Starkspråk

Text: svd.se

Vad ska vi kalla det språk vi kan bäst? Inte modersmål, föräldrarnas språk är inte alltid ens eget i det flerspråkiga samhället.

Språkrådets Olle Josephson föreslår den neutrala termen starkspråk för det språk som en flerspråkig talare anser sig behärska bäst. Fast för många är det förstås själva flerspråkig­heten som är styrkan.

Starkspråk är ett bidrag till Svenska Dagbladets kultur­redaktions serie Lexikala luckor. Medarbetarna försöker fylla luckorna med egna och lånade uppslag. Några andra exempel:

  1. Åskådespelare. [substantiv] Benämning för publik som aktivt deltar i spelet vid teaterföreställning.
  2. Skrylling. [substantiv] Person till vilken släktför­hållandet är så avlägset att ingen riktigt mäktar med att reda ut begreppen.
  3. Motroad. [adjektiv] Det tillstånd då man skrattar åt, eller låter sig roas av, det man egentligen inte tycker är roligt.
  4. Snarkofag. [substantiv] Plats varifrån tonåringen – som från de döda – återvänder    till de levande någon gång när solen står i zenit.
  5. Blygskryt. [substantiv] Att genom att framhålla sina enkla vanor, sin fantasilöshet, dåliga smak och sitt bristande kulturintresse få någon annan att känna sig som en fåfäng elitist eller snobb.