Slaget om orden

Språk är inget mindre än ett vapen, inte minst i krigs­tider. I kriget mellan Ryss­land och Ukraina – två länder med de närbesläktade huvud­språken ryska och ukrainska – används därför språket som ett effektivt vapen. Det är inte bara valet av språk, utan också av ord och termer som fungerar som markörer för vilken sida man står på.
Krigsspråket kryllar av neo­logismer. Putins militära special­operation hör till krigets mest kända nyord. Vissa ord har fått en ny betydelse eller blivit ännu mer laddade, och vissa ord har tillkommit, präg­lade av det pågående kriget.
Vid millennieskiftet uppgav ungefär hälften av befolkningen i Ukraina att de föredrog ryska till vardags. Men sedan Krimkrisen 2014 har andelen rysktalande i Ukraina stadigt sjunkit. Inte för att de rysktalande har flytt landet, utan för att de har gått över till att endast tala ukrainska. Den utvecklingen tog verkligen fart efter Rysslands ­inva­sion av Ukraina den 24 februari 2022. Mät­ningar från Kyjivs inter­nationella institut för socio­­logi, KIIS, visar att språk­över­gången skett inte bara i yrkes- och samhälls­livet, utan även i hemmen. Och det gäller alla delar av Ukraina – till och med i öst och syd där det ryska språket tidigare varit helt dominerande. Där har antalet rysktalande sjunkit från 65 procent 2014 till 27 procent 2022. Kyjiv – den stad som i svenskan traditionellt skrivits Kiev – är nu en ukrainsk­språkig stad, trots att den tidigare var tvåspråkig. Drygt en tredjedel av de rysk­talande där har gått över till att tala ukrainska, enligt KIIS.
Övergången gick nog rela­tivt smidigt för dem som redan var tvåspråkiga. Och för dem som främst talade ryska har det ordnats språkkurser för att göra övergången lättare. Viljan att sluta tala ”ockupanternas språk” är stark – och det är precis så man benämner ryskan. Man talar om ockupanternas land, ockupanternas språk och ockupanter. Fienden kan också benämnas ryska orcher, ett uttryck som vi nog alla stött på och som jämställer ryssarna med de brutala krigare som tjänar mörkrets furste i J.R.R. Tolkiens berättelser om Midgård. Men det finns ytterligare ukrainska öknamn på fienden, och fler ord och trender i ­dagens krig som är intressanta ur ett språkperspektiv.

Det skulle vara orätt­vist mot den del av Ukrainas befolkning som anser sig vara etniska ryssar och som också får sina hem sönderbombade att säga att man strider mot ryssar. Och för Rysslands president Vladimir Putin är det inte bara en konflikt om landområden, utan om ideologi, värderingar och tro. Efter den ryska invasionen 2022 myntade därför Ukraina ett begrepp som verkligen beskriver vad det är man strider mot, nämligen rascism – rysk fascism. Ordet är bildat av det ryska uttalet av engelskans Russia, det vill säga rasja, och fascism. De som strider för Putin och tror på den statliga propagandan kallas följaktligen för rascister.
Moskal (någon som kommer från Moskva) har också blivit ett vanligt ord i dagens Ukraina. Redan på 1700-talet kallade polacker och ukrainare ryska soldater för moskali. Genom att säga att ryssarna egentligen kommer från Moskva tar ukrainarna tillbaka makten över den gemensamma historien som har rötter i Kyjivrus (Kyjivska Rus på ukrainska, traditionellt Kievriket på svenska). När ukrainarna använder ordet moskal säger de med andra ord att Kyjivrus tillhör Ukraina och att fienden i själva verket bara är Moskvabor. På så vis distanserar de sig från den ryska stormakten.
Ytterligare ett ord med histo­riska rötter som ukrai­narna använder om ryssarna i dagens krig är katsap. Både ukrainare och polacker har kallat ryssar för katsapy i flera hundra år. Enligt folk­etymologin har ordet bildats från tsap som betyder ’get’ på ukrain­ska. Katsap skulle då syfta på ryssarnas ut­seende – de brukade ha getskägg fram till att Peter den store 1698 införde skäggskatt. Språk­forskare tror dock att ordet här­stammar från turkiska språk, där kassap betyder ’slaktare’ (jämför arabiskans قَصَّاب, qaşşăb).

Vad kallar då den ryska sidan sin fiende? Ordet chochol kan man säga är mot­svarigheten till katsap. Det kommer från fornslaviskan och betyder ungefär ’hårlock’. Även detta ord syftar på utseendet – under 1600-talet brukade de ukrainska kosackerna raka av sig allt hår förutom en hårlock mitt på hjässan. Även om chochol en gång i tiden användes av ukrainarna själva, så är det sedan länge pejorativt. I dagsläget är det en stark markör för vilken sida man står på. Den ryss som kallar en ukrainare för chochol är avgjort inte så vänligt inställd till ukrainare.
I ryska statliga medier och diverse propagandakanaler kallas ukrainare i dag ofta för banderovtsy, ’Banderaanhängare’. Stepan Bandera var en ukrainsk nationalist som verkade före och efter andra världskriget. Bandera utmålas som högerextrem och anses ha varit delaktig i Förintelsen och därmed en nazi­kollaboratör, vilket för den tidens sovjetiska bolsje­viker var värre än att vara en förrädare. Men att i dagsläget kalla alla ukrainare för an­hängare till Bandera ligger på samma nivå som att kalla alla tyskar för Hitler­anhängare.
När det råder krig vill staten bilda opinion för kriget genom att svartmåla fienden. Det har nog inte undgått någon att ukrainare genomgående kallas för nazister i den ryska krigsretoriken. Det kan vara svårt för oss i väst att förstå varför. Men nazist har faktiskt en helt annan innebörd i Ryss­land. Andra världskrigets nazister kallades aldrig för nazister i Sovjetunionen eller det postsovjetiska Ryss­land, de kallades fascister. I Ryssland är ordet nazist modernt och västerländskt. Eftersom det är så nytt i det ryska språket kan man spekulera i om ordet används både i bemärkelsen ’nazist’ och ’nationalist’.
Dessutom kallas ukrainare ofta för natsiki (ungefär ’nassar’) i rysk tv. Det är en diminutivform av det västinfluerade ordet nazist, och det är ett uppenbart slangord för ryska öron på samma sätt som nassar är det för svenska. Putin har själv kallat ukrainare för natsiki i tv. I det gamla Sovjet­­unionen hade det varit helt befängt att använda ett sådant slang­ord i statlig tv. Därför har nazist, men framför allt natsiki, en stark koppling till dagens putinistiska ­Ryssland. Natsiki kommer utan tvekan att skrivas in i historieböckerna som en kvarleva från det här kriget.

