Nu snackar hon om språk

Hon var bara fem år fyllda när hon fick sin första dagbok. Inköpt på en stormarknad i Jönköping med en hopp­ryttare på omslaget och ett litet lås som hennes äldre systrar snart skulle bryta upp. Men språket var Rachel Mohlin på väg att erövra – och kanske var det också på väg att erövra henne.

– Jag knäckte koden för hur man skriver ganska tidigt. Jag var så otroligt driven av att få leka med mina systrar och att få vara med. Jag är uppvuxen med att jag står och rycker i ett handtag: Släpp in mig! Och jag gjorde det även bildligt talat till läsandet och skrivandet: Släpp in mig!

När systrarna gjorde läxor satt hon med vid samma bord. Mamma skulle visa den kunskapsslukande femåringen mer om hur det gick till att läsa och skriva – och pappa leta långt bak i ordförrådets dammigaste vrår efter ord som var långa och knepiga att stava för en som nyligen lärt sig forma bokstäverna.

– Jag bad min pappa att han skulle säga jättesvåra ord: Säg dom svåraste orden du kan så försöker jag skriva dom! Jag kommer ihåg när jag erövrade ett svårt ord som var baddaren, minns Rachel Mohlin.

Läs Rachel Mohlins första krönika i Språktidningen: Våga härmas!

Baddaren var då som nu det allra första simmärket. Ett första bevis på att någon doppat huvudet i vattnet. Rachel Mohlin var definitivt inte torr bakom öronen – ändå skulle hon hela tiden lära sig mer och hitta flytet i språket. Det intresset lever kvar än i dag.

– Jag skriver för hand. Ibland. Inte lika ofta som förr. Men jag skriver fortfarande dagbok, berättar hon.

Rötterna i och utanför Jönköping märks kanske inte längre lika tydligt när hon pratar. Efter gymnasiet kom hon in på teaterskolan Skara skolscen. Läraren på tal­lektionerna tyckte att ­Rachel ­Mohlins dialekt lät som göteborgska – något som inte ansågs lämpligt på scen där språket skulle vara neutralt.

– Hon sa att det är den svåraste dialekten att bli av med. Det var ju ett slags dialekttvätt för min yrkesroll. I dag vet jag inte om jag hade gått med på det, säger Rachel Mohlin.

Det viktigaste med lektionerna var att lära sig att använda rösten så att den skulle höras i en salong.

– Då jobbar man mycket ­fysiskt och man ska få fatt i alla konsonanter och vokaler och man ska använda sitt instrument. Men i mitt arbete som skådespelare så är det jätteintressant att använda rösten och att använda en dialekt. Att hitta olika sätt att prata är ju nästan det enda jag har ägnat mig åt sedan dess.

Det första ­genombrottet som skådespelare kom 1996 i dramaserien Vänner och fiender. Sedan dess har merit­listan svällt från år till år. Manus­författare, regissör, komiker, imitatör, krönikör och romanförfattare är några av alla titlar som kan ­kopplas ihop med Rachel Mohlin. Men nyfikenheten på språket, ­rösten och vår kommunikation går igen.

– Språket är en väg till förståelse och till självkännedom. Vi uppstår genom språket. Det är vårt sätt att ta kontakt med omvärlden. Det är med språket vi når varandra, säger hon.

Kanske är det därför som språket är ett så tacksamt råmaterial för humor. Ett typiskt exempel är en sketch i Högklackat som sändes i SVT. En kvinna spelad av Petra Mede har just blivit lämnad av sin man och söker tröst hos en vän spelad av Rachel Mohlin. Där den ena söker relationsråd svarar hon med språkråd. Petra Medes rollfigur borde till exempel inte säga dåligare utan sämre. Och där den ena söker tröst svarar Rachel Mohlin med myndighetsröst: ”Jag vet hur du kan tänka.” Men hennes råd handlar inte om att hantera en separation där vännen lämnats för en tjugo år yngre kvinna – utan om käpphästen att yngre än jag är att föredra framför yngre än mig. ”Lägg till ordet är: Tjugo år yngre än jag är. Då blir det rätt”, förklarar hon.

Språket må vara den kortaste vägen till en annan människa – men det går också att leka med avståndet genom att göra det närmast oöverbryggbart.

– Det som är så kul med den här karaktären är att hon inte ens i den mest sårbara av situationer kan låta bli att rätta sin väninna. Hon ger ett grammatiskt råd snarare än ett relationsråd för att hon sätter det högre. Det är det viktigaste för den här karak­tären som jag spelar – att man talar korrekt.

Just den möjligheten är förmodligen också skälet till att den här och flera andra av Rachel Mohlins sketcher som utgår från olika männi­skors språkbruk används i undervisningen i svenska vid universitet i utlandet. ­Sketchen illustrerar lika mycket klassiska språkriktighetsfrågor som etikettsbrott från en språkpolis.

– När är man språkpolis? När man rättar någon som inte har bett om råd – då är man polis. Det är polisiära åtgärder. Har jag uniform? Ja, ibland.

I den här krocken finns också komiken. Rachel Mohlin beskriver det som att hennes rollfigur skulle behöva någon som i tysthet gav henne rätt i dom språkliga sakfrågorna – men också förstod att hon skulle låta vännen sörja.

– Men för henne tror jag att det är en kärlekshandling. Jag tror att alla som har en skvätt av språkpolis i sig kan förstå att språket är så pass viktigt att man vill rädda alla från att bli den man blir när man använder det fel. Här är det en liten akut utryckning som blir ack så fel.

Under hösten är det två andra titlar som är aktuella: programledare och programmakare. Rachel Mohlin leder programmet Snacka om språk som sänds i SVT1 och UR Play med start den 20 augusti – en idé som hon själv utvecklat.

– Det har sitt ursprung i en idé jag hade om att utforska språket tillsammans med gäster i ett möte. Mitt stora intresse för språk har tagit avstamp i det gestaltande språket – språket som uppstår mellan två människor – och också i mitt arbete som skådespelare.

Bland gästerna finns konstnären Lars Lerin som talar om sitt förhållande till dialekter, författaren Camilla Läckberg som diskuterar vilket språk som ger status och juristen Dona Hariri som strävar efter att göra det juridiska språket begripligt. En annan gäst är fotbollsjournalisten Erik Niva som hon samtalar med på en fotbollsplan. Det sägs ibland att han skriver så inner­ligt och initierat om sporten att han ibland får ­läsarna att gråta – och så ­råkar det bli under inter­vjun när en fotbollstränare får syn på vem det är som blir ­utfrågad av Rachel Mohlin.

– Då fick jag som program­ledare faktiskt uppleva det som jag hade läst om, förstått och hört. Den här personen, Igor, upplevde sig vara så inkluderad i den berättelsen som Erik satte ord på och gav den ett språk som gjorde att det handlade om honom. Det mötet är ett bevis på kraften i språket, på att vi genom språket kan känna oss väldigt sedda och att någon annans ord kan bli våra ord.

Bland gästerna finns även språkvetare och andra experter som på olika sätt ­fördjupar, förankrar och förklarar allt från flerspråkighet och språkinlärning till dialektala drag och historiska skeenden. Men tittarna får i glimtar dessutom möta imitatören och skådespelaren Rachel Mohlin.

– Min mission med det här programmet är att fler ska våga snacka om språk. Och att fler ska få syn på språket hos sig själva och hos varandra.

Anders Svensson är chef­redaktör på Språktidningen.