Så ser finländare på svenskan

Svenska språkets status i Finland har ständigt varit en diskussionsfråga. På senare år har striderna framför allt gällt det faktum att svenska är ett obligatoriskt språk i skolan från årskurs 6 – även för den del av befolkningen som har finska som modersmål. Svenskspråkiga i Finland läser naturligtvis också finska i skolan. Officiellt kallas det att eleverna ska studera det ”andra inhemska språket” – vilket innebär svenska för finskspråkiga och finska för svenskspråkiga.

Att finlandssvenskar läser finska i skolan har inte gett upphov till några stora diskussioner, men när det gäller svenska för finsktalande har det ofta hettat till i debatten. Motståndare har länge talat om pakkoruotsi, tvångssvenska, när de har argumenterat för att avskaffa undervisningen i svenska. Denna språkstrid tog sin början redan under 1800-talet och har blossat upp med jämna mellanrum.

– Under språkstriderna har svenska ord, svenskans påverkan på ordföljd, pronomen och andra så kallade sveticismer varit något som kritikerna har velat städa bort från finskan, säger Saija Tamminen-Parre, som är forskare vid Helsingfors universitet och som nyligen disputerade på avhandlingen Attityder till engelskan och till svenskan ur ett finskspråkigt perspektiv.

Sveticismer eller svecismer står för ord och uttryck som har lånats in från svenskan till finskan. Men den puristiska inställningen till svenskan och dess inverkan på finskan tillhör numera historien. Den finns knappast i dag, inte ens hos de allra starkaste kritikerna av svenskan i Finland och faktumet att man som finskspråkig läser svenska i skolan.

– Nej, inte längre. Det var förr i tiden när svenska sågs som ett hot. Det är nu snarare den engelska inverkan som det talas om i termer av att man bör bevara språket.

Däremot menar Saija Tamminen-Parre att finlandssvenskar är medvetna om hot från såväl engelskan som finskan. Eftersom finskan är ett mycket större språk än svenskan i Finland, finns ett ständigt inflöde av finska lån i finlandssvenskan. Men hon säger att hon behöver vara lite försiktig när hon spekulerar om frågan eftersom hon själv inte är finlandssvensk.

– Men jag tror att finlandssvenskar månar om att hålla språket rent från finska lån, av anledningen att svenskan är ett litet språk, som också trängs ut både av engelskan och av finskan i Finland. Min hypotes är att känslan är att det därför måste skyddas från två håll.

Saija Tamminen-Parre är trött på diskussionen om ”tvångssvenska” och vill fördjupa bilden av finländares attityder gentemot svenska och svenskspråkiga.

– Det är väldigt varierande och beror förstås på vem man frågar. Men det är inte så enkelt som att säga att de som talar finska är irriterade på svenska för att de tvingats lära sig det i skolan. Flera av de finskspråkiga i min undersökning säger att de gärna använder svenska och är väldigt glada att de kan kommunicera på svenska och upprätthålla sina språkkunskaper.

Många finskspråkiga som också talar svenska har en pragmatisk inställning till detta, menar Saija Tamminen-Parre. Inte sällan är svenskan förknippad med arbetslivet. En person som exempelvis talar svenska på jobbet kanske ändå väljer att tala finska på fritiden, trots att svenskan är det dominerande språket i området.

– Det är ett slags identitetsfråga. Många är ju också tvåspråkiga och växlar utan ansträngning mellan språken. Det är klart att det också finns finländare som anser att man ska tala finska i Finland, men jag uppfattar nog att många vill prata svenska i sammanhang där det är möjligt.

I situationer utanför jobbet förekommer också ofta interferens mellan språken, alltså att talarna blandar språken under konversationen.

– Många behärskar ju svenska och finska. Men när de inte kommer på ett ord kan de växla språk mitt i en mening. Så länge kommunikationen fungerar går det alldeles utmärkt att göra så.

