”Språkbruket är en tung princip”

I nya boken Språkrådet rekommenderar, som släpps i början på januari, får skribenter inte bara råd i en rad vanliga språkfrågor. Där finns också beskrivningar av hur Språkrådet tar fram rekommendationer och vilka principer som råden vilar på.

– Det vi alltid tar stor hänsyn till är språkbruket. Det är en tung princip, säger Maria Bylin som tillsammans med Björn Melander är redaktör för Språkrådet rekommenderar.

Sedan föregångaren Språkriktighetsboken utkom 2005 har mycket förändrats. Inte minst har det skett något som Maria Bylin kallar en ”skriftexplosion” där alltmer kommunikation sker genom skrift i stället för tal.

– Då kanske man skrev främst beständiga texter. Men i dag så skriver man dagligen jättemycket som inte förväntas hålla för tidens tand och då kan man skriva på ett helt annat sätt.

Boken beskriver standardsvenskan, ett språk som används i offentliga sammanhang av exempelvis myndigheter och etablerade medier. Och det är en svenska som inte sticker ut från det som uppfattas som normen.

– Det är den typen av svenska som man lär sig i skolan och som man använder i tjänsten. Den ska vara ett neutralt arbetsredskap.

Inom ett område avviker Språkrådet från principen om att bruket är avgörande. När det gäller könsneutrala former finns en strävan att styra språkbruket – vilket bland annat innebär att tjänsteperson anses vara lämpligare än tjänsteman trots att det senare fortfarande är något vanligare. Skälet till det avsteget finns enligt Maria Bylin i Språkrådets roll.

– Vi har ett politiskt uppdrag och det formuleras som att vi ska motverka språkbruk som konserverar könsroller och osynliggör kvinnor.