Orden som ska fånga kärleken

Högtärade damer!

Under denna rubrik kunde Dagens Nyheters läsare den 31 januari 1890 ta del av en 29-årig mans sökande efter en hustru som ”bör ha håg för enkelt och anspråkslöst lif samt ega 20, 000 kronor”. Mannen själv hade ”obefläckat namn” och var ”egare till en liten egendom”. Samma år önskade ”Aurore” ”med god förmögenhet” ”ingå äktenskap med en god Man för att befrias från snål förmyndare”.

I dagens dejtningvärld tänker vi oss att idealpartnern främst ska tillfredsställa våra romantiska och erotiska behov, och att våra fritidsintressen ska vara gemensamma – oavsett om det handlar om en mysig hemmakväll eller äventyrlig skärmflygning.

Sökandet efter en kärleksrelation har dock inte alltid handlat om beskrivningar av tvåsamt umgänge och känslomässig närhet.

Som historiker har jag studerat kontaktannonser i Dagens Nyheter mellan 1890 och 1980. Jag har tittat på annonser från vart tionde år under denna period. Och språket i annonserna visar hur vår syn på oss själva och på varandra förändras vid flera tillfällen under 1900-talet.

Mellan 1910 och 1920 syns till exempel tydliga förändringar i hur män och kvinnor beskriver sin sociala och ekonomiska ställning. Bland annat försvinner titlarna nästan helt under denna period. Ingen skriver längre att
den är adlig, som ”von E.” gjorde 1910.

Med tiden blir det heller inte så viktigt att nämna sin kredit värdighet eller sin moraliska renhet. Det blir mer och mer sällsynt med uttryck som oförvitlig och tadelfri vandel. Ord som ädel och redbar, ’moraliskt högtstående’, förekommer flitigt under första halvan av 1900-talet, men för svinner också gradvis. År 1960 är all redbarhet borta i annonserna.

Den ökade sociala rörligheten under 1920- och 1930-talen märks också i kontaktannonserna. Under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet såg många livspartnerrelationen och livet som något förutbestämt. Det handlade om att förenas i ödet och att lotten styrde. Detta sätt att skildra livet blir ovanligare efter 1920. Då talar man inte heller om att hitta den rätta.

Ord börjar också användas på nya sätt. Ordet präktig, i betydelsen ’duktig, rejäl’, riktas i början av 1900-talet till både män och kvinnor. Men senare kommer det främst att användas om kvinnor. Även ord som vacker och varm hjärtad får en snävare referens; någon gång mellan 1910 och 1920 slutar man kalla mannen vacker och varmhjärtad. Bruket av vissa ord förändras alltså i relation till vad som anses manligt eller kvinnligt.

Ett tiotal år senare, runt 1930, övergår männen och kvinnorna från att ha beskrivit egenskaper som något man är född till – karaktärsfast – till något man gör – skötsamhet. Det handlar om små språkliga förskjutningar, men de tyder på att både män och kvinnor börjar uppleva att livet och relationerna inte är fasta, utan att de går att förändra.

Lite längre fram i tiden, under 1950- och 60-talen, blir också familjens obeständighet synlig. Skilsmässor och ombildningar av familjer blir allt vanligare – och detta påverkar i sin tur språket. Det förändrade civilståndet kan användas både som en benämning av den sökande: ”Frånskild 50 års dam söker …”, och uttryckas på ett mindre direkt sätt: ”… trots ett misslyckande vågar börja om …”

Men trots den ökade acceptansen för att relationen kan spricka, får familjen en ny och starkare roll i annonserna. Föräldra- och familjeord tar större plats. Mor byts mot mamma 1960, och pappan – som blivit pappa i stället för far redan 1950 – kan nu ibland beskrivas som en kamratpappa.

Språket moderniseras också på flera andra sätt mellan 1950 och 1960. Du-reformen slår igenom; annonsörerna önskar numera svar i ”Du-form”. Dessutom blir det populärt att svänga sig med engelska uttryck och citat: ”Perhaps”, ”Happiness 1950”, ”Mr Blue” och ”Cocktails for two”.

I dag uppfattar många sökandet efter en partner som en längtan efter känslomässig gemenskap. Men den emotionella vinkeln kommer in relativt sent. Först 1970 och 1980 dominerar ord som beskriver känslor. Det är
nu som bland andra signaturen ”Goodbye Loneliness” efterlyser mysiga hemmakvällar, och signaturen ”Inga statusjägare tack” är kramig.

Under samma tid får läsaren också veta vad de kärlekssökande tycker och tänker. ”Jag vill se mig själv och ta ansvar för vad jag känner. Hjälplös, stark, bister …”, skriver till exempel signaturen ”Love is all you need”.