I andra fall kan det handla om artighet. En finsktalande person kan till exempel möta en finlandssvensk och inleda på svenska för att etablera kontakt och visa hövlighet. Men sedan kanske konversationsnivån kräver att man byter till finska, där det för just den talaren kan vara lättare att uttrycka mer komplicerade och abstrakta resonemang.

Men att besöka Sverige för att få möjlighet att prata svenska kan av många upplevas som något av en besvikelse, berättar Saija Tamminen-Parre, eftersom svenskar ofta övergår till engelska när de hör en finländare tala svenska – kanske för att personen inte behärskar svenska som en modersmålstalare eller för att den talar flytande svenska men har en tydlig finsk accent. Dessutom kanske svenskarna har en inblick i diskussionen om den obligatoriska skolsvenskan och tror att de underlättar genom att växla till engelska.

– Många finländare känner sig nog besvikna då. Det är synd om de som skriker om tvångssvenskan i debatten får sätta agendan på det sättet.

De som har lättast att övergå till svenska i olika sammanhang är ofta kvinnor som arbetar på internationella företag, medan män är mindre villiga att prata svenska.

– Inte sällan arbetar kvinnor inom serviceinriktade yrken, där språk är viktigare. Som sekreterare eller liknande har de en större medvetenhet om språk generellt, och de använder också svenska flitigare i sin yrkesroll. Män i liknande yrken är mer orienterade mot att tala engelska i stället.

Runt om i Helsingfors finns restauranger och butiker med svenska namn. I finskspråkiga medier är dock det svenska språket inte så synligt, menar Saija Tamminen-Parre. Men det finns undantag.

– Det går att göra en poäng genom att skriva på svenska, för det väcker en smula provokation och den kan ju också vara positiv.

Hon nämner svenskspråkiga dagstidningen Hufvudstadsbladets ”Bli kär i en finlandssvensk”, som var en reklamkampanj där syftet var att provocera – men med en positiv vinkel.

– Jag tycker att den var häftig. Det är en fin tanke att hitta kärleken genom att läsa en finlandssvensk tidning.

Men det finns också tillfällen då valet av svenska inte riktigt är lika positivt. Ibland gäller det att vara diplomatisk och känna efter om det är läge att tala svenska.

– Du kan verka lite överraskande om du pratar svenska i finska sammanhang, säger Saija Tamminen-Parre.

Att det finns situationer då det inte lämpar sig att tala finlandssvenska instämmer Karin Sandell i. Hon är doktor i nordisk folkloristik vid Åbo akademi och har skrivit avhandlingen Parasiter och ”bättre folk”. I den undersöker hon näthat riktat mot svenskspråkiga på internetforumet Suomi 24.

– Jag vågar nästan påstå att alla svenskspråkiga finländare någon gång har upplevt att man inte ska prata svenska så högt i det offentliga. Det kan vara på nattbussen, i någon krogkö eller i andra miljöer där det inte finns så många andra svenskspråkiga.

Intresset för att studera attityder på ett internetforum kom efter att Karin Sandell sett Uppdrag gransknings dokumentär Män som näthatar kvinnor i SVT. Då arbetade hon själv som journalist och hade bevittnat den hårda samtalstonen på olika forum, och följt journalistkolleger som fått utstå näthat. I avhandlingen valde hon alltså att granska inlägg på Suomi 24 – en mycket välbesökt sajt där det går att vara anonym om man vill. Där fanns också andra sorters näthat, men eftersom hon behövde begränsa forskningsområdet valde hon att fokusera på attityder gentemot finlandssvenskar.

– Det var också det som omtalades mycket i finska medier just då, både svenskspråkiga och finskspråkiga. Det var många svenskspråkiga profiler i Finland som fick ta emot en del hat och hot.

Karin Sandell letade efter känsloladdade ord, som att någon hatar något, men hon fann inte många sådana fall. Däremot var det inte så svårt att hitta exempel på när användarna gav uttryck för denna typ av känslor, även om de i stället valt att använda sig av emotiva uttryck – laddade ord som både kan vara positiva eller negativa och som i sammanhanget uttrycker affekt av något slag.

