Supervalåret färgar årets ord
Nu firar vi ut supervalåret 2014! Under det gångna året ägde inte mindre än två stora val rum: Europaparlamentsvalet i maj och valet till riksdag, landsting och kommun i september. Det har inte bara gett upphov till politiska diskussioner, utan också till en del nya ord.
På sina håll uppstod rödgrönrosa samarbeten, på andra håll blåbruna. Och trots att det har höjts röster om att åsiktskorridorerna varit alltför trånga, har ändå många åsikter hörts. Vissa partiers dagordningar kom att synas särskilt mycket.
I valet till Europaparlamentet stod Miljöpartiet för stora framgångar, och miljöfrågor har stått högt på mångas agenda. Man har bland annat börjat tala om vilken världsbild som ligger bakom våra konsumtionsbeteenden. Nerväxt – att få ner den ekonomiska aktiviteten till en hållbar nivå – har föreslagits som motsats till tillväxt. Vi uppmanas att resa kollektivt, vilket kan vara svårt, eftersom bilen befinner sig högst upp i trafikmaktordningen. Och miljödebatten har nått ända in i våra kylskåp. De senaste åren har köttnormen diskuterats, och under 2014 kom även (ko)mjölksnormen fram som ett ämne i miljörörelsen. Både i och utanför kylskåpet kan man också passa på att plastbanta, det vill säga rensa hemmet från skadliga plaster.
Ett annat parti med valframgångar var Feministiskt initiativ, som visserligen inte kom in i riksdagen, men väl i Europaparlamentet. Partiet bidrog med nya sätt att diskutera jämställdhet och inkludering. Genusbudgetering, att ha jämställdhet för ögonen i alla steg i en budgetprocess, blev en del av dagordningen. Ett annat ord som förts fram av främst feminister har funnits i språket under lång tid: pronomenet en. Det har varit en talspråklig, regional motsvarighet till det generiska pronomenet man. På senare tid har en fått spridning som alternativform till man, i en strävan att uppnå ett mer jämställt och inkluderande språk; historiskt är ju pronomenet man bildat till substantivet man, i betydelsen ’mansperson’. Den långa historien för en har varit till både fördel och nackdel i detta fall: å ena sidan har det funnits länge och ser därför bekant ut, å andra sidan kan det uppfattas som dialektalt och gammaldags.
Ord som klassificerar människor efter yttre egenskaper har länge ifrågasatts. Som ett led i en sådan kritik har ordet rasifierad fått fäste i språket. I stället för att säga att någon tillhör en viss grupp, pekar den som använder ordet rasifierad på hur någon kategoriseras av andra.
En liknande diskussion förs av dem som ifrågasätter den så kallade tvåkönsnormen, där mänskligheten delas in i män och kvinnor. Nya ord som cisperson och icke-binär vill synliggöra att inte alla passar in i denna uppdelning.
Många av orden i årets nyordslista används alltså för att påverka vår uppfattning om omvärlden och om oss själva. Vi vet dock ganska lite om hur och om orden verkligen kan påskynda samhällsförändringar. Här behövs mer forskning. Men det hindrar inte att många försöker använda ord för att förändra världen!
Christian Mattsson är biträdande chef för Språkrådet.