Det blir nu viktigt att precisera hur man vill leva, vad man vill göra och hur man känner inför andra, varandra och sig själv. Signaturen ”Tänkvärt” skriver: ”TÄNK! om Du också vägrar låta Dig förslöas av skvalmusik o. Under hållningstrams, har intr., levande och är vetgirig som jag.” Det förutsätts att mannen och kvinnan ska ha gjort och vilja göra samma val; att deras sätt att tänka och leva överensstämmer. Samtidigt framgår det också tydligare än tidigare att annonsören är en individ – med individuella perspektiv på det befintliga livet och på livet i framtiden.

Matchningen, att mannen och kvinnan är lika, är viktig, samtidigt som det individuella hos varje annonsförfattare lyfts fram, genom
till exempel variationsrikedom i beskriv ningarna. Det individualistiska och sökandet efter det gemensamma hör paradoxalt nog ihop. Det blir nu också vanligare att man kallar sig för jag.

Ordet ungdomlig blir mycket populärt 1980. Det är framför allt kvinnan som beskrivs som ungdomlig. Partnersökande är vid denna tid inte längre lika kopplat till en särskild åldersgrupp som tidigare. Åldern ställs nu i relation till begrepp som beskriver levnadssätt, och var i livscykeln den livs partnersökande befinner sig. En vurm för ungdomlighet syns också i nya konstruktioner som tjejkvinna och flickkvinna. Kvinna börjar användas 1940 och tjej slår igenom 1980.

Fritid nämns för första gången 1930. Människor har fått ökad levnadsstandard, och spenderar mer pengar, tid och offentliga resurser på livet utanför arbetet.

I annonserna slår fritidsintressena igenom stort från 1950, och gör det viktigare att tala om vad relationen ska bestå av.

Dessutom blir fritiden i sig en viktig arena för parets möte.

Musik och natur är de mest gångbara intressena för både mannen och kvinnan, men bilåkning och tv-tittande upptar efter hand också mer och mer av vår fritid – vilket återspeglas i annonserna: ”gillar bilturer, bio, TV”. Och när en relation väljs för gemensamt umgänge, ökar också värdeord som njuta, uppleva och älska.

En annonsör skriver till exempel, under andra halvan av 1900-talet: ”Konst att göra el. njuta m.m prom., upptäcksfärd, djupsinniga kv. Brainstormning ibl.”

Den första soldyrkaren annonserar 1940. Han ”BYGGER LIVET på sund närings- o. kroppsbasis, är natur- och soldyrkare”. Mannen är också den första vegetarianen i annonserna.

Sättet man uttrycker sin pålitlighet på förändras också. Tidigare intygande av karaktär, skötsamhet och vandel ersätts nu av betoning av sin förmåga till självinsikt, genom att man använder ord som beskriver kroppsliga och emotionella skavanker, som hängmage, tunnhårig, medelfet, rultig och besvärlig. Kontaktannonsernas singlar lyfter fram sin och relationens känslomässiga äkthet. Bland kvinnor används ordet förstående allt oftare.

Att söka någon handlar 1970 och 1980 inte längre, som i början av seklet, lika motsägelselöst om pengar, arbete och försörjning. Livspartnern som söks ska inte fylla något behov, mer än just behovet av att ha någon vid sin sida. Det blir viktigt att lyfta fram att man faktiskt inte saknar något, utan endast söker en livspartner för dennes skull: ”Saknar dig bara” och ”mysiga hemmakvällar”.

Kontaktannonsernas finnes och sökes har alltid väckt läslust och nyfikenhet – kanske för att vi känner att orden säger något om oss och vår tid. Livspartnern går från att vara ett öde eller en vinst i ett lotteri, till att bli en möjlighet och ett eget val – mer eller mindre beständigt. Om relationen tidigare sågs som ett medel ses den efter hand mer som ett mål i sig.

Och ju närmare vi kommer vår egen tid, desto mer kanske själva sökandet blir huvud syftet.

Den 6 januari 1980 har det gått nästan 100 år efter att inledningens man och kvinna annonserade, och Dagens Nyheters söndagsupplaga är extrafylld med kontakt annonser. Där önskas ”en mjuk, kelig tjej med klor”, som ska vara ”intelligent, allmänbild. en aningen busig” och ha ”massor av humor”. I en annons några rader ner hoppas en kvinna i Uppsala på en ”jämlik” kontakt. Hennes drömman är ”öm, varm, tolerant o humoristisk”.

Om hon hade sett en bild av honom i dag, vintern 2019, hade hon kanske sagt –på samma sätt som den gör som fattar tycke för någon på dejtningappen Tinder – att han är värd en swipe left …

Josefin Englund är lektor i historia vid Uppsala universitet.