– Det är ett sätt att komma runt forumreglerna där det framgår att man inte får ägna sig åt hat och hot, säger Karin Sandell.

Med beskrivande adjektiv laddar användarna i stället texten utan att behöva skriva rakt ut att de hatar någon eller något.

– Man behöver vara ganska kreativ för att kunna säga vad man tycker utan att bli raderad för att man inte har ett tillräckligt städat språk. Det kan vara användningen av beskrivande adjektiv, som att någonting är fruktansvärt eller hemskt eller strålande fantastiskt. Ett annat sätt att uttrycka detta är genom metaforer av olika slag. Det talas ofta om svin eller parasit i diskussionsforumet, säger hon.

Någon annan på forumet använder ordet cancer om svenskan – som enligt den metaforen sprider sig som en svulst i det finländska samhället. En liknande metafor är när forumanvändarna skriver om invasiva växtarter som lupiner som sprider sig som ogräs.

– Detta understryks också genom ortografiska praktiker som bruket av versaler, medveten felstavning eller svenska ord i en i övrigt finsk text.

Men detta är inte det enda sättet som ortografin ger uttryck för känslor i foruminläggen, berättar Karin Sandell. Ortografiska praktiker – skrivsätt – används för att understryka det man vill ha sagt.

– Exempelvis kan svenska ord i en finsk text användas för att visa på att något är avvikande eller för att göra sig löjlig över ordet.

Ett annat uttryck som funnits med länge i språkdebatten i Finland är bättre folk. Anna Järvinen, som intervjuades i Språktidningen 3/2023, har till och med gjort en låt som heter Svensktalande bättre folk.

– Det finns en föreställning om att det är överklassen som talar svenska i Finland. Det går tillbaka till den tid då svenskan var myndighetsspråk också i Finland, säger Karin Sandell.

Trots att det i dag inte finns sociala skillnader mellan finsk- och svenskspråkiga, lever detta uttryckssätt kvar på nätforum och hos dem som är kritiska till svenskan.

– I samband med att Finland sökte sin nationella identitet fanns det de som ansåg att landet skulle vara enspråkigt finskt för att kunna bli en enad och stark nation. Svenskan förknippades då med överheten som behövde bekämpas.

Ett annat vanligt tillmäle på Suomi 24 är hurri, som ursprungligen användes i betydelsen ’nykomling; främling’, men som numera främst är ett skällsord riktat mot finlandssvenskar.

Finlandssvenskan och svenska språkets ställning är fortfarande frågor som då och då dyker upp i det politiska samtalet. Samlar man tillräckligt mycket underskrifter genom ett medborgarinitiativ kan man få en fråga behandlad i riksdagen. Den obligatoriska svenskundervisningen har varit föremål för sådana namninsamlingar vid två tillfällen. Det första medborgarinitiativet fick tillräckligt med underskrifter och togs upp i riksdagen, men röstades ner med stor majoritet. Det andra initiativet samlade inte tillräckligt med underskrifter.

– I debatten lyfts den obligatoriska svenskundervisningen i finska skolor som den främsta orsaken till antipatierna mot det svenska i Finland.

Ett tillfälle när svenskans ställning blev föremål för upprörd politisk debatt var i samband med en sjukvårdsreform, då det diskuterades om en sjukhusjour skulle placeras i tvåspråkiga Vasa eller i enspråkigt finska Seinäjoki.

– Vid sådana tillfällen går debatten het. Jouren placerades slutligen i Vasa efter en lång debatt. Orsaken till att det blev en så utdragen process var bland annat frågan om sjukhuset i Seinäjoki kunde garantera att alla som behöver det skulle få vård på svenska, vilket är en grundlagsskyddad rättighet. I nätforumet ansåg en del att svenskspråkiga finländare skulle söka vård i Sverige i stället.

Mats Almegård är frilansjournalist.