Ett annat favoritöknamn från rysk sida är ukropy. Ordet betyder ’dill’ – eller snarare ’dillar’. Pluralformen låter förresten lika skum på ryska som på svenska. Språkforskare har skiljaktiga teorier om uppkomsten av ukropy. Enligt en teori är det bildat till ’ukrainare’ och ’patriot’ som på ryska skulle bli ukropatriot, förkortat ukrop. En snarlik teori menar att det i stället är bildat till ’ukrainare’ och ’opposition’. Och enligt ytterligare en teori hävdar man att det kommer från slagordet ”Ukraina är Europa” som alltså får kortformen Ukropa. Hur som helst blir associationen till ’dill’ mycket stark för någon som kan ryska. Att kalla ukrainare för ”dillar” är förstås ett sätt att av­huma­nisera och för­löjliga fienden. Att många i Ryssland dessutom sett på ukrainare som enkla bönder har gjort just detta ök­namn till en stark favorit.

Förutom öknamn på fienden möter man en ny språktrend i ukrainska medier: att skriva Ryssland och Putin med gemen initial­bokstav. Man nedvärderar alltså fienden också rent grafiskt. Att skriva namn med inledande versal anses vara ett sätt att visa respekt – och varför skulle ukrainsk media visa respekt för Ryssland eller Putin? Samma trend ser man i sociala medier. Ukrainare som skriver kommentarer använder ofta gemener så att skrivsättet motsvarar ryssland och putin.
I rysk och ukrainsk ord­bildning har suffixet -ня- (-nja-) bland annat en nedsättande funktion när man lägger till det på grupper av människor (ungefär som alkoholiserade och alkisar har olika stilvärde på svenska). I ukrainska kommentarsfält talas det ofta om rosnja i stället för rossijane. Båda orden betyder ’ryssar’, med den skillnaden att rosnja är nedsättande.

Ockupant, orch, moskal och katsap respektive chochol, banderovets, natsik och ukrop … Det brukar heta att kärt barn har många namn och det verkar fienden också ha. Säkert är att ord tillskrivs makt. Därför uttalar inte figu­rerna i Harry Potter namnet på skurken, ni vet nog vem. På samma sätt nämnde aldrig Putin sin största motståndare, Aleksej Navalnyj, vid namn förrän efter hans död. Och många i Ryssland nämner inte heller kriget vid dess rätta namn. De väljer att säga saker som ”den rådande situationen” eller ”det som pågår”. Här kan visserligen de otaliga nya lagar som inskränker yttrandefriheten spela roll.
Men vissa ukrainare ut­trycker sig också på liknande sätt. Till exempel kan de säga ”allt det här hemska”. Man undviker gärna att nämna fienden vid namn – och i stället konstruerar man operson­liga satser som ”vårt hus har förstörts” eller ”man har beskjutit oss”. Det är lite svårt att tolka varför vissa undviker att uttrycka sig nedsättande om fienden. Det behöver inte betyda att de stödjer kriget. De kanske egentligen vill vara opolitiska, men när kriget påverkar allt och alla så går det inte att låtsas som det regnar.

Det ryska språkets ställning i Ukraina har onek­ligen försvagats. Men Ukraina frigör sig från Ryssland och den gemensamma kulturen även på andra sätt. Till exem­pel följde både den ryska och den ukrain­ska ortodoxa kyrkan tidigare den gamla, julianska kalendern som har en för­skjutning på 13 dagar. Det innebär att den ryska kyrkan firar jul den 7 januari. Efter inva­sionen införde Ukraina en lag som fast­ställer att julfirandet ska ske den 25 december som i resten av västvärlden (även om Sverige och några andra länder tjuv­startar dagen innan). Nu har Ryssland och Ukraina en tradition mindre gemensamt.
Det ukrainska språket har stärkts, både i och utanför landet. Hur ser då den ukrain­ska språksituationens framtid ut? Allt pekar förstås på att det ryska språket kommer att fortsätta försvagas i Ukraina, kanske till och med försvinna helt och hållet tillsammans med den äldre generationen.
Resten av världen har också fått upp ögonen för Ukraina och dess kultur. Röd­betssoppan borsjtj har nu tagits med på Unescos kultur­arvs­lista som en ukrainsk maträtt. På fler och fler svenska uni­ver­sitet finns nu kurser i ukrainska. Skulle Ukraina dessutom gå med i EU blir ukrainska ett EU-språk, och då skulle det stärkas ännu mer.
Men allt beror förstås på när och hur kriget slutar. Vad kommer att hända med nyorden då? De ord som verkligen präglas av tidsandan kommer nog att leva kvar i språket som markörer för vad vi bara kan hoppas snart är en svunnen tid.

Eva Touktareva är nyhets­över­sättare från ryska och ukrainska på SVT Språk och tillgänglighet.