofta manus och gav sig in på spontana utvikningar. När han talade utanför manus upprepade han sig mer.

Manuskript i telepromptern:
"I knew they would stop at nothing to try to stop me.
[Passage utanför manus]
But I take all of these slings and arrows for you."

Transkription av talet:
"They knew they would stop at nothing to try to stop me.
But I never knew, as bad as it would be, I never knew it would be this vile, that it would be this bad, that it would be this vicious.
Nevertheless I take all of these slings and arrows gladly for you."

Donald Trumps intensiva samspel med publiken kan vara en orsak till de många repetitionerna, varav de flesta verkar uppstå spontant. Vid flera tillfällen upprepar han samma budskap tills publiken svarar på önskat sätt. Det verkar alltså som att repetitionerna är ett medvetet grepp som syftar till övertalning.

Ett av Donald Trumps tal, från en välgörenhetsmiddag i New York i oktober 2016, avviker från mönstret. Under denna middag höll kandidaterna var sitt tal, där de förväntades roa publiken genom att driva både med sig själva och varandra. Donald Trumps tal gick inte hem, och mot slutet hördes till och med burop. Kanske beror den låga andelen repetitioner i detta tal på att Trump höll sig till manus, och att han – till skillnad från under sina kampanjtal – inte fick publiken med sig.

Den höga andelen upprepningar i Donald Trumps tal förklaras även av att han, i stället för att fylla pauser med utfyllnadsljud som uh eller um – upprepar något som han har sagt tidigare medan han planerar vad han ska säga härnäst. Det förekommer ytterst få utfyllnadsljud i hans tal, något som är sällsynt även bland personer som är vana att tala inför publik.

Under valkampanjen kallade Donald Trumps motståndare honom allt från säljartyp och lurendrejare till lögnare och demagog. Trots – eller möjligen tack vare – detta, vann han valet. Kanske var repetitionen av ord och fraser en av orsakerna till hans framgång. Och kanske var han den som hade ”de bästa orden”. Utgången tyder på att många miljoner amerikaner höll med Donald Trump om detta.

Kristina Nilsson Björkenstam och Gintarė Grigonytė är forskare i datorlingvistik vid Stockholms universitet.